Mäklare i Malmö/Lund respektive Stockholm

Ärade läsare,

skulle ni klara följande fråga?

Normen bland mäklare i Stockholm är att ange ett utgångspris som ligger långt under marknadspris, ofta mer än 30 procent under. Resultat: Budgivning, så gott som alltid.

I Malmö och Lund är budgivning mindre vanligt, även om det fortfarande är huvudregel. I denna region är det betydligt vanligare att lägenheter säljs efter endast ett bud, som mycket väl kan ligga under det angivna utgångspriset.

Om vi antar att mäklare på båda orter har erfarenhet nog att avgöra ungefärligt marknadspris för en given lya, vad förklarar dessa olika strategier rörande hur man sätter utgångspriset?

Om Landsburg och sexuella supernoder

Kategorin populärvetenskaplig nationalekonomi har fått ännu ett tillskott: "More Sex is Safer Sex - The unconventional wisdom of economics" av Steven Landsburg. Landsburgs förra bok hette "The Armchair Economist" - ska vi gissa att förlaget insisterade på en mer säljande titel den här gången?

Till skillnad från liknande böcker av Levitt (freakonomics) och Harford (the undercover economist), är Landsburgs böcker inte särskilt empiridrivna. Titeln anspelar exempelvis på en enkel sannolikhetsövning, hämtad från en av Landsburgs artiklar i Slate:

Imagine a country where almost all women are monogamous, while all men demand two female partners per year. Under those conditions, a few prostitutes end up servicing all the men. Before long, the prostitutes are infected; they pass the disease to the men; and the men bring it home to their monogamous wives. But if each of those monogamous wives was willing to take on one extramarital partner, the market for prostitution would die out, and the virus, unable to spread fast enough to maintain itself, might die out along with it.

Resonemanget håller naturligtvis även utan de provocerande könsstereotyperna: Om folk med konservativa sexvanor levde lite mer i sus och dus, minskar risken att stöta på en supernod, och därmed risken att ådra sig något olyckligt.

Det finns för övrigt en analogi mellan sexuella supernoder och Kevin Bacon-tal som jag överlåter jag åt Bubber att eventuellt orda välformulerat om. I korthet: Om andra skådisar gjorde fler filmer med varandra minskar risken att de (direkt eller indirekt) har med Kevin Bacon att göra.

Tim Harford anmälde i positiva ordalag nyligen Landsburgs bok i Financial Times. Det antyddes dock att Landsburgs teoretiska metod är aningen bekväm:

Logic is often enough to win the day, but some readers will occasionally wish he had strayed further from his armchair in search for the truth.

Men visst finns det ett värde i teoretiska resonemang som kan valideras utan att behöva samla in och bearbeta data. En annan fråga är dock vad som gör att Landsburgs resonemang klassas som just nationalekonomi, när det egentligen bara är tillämpad sannolikhetslära.

i? Andra bloggar om: nationalekonomi, populärvetenskap, HIV, kevin bacon

Var det rätt att ta debatten mot SD?

Jag såg inte Mona Sahlins debatt mot Jimmie Åkesson, men jag såg Erik Ullenhag i en snarlik sits härförleden. Tyckte Ullenhag klarade sig bra och vann debatten.

Men den intressanta frågan är om Ullenhag och Sahlin krossade Jimmie Åkesson så till den grad att de fick 97% av tittarna på sin sida. Det verkar otroligt. Och då har Sverigedemokraterna tjänat på det hela. Vilket flera socialdemokrater tycks hålla med om.

Men är det inte nödvändigt att ta debatten av demokratiskäl? Absolut inte. Demokratin ger alla rätt att bilda partier, skriva artiklar och yttra sig. Men ingen har automatiskt rätt att bli invald, publicerad i DN eller att få debattera mot tunga politiker i TV på bästa sändningstid. Både Sahlin och Ullenhag har rimligen bättre saker för sig än att hjälpa Sverigedemokraterna att få ut sitt budskap.

(Japp, detta är en gammal diskussion som blivit aktuell igen. Invändningar och medhåll finns i denna tråd)

Mer om massuniversitetet

Hade jag haft tid, hade jag skrivit mer om detta. Men det är ju en käpphäst jag sannolikt lär få tillfälle att rykta fler gånger.

Kan en enskild världsförbättrare göra någon skillnad?

Joel Malmqvist provocerar världsförbättrarna:

Som individer kan vi göra ganska lite för att förändra det samhälle vilever i. Det vi kan göra är att verka politiskt: rösta, gå med ipartier. Att handla rättvisemärkt och gå runt med band på jackan dövarmåhända det dåliga samvetet, men det ändrar ingenting.

