Lars Ohly, äganderätten och retoriken

Om någon frågar Lars Ohly om vänsterpartiet vill avskaffa kapitalismen och införa planekonomi, skulle han förmodligen skratta och vifta bort frågan som löjlig.

Men när SVT24 nyss sände Ohly i en gymnasieaula, öppnade Ohly med att gå till angrepp på den privata äganderätten: "Problemet med ägandet i Sverige är att det inte är demokratiskt kontrollerat"

Vad menar han? Offentliga utgifter i Sverige motsvarar runt 53 procent av BNP, och har direkt påverkats av demokratiska beslut. Resterande 47 procent får användas i den privata sektorn, inom de lagar och regler som sätts upp av folkvalda församlingar. Inte heller verkar Ohly vara medveten om att tydliga och respekterade privata äganderätter är en oerhört viktig faktor som avgör om ett land blir rikt eller fattigt.

Å andra sidan: Ohly leder ett parti som menar att det nu är ett bra läge att "skrota pensionssystemet och bygga om det från grunden", samt att 200 000 jobb i offentlig sektor och sextimmars arbetsdag med bibehållen lön är hållbara sätt att lösa arbetslösheten. Men eftersom vänsterpartiet inte berättar hur något av detta ska betalas, är jag benägen att hålla med Rättvisepartiet Socialisterna om att det hela bara är retorik:

Vänsterpartiets valplattform är ytterligare ett exempel på det dubbelspel som vänsterpartiet bedriver. I ord kritiserar man nedskärningar och privatiseringar – men i praktiken stöder man denna politik. Det är slående hur man i valplattformen försäkrar att man vill ha en generös tolkning av asylrätten samtidigt som man nyligen gav upp det konkreta kravet på en allmän flyktingamnesti i budgetförhandlingarna med socialdemokraterna

Yttrandefrihet och vad journalister vet om FirstClass

För en tid sedan fastnade ett stort antal barnböcker som skulle gå som bistånd till Turkiet i tullen, eftersom de kunde innehålla förolämpningar av Kemal Atatürk. Bisarrt. Men nästan lika bisarrt, är att den krönika Sakine skrev i City plockades bort från hennes samling krönikor på city.se. Som hon själv uttryckte saken, "Inte på grund av sakfel eller lagbrott, utan för att tillräckligt många har svårigheter att tåla mina åsikter om en död diktator".

Vidare: Det sätt på vilket det nu skrivs om exempelvis Nina Larsson i fp-skandalen, visar att de flesta journalister inte verkar ha en susning om hur partiernas FirstClass-BBSer fungerar. Lennart R förklarar. (Det faktum att jag länkar detta inlägg betyder inte att jag försvarar dataintrång eller Johan Jakobsson om någon skulle få för sig att göra den tolkningen).

Update on 6 sep 2006, kl 18:04 by bergh

Ingrös analys av bland annat Reinfeldts inhopp i debatten är också intressant.

Köpkraft och fördelning i Sverige och USA - nyare siffror

För en tid sedan, dryftades köpkraft i Sverige och USA här - dock var siffrorna ganska gamla. Därför satte jag ingen mindre än Nils Janlöv på att ta fram mer aktuella siffror. Resultaten kan beskådas i diagrammen intill, och vevas i en debattartikel i Dagens Industri idag (kräver prenumeration).

Diagrammen visar hur köpkraften för hushåll i olika delar av inkomstfördelningen förhåller sig till köpkraften hos det amerikanska medianhushållet.

1992 

1992 hade de 30 procent fattigaste fortfarande absolut sett högre köpkraft i Sverige, men på bara 8 år, har den siffran fallit till 10 procent. Det svenska medianhushållet halkade efter från ungefär 80 till  70 procent av den amerikanska medianköpkraften.

2000Många menar ju att det är relativa skillnader, inte absoluta, som är relevanta för folk. Och med tanke på hur amerikaniserat Sverige är kan det nog tänkas att allt fler svenskar jämför sig med sina amerikanska motsvarigheter, bland låg-, medel- och höginkomttagare.

Relaterat: 

Johan N hade nyligen en post som jämför köpkraften för rika och fattiga i olika länder.

