Rapport om fairtrade

Via Johan N ser jag att det nu finns en timbrorapport som gör det jag efterlyste i höstas, nämligen att se hur mycket av prispremien för fairtradekaffe som kommer odlaren till del.

Tyvärr bygger rapporten till stora delar på ett exempel där en svensk konsument köper kaffe för 100 kronor. Så här exempelvis:

När världsmarknadspriset är lågt tjänar kaffebönderna mer på att konsumenten köper rättvisemärkt kaffe, men när världsmarknadspriset är högre tjänar de faktiskt på att konsumenten köper konventionellt kaffe. Detta beror på att konsumenten kan köpa så pass mycket konventionellt kaffe för sina 100 kronor att den lägre ersättningen per kilo vägs upp av en större såld kvantitet.

Kruxet är att kaffe brukar nämnas som exempel på en vara med mycket låg priselasticitet i Sverige: Vi köper helt enkelt den mängd kaffe vi önskar, inte den mängd vi får för en fixerad budget.

Således: Det intressanta är prispremien i konsumentled för fairtradekaffe per kilo, jämfört med premien för kaffeodlaren. Denna kan räknas ut med hjälp av rapporten.

Enligt tabell på sid 12 är fairtradekaffe 46 procent dyrare än vanligt kaffe när det köps i svenska butiker.

Premien för kaffeodlaren beror på världsmarknadspriset för vanligt kaffe. När detta är som lägst, är premien även för odlaren uppemot 50 procent. Men när marknadspriset är högt, ger fairtrade kaffe odlarna bara 15 procent mer per kilo (Uträknat mha figur 3 och fotnot 37 i rapporten).

Slutsats: Fairtrade ger odlarna bättre betalt per kilo än marknadspriset för vanligt kaffe. Men skillnaden är oftast betydligt mindre än den prispremie svenska konsumenter betalar för fairtradekaffet.

För odlarna fungerar dock fairtrade som en försäkring mot prisfluktuationer. Men - vilket också påpekas i rapporten - garantipriser är vanligt förekommande på marknader med fluktuerande priser, och inget unikt för rättvisemärkt.

Kan det vara så att fairtradekaffe varken är särskilt bra eller särskilt dåligt?

Andra intressanta bloggar om: fairtrade, timbro, kaffe, fattigdom

Update on 18 jan 2008, kl 11:28 by bergh

Lustigt: Idag ser jag att en av rapportförfattarna hade förutspått min reaktion redan före inlägget ovan: "Andreas Bergh rynkar säkert på näsan åt de förenklade räkneexempel vi presenterar." skriver Karl Malmqvist. Så för tydlighets skull: Jag läste rapporten med stor behållning, tycker att enkla räkneexempel är bättre än inga alls, och att kritiken i huvudsak träffar helt rätt. Fortfarande finns här dock mycket kvar att göra för den hugade pol mag-studenten exempelvis.

Niklas Jakobsson om viljan att betala skatt

Niklas Jacobsson skriver i TCO-tidningen, delvis utifrån egen forskning. Intressant är följande:

• Människor i högskattekommuner är inte mer intresserade av att sänka skatten än människor i låg­skattekommuner.
• Trolig orsak till detta: Folk vet inte om de bor i en högskattekommun eller lågskattekommun.
• 64 procent vill sänka skattetrycket med endast 27 procednt vill minska den offentliga sektorn.

Mer här.

LNB-krönika december om deadweight loss of xmas

Krönikan i december dammade av den klassiska AER artikeln "The deadweight loss of christmas" i ett försök att få folk att ge bort färre meningslösheter - se exempelvis Sundsvalls Tidning.

Forskning och framsteg, nr 1 2008

Efter kostnadsfri registrering kan man läsa Staffans Ulvstrands artikel i Forskning och framsteg "Varför samarbete lönar sig". Utmärkt och lättläst evolutionär biologi. I samma nummer finns även mitt försök att popularisera institutionell ekonomi - dock ligger bara en bild av artikeln uppe samt en kort sammanfattning på nätet.

Jag uppmärksammar härmed alla på att fotot på mig är taget av Henrik Lundgren.

Nyliberalism, ekonomisk frihet och Chiles välfärdsstat

Det går bra för Chile, och Magnus Linton och Johan Norberg träter om orsaken: Är Chile ett exempel på att nyliberalism ökar allas välstånd?

Som indikator på nyliberalism använder Johan Fraser-institutets economic freedom index (även i sin Naomi Klein-kritik):

In 1990, as Pinochet was voted out of office, Chile got 6.6 in economic freedom [...] and "neo-liberal" Venezuela got no more than 5.5. After five years of leftist governments in Chile, its economic freedom score was improved to 7.5, and Venezuela´s "neo-liberal" policies had reduced economic freedom to 4.2. Today Chile gets 7.8 and Venezuela 4.9.

Min invändning: ökning av EFW-index är en dålig indikator på nyliberalism. Indexet mäter följande:

1. Statens storlek
2. Rättsstat/kvalitet på domstolar
3. Betalningsväsendets pålitlighet
4. Grad av frihandel
5. Grad av produkt- och arbetsmarknadsregleringar

Även socialliberaler och socialdemokrater förordar i regel hög ekonomisk frihet på område 2-4, och socialliberaler även på område 5.

Nyliberaler skiljer sig från socialliberaler endast på område 1 - statens storlek. Det går dock utmärkt att öka ett lands totala indexvärde kraftigt utan att minska statens storlek, vilket Sverige är ett bra exempel på.