Många lär bli arga över detta påstående. Men har han rätt?

Visst är effekten av en enskild individs efterfrågan försvinnande liten. Men det gäller effekten av en enskild individs röst på valdagan också. Det är 1/n-problemet i båda fallen.

Den som aktiverar sig politiskt mer än att bara rösta påverkar betydligt mer - men till en betydande alternativkostnad. Joels resonemang bygger vidare på att alla orättvisor bäst åtgärdas med politiska beslut. Det högst tveksamt.

Även om de direkta effekterna av världsförbättrarbeteende är försvinnande små (eller t o m kontraproduktiva), är det likväl förknippat med betydande signaleringseffekter:

Att köpa KRAV-märkt filmjölk är inte bara - eller ens främst - ett sätt att påverka efterfrågestrukturen för mejeriprodukter. Det är ett statement, en identitet, ett debattinlägg, en implicit uppmaning och en ganska trovärdig signal om principfasthet. Sådan signalering gör det möjligt att mildra collective action-problemet, vilket i sin tur mildrar 1/n-problemet.

Medelinkomst, ojämlikhet och fattigdom i världen

En nyfiken läsare fick mig att snoka upp Bourguignon & Morrisson (1999) (pdf) som bland annat estimerar rubricerade storheter under den imponerande tidsperioden 1820-1992.
Medelinkomsten i hela världen var 5000 dollar 1992 (ppp, 1990-års värde). Ojämlikheten har ökat under tidsperioden, och andelen absolut fattiga har minskat (kurvan i diagrammet nedan visar 1$-gränsen, men utvecklingen för 2$-gränsen är snarlik).

Några kompletteringar på basis av senare data (1992 börjar ju bli ett tag sedan):

1. Som synes planar Gini-ojämlikheten ut, och jag har sett nya studier som funnit en svagt minskande global ojämlikhet - men den trenden är dock svag och det hänger helt på typen av köpkraftskorrigering. Klart är dock att klyftorna inte ökar i galopperande takt.

2. Att andelen i absolut fattigdom minskar är kanske inte särskilt förvånande, men redan i B&M-pappret syns att antalet personer i absolut fattigdom slutat öka.

Tänker ekonomer annorlunda än andra?

[detta har jag tänkt skriva om sedan i december, men först nu fått tid till...]

Lär man sig något nyttigt genom att läsa nationalekonomi? Bryan Caplan har forskat en del kring skilda uppfattningar mellan allmänheten och ekonomer när det gäller politik och ekonomi.

På basis av enkätundersökningar hävdar han att det finns fyra systematiska skillnader: Ekonomer anser i betydligt mindre utsträckning än folk i allmänhet...

1. att invandrare och konkurrens från utlandet är något negativt (anti-foreign bias)
2. att den tekniska utvecklingen är olycklig eftersom maskinerna tar över människors jobb (make-work bias)
3. att saker och ting blir sämre (pessimistic bias)
4. att girighet i en marknadsekonomi leder till högre priser (anti-market bias)
   

Caplan vill naturligtvis gärna beskriva detta som fyra missuppfattningar hos allmänheten. Och på flera områden är det onekligen så att allmänheten bevisligen har fel:

Most Americans think that real income has been falling for decades, most new jobs are low-paying, and doubt whether the next generation will have a higher standard of living.

På andra områden gissar jag att folk sett enskild maskin eller invandrare "ta jobbet" från någon annan, och går helt vilse när de försöker generalisera dessa erfarenheter.

Ännu intressantare är Caplans resultat om vad som gör folk mer benägna att tänka som ekonomer:

• Hög utbildning: Ja
• Hög inkomst: Nej
• Stigande inkomst: Ja
• Republikan (snarare än demokrat): Nej
• Man (snarare än kvinna): Ja
• Tryggt jobb: Ja
  

(multivariat analys, dvs effekten av exempelvis att vara man är rensad för att män har högre  utbildning osv)

Det intressantaste resultatet är tveklöst att inkomst inte spelar roll, men att folk som upplevt inkomstökningar tänker mer som ekonomer. Det borde nämligen betyda att vissa typer av förslag har lättare att få stöd efter några år av god tillväxt. Hm...

Läs mer här. Eller ännu mer här:

Caplan, Bryan.  2002.  "Systematically Biased Beliefs About Economics: Robust
Evidence of Judgmental Anomalies from the Survey of Americans and Economists on
the Economy."  Economic Journal  112, pp.1-26.
 