Intressant? Andra bloggar om: Sverige, USA, köpkraft, tillväxt, välfärd, nationalekonomi

Timbro, skatterna och tillväxten

På torsdag presenterar Timbro rapporten "Häftig skatt eller sexig tillväxt" om sambandet mellan skatter och tillväxt, av doktoranden Jesper Katz. Ur inbjudan:

Den ekonomiska forskningen visar entydigt på ett signifikant samband mellan höga skatter och låg tillväxt för utvecklade länder.

Verkligen?

Jag erkänner villigt att jag är ganska skeptisk till Timbros förmåga att hantera den frågan på ett nyanserat sätt. Här följer fem ganska tunga vetenskapliga publikationer, som inte funnit något entydigt signifikant samband:

• Agell, J., T. Lindh, och H. Ohlsson. 1997. "Growth and the public sector: A critical review essay." European Journal of Political Economy 13:33-52.
• Agell, Jonas, Henry Ohlsson, och Peter Skogman Thoursie. 2006. "Growth effects of government expenditure and taxation in rich countries: A comment." European Economic Review 50:211-219.
• Lindert, Peter H. 2003. "Why the Welfare State Looks Like a Free Lunch." NBER Working Paper No. 9869.
• —. 2004. Growing Public. Cambridge: Cambridge University Press.
• Mendoza, Enrique G., Gian Maria Milesi-Ferretti, och Patrick Asea. 1997. "On the Ineffectiveness of Tax Policy in Altering Long-Run Growth: Harberger's Superneutrality Conjecture." Journal of Public Economics 66 1:99-126.

Update on 7 sep 2006, kl 10:26 by bergh

Seminariet var inte välbesökt: 9 pers. 1 av de 5 studierna ovan finns refererad i rapporten. Timbro har skickat ut ett pressmeddelande som vidhåller att "forskningen entydigt pekar på ett signifikant samband mellan hög skatt och låg tillväxt för utvecklade länder". Jag gjorde ett ganska kritiskt inlägg, och LO:s Dan Andersson undrade nyfiket var jag jobbade någonstans.

Socialbidrag vs Earned Income Tax Credit

I lördags hade jag, Henrik och Niclas en artikel i Sydsvenskan om sambandet mellan skatter, bidrag och arbetsutbud. Rubriken (som vi inte satte själva) är en smula tillspetsad, eftersom vi inte diskuterar skattesänkningar i allmänhet. Vi diskuterar förändringar som gör det mer lönsamt att gå från bidragsförsörjning till arbete.

När man jämför det svenska systemet med det amerikanska, är det inte så konstigt att Sverige har fattiga som fastnat i bidragsberoende, medan USAs fattiga ofta har ett jobb. Det svenska socialbidraget gynnar fritid och bestraffar arbete, medan den amerikanska Earned Income Tax Credit (EITC) gör precis tvärtom.

Den totala effekten av Sveriges och USA:s system kan beskrivas med en kurva som visar disponibel inkomst som funktion av bruttoinkomsten. Diagrammen intill visar även den implicita marginaleffekten, dvs hur mycket av en inkomstökning som försvinner på grund av minskade skatter och bidrag.

 

Som synes är skillnaden enorm. I USA får folk faktiskt betalt för att börja jobba vitt (därav att marginaleffekten är negativ för riktigt låga inkomster). USA har till och med företag som ger fattiga pengar i handen mot att de lämnar in sin inkomstdeklaration - de får nämligen pengar tillbaka från EITC-systemet.

Man kan diskutera om arbetsincitamenten i USA är FÖR starka. En minst lika rimlig fråga är varför det råder fullständig enighet från höger till vänster i Sverige om att socialbidragssystemet fungerar enligt rimliga principer och inte behöver reformeras.

(Diagrammen bygger på OECD (2004), "Benefits and Wages", och gäller för en ensamstående utan barn. Motsvarande skillnad råder för alla typer av hushåll.)

Update on 5 sep 2006, kl 15:47 by bergh

Se även rapport som idag presenterades hos Svenskt Näringsliv, skriven av min kollega från Lund Åsa Hansson.

Forskaren Bo Malmbergs valblogg - en snabbrecension

Min forskarkollega Bo Malmberg har startat en blogg. Jag tycker att det är utmärkt när forskare lägger sig den politiska debatten. Men jag är en smula skeptisk, av följande skäl:

1. Malmberg kallar sin blogg för "valblogg", har mottot "Fakta sparkar", har registrerat den på www.faktaspark.se, och han skriver att s-studenternas site www.sannasiffror.se han en liknande ambition som hans blogg.

