Läget i Lund...

... är upprört. Filosoferna kan tvingas flytta pga tillgänglighetsregler.

Signaturen Michael Hartmann kommenterar upprört i Sydsvenskans kommentarsfält:

Vi som laste vid Lunds Universitet pa 60-talet kanner inte igen universitetet idag. En djup proletarisering har agt rum pa grund av politikerna och speciellt socialdemokrater och vansterfolk. Det borjade med nedlaggningen av Aten, sedan kom studentfabriken Sparta och allt annat elande. Att man nu vill kicka ut filosoferna forvaner inga, det ar en del av planerna for att helt eliminera akademiska traditioner. Sorgligt.

Leder bistånd till korruption?

Ytterligare några funderingar kring biståndet, m a a Fokus intressanta artikel om Gunilla Carlsson och biståndet, som fick mig att att söka lite kring sambandet bistånd-korruption. Vad säger forskningen om ministerns hypotes att bistånd ökar korruptionsproblemen i mottagarländerna?

Den senast publicerade artikeln som dök upp i min sökning är

Ear, S. 2007. DOES AID DEPENDENCE WORSEN GOVERNANCE? International Public Management Journal. 10(3): 259-286.

som innehöll en trevlig översikt av tidigare forskning.

Försök till sammanfattning: Flera cross-countrystudier (ofta med Knack som en av författarna) har hittat negativa korrelationer mellan bistånd och olika apskter av institutionell kvalitet. Ears studie utgör ett av få försök till panelanalys, och då försvagas de flesta resultat. Ears studie täcker dock bara åren 1996-2004.

Ur abstract:

Under pooled Time Series Cross-Sectional (panel data) analysis, only the Rule of Law appears to have a negative relationship with aid, and at only the 0.10 significance level. To control for potential endogeneity and reverse causality, aid is lagged and subsequently instrumented. Potential omitted variables bias is controlled with a fixed effects model. Components of aid such as technical cooperation and average grant element are also explored. Findings suggest that aid can play a positive role when its components are considered and that the causal link between aid dependence and worsening quality of governance may be tenuous at best and sensitive to alternative specifications.

Ur conclusions:

What is apparent is that Knack may have been too pessimistic when he concluded that "higher aid levels erode the quality of governance, as measured by indexes of bureaucratic quality, corruption, and the rule of law" (2001, 310) and with Heckelman "aid on balance significantly retards rather than encourages marketoriented policy reform" (2005, 1). Even when a negative impact is found, the R2 is small [...] Clearly, under pooled TSCS, aid dependence explains very little of the variation observed in different dimensions of governance. It may be that the finding of a less prevalent negative effect than Knack reported is due to the earlier described attempts of the Bank and other multilateral donors, beginning in the late 1990s, to use aid to positively affect governance (Knack covered the period 1982-95).

Förresten: Vilka svenska ulandsekonomer har tagit tillfället i akt att påverka biståndspolitiken under de 100 dagar ministern utlyste för debatt? Jag har sett förvånansvärt lite - men har kanske bara missat det i bruset?

Att tolka skattningar med instrumentalvariabler: Exemplet biståndsdebatten

Åter till biståndsdebatten, och tidigare inlägg med lång kommentarstråd, vari signaturen Martin kritiserade existerande forskningsmetod:

Bistånd delas per definition ut till länder och regioner som är underutvecklade. Randomiserade projekt är oerhört sällsynta. Alltså baserar sig de aggregerade empiriska studierna på observationella data. Med samma ansats vore det inga problem alls att visa att sjukvård är direkt hälsovådlig och borde förbjudas.

Invändning är korrekt, men det är också svaret att existerande forskning såklart försöker korrigera för dylika selektionsproblem. Men hur?

För den som verkligen vill veta, rekommenderas Deatons papper Instruments of development:Randomization in the tropics, and the search for the elusive keys to economic development (pdf).

Standardmetoden i forskningen är att hitta någon exogen källa till variation i mängden bistånd som olika länder får: Ett så kallat instrument för bistånd.