Caplan, Bryan.  2001.  "What Makes People Think Like Economists?  Evidence from the
Survey of Americans and Economists on the Economy."  Journal of Law and Economics
44, pp.395-426.
i? Andra bloggar om: ekonomer, bryan caplan, politik, nationalekonomi

Lästips i april

• Niklas har skrivit klokt om hur undervisning i mikroekonomi bör bedrivas.
• Dennis har hittat ännu en utländsk artikel om svensk politik (som inte träffar mitt i prick).
• Tyler Cowen om skillnaden mellan den offentliga sektorns effektivitet i Europa och USA (Johan R har redan tipsat om detta i en kommentarstråd...)

Ännu en anledning att fira

Idag skola vi fira: Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, som lades ner av socialdemokraterna och miljöpartiet 2002 (vilket bl a Tore Ellingsen kommenterade i ekonomisk debatt nyligen), återuppstår!

ESOs gamla rapporter, många utomordentligt intressanta, finns här.

Om EUs inverkan på storleken på svensk offentlig sektor

LNB-krönikan i februari (bl a Trelleborgs Allehanda, Västerbottenskuriren) ägnades påståendet att ett EU-medlemskap et skulle medföra en EU-anpassning av storleken på den offentliga sektorn i Sverige.

Det var en farhåga (eller förhoppning) som kom på skam:

1995 var Sverige, Finland och Danmark de tre EU-länder som hade högst skatter. I Sverige och Danmark var skatteintäkternas andel av hela ekonomin ganska exakt 50 procent. Finland låg några procentenheter lägre. Grekland, Portugal och Spanien hade då lägst skatter inom EU: I dessa tre var skattetrycket lägre än 35 procent. Genomsnittet för EU:s 15 medlemsländer 1995: 42 procent.10 år senare var skatterna i Sverige och Danmark faktiskt högre än de var 1995. ÄvenGrekland, Portugal och Spanien hade högre skatter 2005 än 10 år tidigare. Finland har dock sänkt sina skatter en smula, och genomsnittet i EU är oförändrat.

Den enda trend som verkar någorlunda säker är alltså att lågskatteländerna har höjt sina skatter och närmat sig EU-genomsnittet.

LNB-krönika om hemlöshet och tomma lägenheter

Hur kommer det sig att sverige har hemlöshet och tomma lägenheter samtidigt? Ämnet för mars-krönikan, exempelvis här (med diskussionsforum - som dock kräver en ganska omfattande registreringsprocedur...

Skapar kvinnor högre vinster? - del 3

Den tidigare kommenterade uppsatsen som påstår att kvinnor i företagsstyrelser skapar högre vinster, blev såklart ett slagträ i debatten - Gudrun Schyman och Mia Odabas hakade på i DI (kräver prenumenration). Men gedigna Henrik Jordahl och Daniel Waldenström följer efter med fakta. Artikeln kräver prenumeration, så jag tar mig friheten att citera frikostigt:

I Dagens Industri den 27 mars hävdar Gudrun Schyman och Mia Odabas att mansdominansen i Sveriges bolagsstyrelser är ett lönsamhetsproblem: ”blandade styrelser har betydligt bättre lönsamhet”.

Påståendet är grundlöst. […]

Gruppen med många kvinnor i styrelsen utgörs av stora bolag från industri, detaljhandel, bank och service (till exempel Alfa Laval, Electrolux, Föreningssparbanken, H&M, Nordea, Securitas, SHB, Tele2), medan gruppen utan kvinnor domineras av mindre företag inom finans och IT (till exempel Havsfrun, Novestra, Note, Teleca, Teligent, Traction).

Det säger sig självt att det kan finnas betydande lönsamhetsskillnader, som inte har med antalet kvinnor i styrelsen att göra, mellan två så olika grupper av företag.

Speciellt när man som uppsatsförfattarna använder vinst räknat i kronor som lönsamhetsmått utan att på något sätt relatera den till företagens storlek.

Uppgifterna om kvinnlig styrelserepresentation kommer från år 2006, medan data över det ekonomiska utfallet, vinsten i kronor, är tagna från mellan ett och fyra år dessförinnan. Med andra ord vet vi inte hur många kvinnor som satt i de studerade företagens styrelser under den tid företagens vinster observeras. […]

Inte heller internationell forskning ger något stöd till Schymans och Odabas påståenden. Det fåtal studier som har publicerats ger osäkra och motstridiga resultat.

Värt att notera är dock att inte heller det motsatta sambandet, det vill säga att fler kvinnor i styrelserna skulle leda till minskad lönsamhet, finner något stöd i forskningen.