2. Som Mikael påpekat och kritiserat, ignorerar Bo ILO-standard när han diskuterar ungdomsarbetslöshet. Numera tycker även LO-ekonomerna att internationellt jämförbara arbetslöshetsmått är en bra idé, så Bo är ganska ensam i forskarvärlden om att räkna som regeringen vill.

3. Han påstår sig motbevisa tesen om ökande klyftor i Sverige med hjälp av Ginikoefficienter för disponibel inkomst - se detta inlägg.

Sista punkten förtjänar utvecklas. De debattörer (inklusive undertecknad och Lars Leijonborg som Bo citerar) som talar om "den nya ojämlikheten" eller "ett ökande utanförskap", syftar på klyftan mellan de som har och de som inte har ett jobb. Detta måste Malmberg rimligen ha förstått.

Men denna ojämlikhet dyker upp i Malmbergs mått endast genom att den som går på exempelvis akassa med 80 procent av lönen, har 20 procent lägre inkomst.

Den som inte bara stirrar sig blind på pengar, vet att bidragsförsörjning i brist på arbete innebär lidande som vida överstiger den monetära skillnaden mellan arbete och bidrag. Bo vet rimligen detta, men han drar ändå fram ett ojämlikhetsmått som döljer just dessa effekter. Oklart varför.

Till sist: Bo tycks revidera sina inlägg efter kommentarer, istället för att göra tydligt daterade tillägg, och markera ändrade pinsamheter felaktigheter med överstrykning. En struntsak kan tyckas, men dessa normer är inte så dumma när man funderar på hur bloggar bäst bidrar till att debatten blir saklig och transparent.

Jag avlutar dock positivt: Bo verkar ha hittat lite väl kreativt klippande med statistiken i MUF:s valfilm - se detta inlägg. 

Intressant? Andra bloggar om: Bo Malmberg, LO, ungdomsarbetslöshet, forskare, ojämlikhet

Update on 2 sep 2006, kl 11:47 by bergh

...och precis som Peter H Lindert, använder Bo sysselsättningsgrad, snarare än antalet faktiskt arbetade timmar, när han rankar länder och kommer fram till att Sverige hamnar i topp. Det är ok så länge man är tydlig med att det är just kvoten mellan antalet sysselsatta och befolkningen som diskuteras.

Men i senare inlägg glider Bo en smula till att tala om "hög sysselsättning" i allmänhet. Då är det rimligare att mäta antalet arbetade timmar per vuxen, och då hamnar Sverige inte längre i topp. Vilket Anna Hedborg och Ingrid Esser nyligen klargjort:

Mäter man antal faktiskt arbetade timmar per vuxen person (alltså efter att semester, sjukdom, föräldraledighet och dylikt räknats bort - det kanske allra bästa måttet på arbete), hamnar de utom­europeiska anglosaxiska länderna i topp strax före Storbritannien, Danmark och Sverige.

Lindbeck om behovet av ett maktskifte

Ganska länge har jag haft en diffus känsla av att även folk med vänstervärderingar borde rösta borgerligt i höstens val, av det enkla skälet att långa maktinnehav av ett och samma parti, aldrig är bra för vare sig landet eller partiet. Just nu verkar exempelvis socialdemokraternas idéutveckling ha stannat av ganska betänkligt.

Men min diffusa känsla är inget mot Assar Lindbecks välformulerade debattartikel idag. Hans argument för maktskifte på rent demokratiska grunder är som följer: 

1. [...] varje regering gör en massa dumheter, som de ansvariga själva har svårt att rätta till eftersom det går prestige i vad man åstadkommit.

2. många som är starkt beroende av politiska beslut blir rädda för att stöta sig med "permanenta" makthavare. Man biter inte gärna den hand som föder en. [...] I dag har många av de klättrande ämbetsmännen blivit förkunnare av regeringspolitik.

3. långvariga regeringsinnehav ofta leder till maktmissbruk: "makt deformerar, absolut makt deformerar absolut". [...] Ett provokativt exempel på maktmissbruk inom medieområdet är regeringens beslut att utse sin före detta vice statsminister till ordförande i Sveriges Television; inte ens Berlusconi kom på en sådan idé.

Ozonlagret läker?