Ett bra instrument ska helst skapa en slumpmässig variation i mängden bistånd som olika länder får, och får inte påverka tillväxten genom andra kanaler. Deaton skriver:

there is a standard set of instruments, originally proposed by Boone (1996), which include the log of population size and various country dummies, for example, a dummy for Egypt, or for francophone West Africa. One or both of these instruments are used in almost all the papers in a large subsequent literature, including Burnside and Dollar (2000), Hansen and Tarp (2000, 2001), Dalgaard and Hansen (2001), Guillamont and Chauvet (2001), [...]

Som torde framgå är instrumenten inte perfekta: Befolkningsstorlek används eftersom det råkar vara så att stora länder får mindre bistånd per capita. Egypten får mycket bistånd pga Camp David. Vissa länder får extra mycket bistånd för att de varit franska kolonier.

Deaton förklarar varför dessa instrument inte är perfekta:

neither the “Egypt” nor the population instrument are plausibly exogenous; both are external—Camp David is not part of the model, nor was it caused by Egypt’s economic growth, and similarly for population size—but exogeneity would require that neither “Egypt” nor population size have any influence on economic growth except through the effects on aid flows, which makes no sense at all.

Vad vi lärt oss av exempelvis studier med befolkningsstorlek som instrument för bistånd är följande:

it is surely useful to know that although large countries receive less per capita aid in relation to per capita income, they have grown just as fast as countries that have received more, once we take into account the amount that they invest, their levels of education, and their starting level of GDP. [...] But we would hardly conclude from this fact alone that aid does not increase growth. Perhaps aid works less well in small countries, or perhaps there is an offsetting positive effect of population size on economic growth

Så hur ska vi veta om bistånd leder till tillväxt?

Pja, vad sägs om att gå tillbaks till teori och fundera på vad som rimligen kan antas hända när fattiga länder år efter år får betydande summor från rikare länder. Som Deaton avslutar sitt papper:

technique is never a substitute for the business of doing economics.

Lund och Lundagård

Bläddrade igenom Lundagård. Inte helt upplyftande. Från deras hemsida:

• Pub Vildanden kan tvingas flytta, När AF Bostäder vill ha bostäder istället. (artikel)
• Akademiska föreningen kanske inte kan ha kvar AF-borgen. (artikel)
• Lunds studenters filmstudio lägg ner. (artikel)

I tidningen kan man vidare läsa en ledare som kritiserar regeringen (för det höjda fribeloppet och för att resursökningen till högskolorna är för liten) och oppositionen (för att de inte opponerar sig tillräckligt); en lång kulturartikel som kritiserar stå-upp komik ("skrattar inte en enda gång"), och studera ett stapeldiagram som visar antal sidor studenten måste läsa per högskolepoäng i olika ämnen (lagboken är inräknad, så juristerna vinner).

Om ovanstående inte lockar, rekommenderas Matilda Gustavssons lilla betraktelse kring kulturfolkets självförakt:

Om förväntningar, varselstatistik och ett kommande metodfel i den ekonomiska debatten

Påfallande ofta när jag gjort en amatörmässig analys av det ekonomiska läget, visar det sig att slopedcurve.com backar upp den med övertygande statistik och resonemang. I förra ekonomiklubben fick jag visst mothugg när jag spekulerade om att folk i dagsläget inte är lika oroliga över att bli av med jobbet som de var när krisen var ny och härjade som värst, och att detta i kombination med god realinkomstutveckling bäddar för en ganska snabb återhämtning i Sverige.

Slopedcurve resonerar snarlikt och har som alltid gedigna grafer bakom resonemangen. Historiskt har varselstatistik, mycket bättre än arbetslöshetsnivå, samvarierat med hushållens konsumtion:


SC konstaterar:

det som är allra värst för ekonomin tycks vara en utbredd rädsla för att bli arbetslös, snarare än att faktiskt vara arbetslös

Varför är det så? Förmodligen för att folk konusmerar på basis av sina förväntningar om framtida inkomster, inte på basis av inkomsten i dagsläget. Detta är också skälet till att stimulanser (vare sig de är finanspolitiska eller penningpolitiska) inte nödvändigtvis hjälper till att bryta kriser:

Stimulanser fungerar om de påverkar förväntningarna åt rätt håll, inte genom att folk för stunden får mer pengar.