Malin Sandström har en trevlig blogg om naturvetenskap, främst biologi, medicin och neurovetenskap. Här berättar hon hur Nasa funnit att Ozonlagret tycks läka igen, till stor del beroende på Montreal-protokollet som 1987 satte målet att fasa ut freonanvändandet.

Uttunningen upptäcktes 1980, och pågick fram till 1997. Runt 2050 spås lagret vara tillbaks på 1980 års nivå.

Arv eller miljö?

Greg Mankiw tipsar om ett intressant papper av bl a Anders Björklund. De har data om utbildning hos adopterades biologiska föräldrar, deras fosterföräldrar och barnens inkomst och utbildning. Och till ingens egentliga förvåning (eller?) skriver de (sid. 12):

the coefficient estimates for biological parents are substantial even for biological parents who are partly or completely absent from the post-birth environment.

Miljö spelar också roll:

coefficient estimates for non-biological rearing parents are almost always positive and usually statistically significant

Mankiw menar dessutom att den biologiska effekten är större än den sociala, men jag tycker inte den slutsatsen har särskilt övertygande stöd i pappret. Se även hans diskussionstråd. 

Naturresursernas förbannelse och institutionernas betydelse

Inom ulandsekonomi talas ibland om naturresursernas förbannelse: Fattiga länder med gott om naturresurser, tycks inte alls kunna dra nytta av dessa. Men vad det egentligen handlar om är såklart institutionernas betydelse - som sammanfattas i följande abstract:

Natural resource-abundant countries constitute both growth losers and growth winners, and the main difference between the success cases and the cases of failure lies in the quality of institutions. With grabber-friendly institutions more natural resources push aggregate income down, while with producer-friendly institutions more natural resources increase income. Such a theory finds strong support in data. A key question we also discuss is if resources in addition alter the quality of institutions. When that is the case, countries with bad institutions suffer a double resource curse - as the deterioration of institutions strengthens the negative effect of more natural resources. 

Källa: Mehlum, Halvor, Karl Moene, and Ragnar Torvik. 2006. "Cursed by Resources or Institutions?" World Economy 29:1117-1131.

SVT, bloggare och sånt.

Det kanske verkar underligt att man hos dennis, men inte här, kan läsa att jag varit med i Agenda. I så fall är denna underlighet härmed åtgärdad.

Jag anar att SVT i allt större utsträckning kommer att blanda upp de vanliga tyckarna med bloggare, så här kommer några tips:

1. När TV vill ha med dig, ringer de dig på alla tillgängliga nummer och lämnar meddelande överallt - inklusive hos andra på din arbetsplats. De ber dig ringa tillbaka omedelbart. Man får lätt intrycket att det är lika akut som en hjärtinfarkt.

2. När de sedan får tag i dig, är det inte alls stressigt. Nu heter det i regel att de bara vill prata lite förutsättningslöst om nåt ämne. Vad de i själva verket testar, är om du har något intressant att säga och klarar av att säga det begripligt i hela meningar.

3. När du klarat detta test, ombeds du vara med i programmet och säga ungefär samma sak. Du förutsätts tacka ja, även om tre minuter i en morgonsoffa kostar dig en hel arbetsdag när du bor i Lund. De som jobbar på TV verkar tro att de som inte gör det, gör nästan vad som helst för att få vara med. Mycket tyder på att de har rätt.

4. TV har enormt genomslag. Även ett kort framträdande kan exempelvis leda till att du kallas till återträff med din högstadieklass.

Slutligen en kommentar kring SVTs bloggval, som jinge tycker att man ska bojkotta eftersom det går att rösta flera gånger (genom att ta bort kakan som gör att browsern minns att man redan röstat).

Det verkar övermaga. Sedan p1 surt avskaffade sin bloggkrönika, tycker jag snarare det är trevligt att SVT uppmärksammar bloggar på detta sätt. Även deras tjänst Nätkollen är bra och visar att de hänger med i hur nätet kan användas i debatten.

En spådom om ekonomipriset år 2025

Jag gissar härmed att ekonomipriset 2025 kommer att gå till Iris Bohnet och Benedikt Herrmann. Priset kommer vid det här laget sedan länge att vara ett allmänt samhällsvetenskapligt pris.

Benedikt är dock biolog, och när de båda belönas för forskning om länken mellan biologi, hormoner, beteende och institutioner kommer vissa att bli väldigt ilskna. Men inte särskilt många.