Om nu krisen går över snabbare än av vad många tror, kommer vi att se en orgie i metodfel på följande tema:

1. Världen hamnar i kris.
2. Regeringar och riksbanker stimulerar.
3. Krisen går över.

Med det faktum att 3 följer på 2, betyder inte att 3 orsakas av 2. Ett klassiskt metodfel, för övrigt behandlat i flera Vita huset-avsnitt:

The President tells C.J. that it will say "Post Hoc, Ergo Propter Hoc" on her grave and goes on to explain the term. Translated from Latin, "Post Hoc, Ergo Propter Hoc" reads: "After this, therefore because of this." A common logical fallacy, it is the presumption that since one event predates another, that therefore the first event is the cause of the second.

Nåväl, Slopedcurve får sista ordet, eftersom tolkningen av den senaste varselstatistiken är ganska positiv:

Framförallt har varselstatistiken de fördelarena att den publiceras tidigare, oftare och med större precision än BNP-statistiken [...] Varselstatistiken är därför en av mina favorit-indikatorer vad gäller att få en ögonblicksbild av tillståndet i ekonomin, och just nu skvallrar utvecklingen på varselsidan om att hushållens konsumtionstillväxt och BNP-tillväxten förbättras tydligt.

Info-konst som skrivbordsbakgrund.

För den som vill ha en informativ skrivbordsbakgrund: Här är en snygg tidslinje med utveckling av konst och nya media under 1900-talet.

Starkaste varumärken 2000-2009.

Snygg och rolig interaktiv grafik här.

Coca Cola stabilt i topp.
Microsoft halkade nyligen ned från sin andraplats till tredjeplats.
Ford ut från listan. Google kraftigt upp.

Data för utvecklingsekonomer

En ständigt växande blog med dataset för utvecklingsekonomer:

http://devecondata.blogspot.com/

Albouy vs Acemoglu, Johnson and Robinson

En viss David Albouy har gett sig på bamsingarna inom institutionell ekonomi för tillfället. Ur abstract till hans wp The Colonial Origins of Comparative Development: An Investigation of the Settler Mortality Data. 

In a seminal contribution, Acemoglu, Johnson, and  Robinson (2001) argue property-rights institutions powerfully affect national income, using estimated mortality rates of early European
settlers to instrument capital expropriation risk. But 36 of the 64 countries in their sample are assigned mortality rates from other countries, typically on mistaken or conflicting evidence. 
Also, incomparable rates from populations of laborers, bishops, and soldiers – sometimes at war – are combined in a manner favoring their hypothesis.

Det blir ännu bättre. Längre in i pappret finns följande:

Six assignments [of mortality rates] are based on AJR’s misunderstanding of former names of countries in Africa. Another sixteen assignments are based on a questionable use of bishop mortality data in Latin America from Gutierrez (1986), which are based on only 19 deaths total.  Additionally, AJR use the bishop rates multiplied by a factor of 4.25, a procedure which appears unjustified given much
of the evidence in their own sources.

Så om någon undrade hur AJR kunde hitta så bra data över malariadödligheten under 1800-talet, så antyder Albouy att det skarvats ganska rejält i siffrorna.

Återstår att se hur den ganska gröne Albouy (disputerade 2007, tre publicerade artiklar hittills) belönas för att hoppa på tungviktarna. Som det står på hans hemsida: "3rd revision requested at the American Economic Review."

Spännande!

Om arbetsmarknaden på DN-debatt

Läsvärt om arbetsmarknaden av mina Ratio-kolleger på DN-debatt idag. Till och med faktarutan om Ratio är korrekt!

Toppjournalistik från den bästa tidningen

DN intervjuar sin egen journalist. Och vem kan rimligen vara bättre än DNs Johan Schück på att besvara frågan "Är det dumt att sänka skatterna i det här läget?"

På sju rappa rader får han ur sig en imponerande mängd åsikter inklusive en släng mot socialdemokraterna. Schück vet också bättre än regereingen hur skattesänkningar ska tajmas, och att de inte är särskilt effektiva för att bekämpa krisen.
Läs själv. DN har svaren.

Lästips september

Bland stjärnmärkta inlägg i google-readern på sistone märks:

PSW om Godmorgon världeni P1. Ibland biter bara ironi.
Daniel Waldenström om en intressant studie av hur det gick för utvandrarna från Norden till USA (Det gick bra).
Jesper Roine om hur folk gifter sig för pengar (dock ej partnerns, utan änkepensionen)