Faktum är att de reformer som genomförts i Chile påminner väldigt mycket om just Sverige, i varje fall enligt detta abstract:

Welfare state reform in Chile has involved the privatisation of the pension system with workers obligated to place 1.3% of their monthly salaries in an individual account with a private pension fund.

Educational reform involved decentralisation with responsibility for running schools passed down to municipalities. Competition was encouraged by allocating state funding to schools based on the number of pupils they could attract.

Private schools run by for-profit companies were also allowed to compete for state subsidised pupils, and can now also charge top-up fees.

Healthcare reform also involved decentralisation and partial privatisation of the system, with workers obligated to purchase health insurance from either the state system or a private health fund. Article discusses the inefficiencies and inequities arising from these reforms.

Källa: The reformulation of social policy in Chile 1973-2001: Questioning a neo-liberal model, M. Taylor, Global Social Policy, vol. 3, 2003, p.21-44

Har vi lämnat välfärdsstaten bakom oss?

Så kom då äntligen lite sansad kritik mot boken min. Efter två vänliga stycken skriver Johnny Munkhammar så här:

Den kapitalistiska högskattestaten? [....] I ivern att undvika att bli placerad i ett fack av nyliberala ekonomer vill [Bergh] ge sken av att försvara välfärdsstaten. Det gör han dock inte. Hela det omfattande reformregister han beskriver innebär att vi närmast definitionsmässigt har lämnat många av de traditionella delarna av välfärdsstaten bakom oss. Detta medgav han också på ett gemensamt arrangemang vi hade och påpekade att ett bättre begrepp vore "högskattestaten". Medges - men då faller också bokens titel.

Visst vill jag undvika facket 'nyliberala ekonomer' och visst vill jag försvara välfärdsstaten (inte bara ge sken av det).

Frågan om vi lämnat välfärdsstaten bakom oss eller ej är såklart en definitionsfråga. Men jag tycker definitivt att det är rimligt att klassa Sverige av idag inte bara som en välfärdsstat, utan även som en "universell", "generell", "socialdemokratisk" eller "skandinavisk" dito.

Som nyligen dryftades här är trenden ganska klar när man kikar på totala välfärdsutgifter, men det är också slutsatsen i en rad studier av framför allt statsvetare. Och eftersom detta är en kritik jag tror fler än Johnny har, tänker jag nu sammanfatta mitt bemötande (ursäkta språkbytet).

It is probably fair to say that most welfare state scholars agree with the careful conclusion that while there indeed were some cutbacks during the 1990s, Sweden still remains a ‘social democratic’ or ‘universal’ welfare state – see Rothstein and Lindbom (2004), Bergqvist and Lindbom (2003), Lindbom (2001a) and Kvist (1999).

For example, Lindbom(2001:171) summarizes “[a]lthough the Swedish welfare state was reformed in many ways in the 1990s and some cutbacks were made, the welfare state has not been dismantled. Its major attributes when compared with other countries — e.g. its generosity, universality and developed welfare services — are almost as prominent as before the crisis.”

Literature:

Bergqvist, Christina and Anders Lindbom. 2003. "The Swedish Welfare State: Neo-liberal Challenge andWelfare State Resilience." Österreicheische Zeitschrift fur Politikswissenschaft 32:389-401.
Rothstein, Bo and Anders Lindbom. 2004. "The Mysterious Survival of the Scandinavian Welfare States." Paper presented at the annual meeting of the American Political Science Association 2004, Chicago.
Kvist, Jon. 1999. "Welfarereform in the Nordic countries in the 1990s: using fuzzy-set theory to assessconformity to ideal types." Journal of European Social Policy 9:231-252.

Lindbom, Anders. 2001a. "Dismantling the Social Democratic Welfare Model? Has the Swedish Welfare State Lost Its Defining Characteristics?" Scandinavian Political Studies 24:3:171-193.

Jultips

För matintresserade: Taffel.se.

För mp3-spelaren (1):

Germania. Jag har ingen aning, men detta måste ha börjat som ett fyllesnack på någon nation i Lund. "Vi skriver en roman!", "Ja, med styltigt festligt språk och en osubtil politisk underton", "Och så släpper vi den på nätet - och som ljudbok". Projekt av detta slag brukar aldrig överleva bakfyllan, men detta är ett undantag. (Kapitel 1 som mp3)


För mp3-spelaren (2):
Johan Norberg diskuterar Naomi Kleins Chockdoktrinen (mp3).

Äntligen - boken sågas!

Första rejäla sågningen av Den kapitalistiska välfärdsstaten hittade jag nyss hos "Hayek-institutet". Mer positiv är både Håkan Holmberg i UNT och Lennart Regebro.

Update on 17 dec 2007, kl 22:41 by bergh

Även statsvetaren Jacob Christensen skriver långt - och på engelska.

Update on 18 dec 2007, kl 13:46 by bergh

Se även riksdagsledamot Henrik von Sydow i en krönika på politikerbloggen.se

Lyssna på ingenjörerna, annars blir det orkan...

MUF i Stockholmn delar ut en broschyr med de nio fel som enligt som brittiska domstolar finns i Al Gores film. Gott så, rätt ska vara rätt, även i miljödebatten. Men... redan vid det tredje felet blir det rejält fel:


Broschyren glider alltså från att tala om orkanen i sig till att tala om orkanens följder. Ett misstag, snarare än ett knep gissar jag, men ett utelämnat "att" på ett olyckligt ställe gör det svårt att vara helt säker...

Kommentarer kring gårdagens bokpresentation

Danne Nordling har lusläst. Magnus Andersson - ny CUF-ordförande - verkar förtjust. Även KDU:s Sara Skyttedal gör en sammanfattning.

Ratios rapport från seminariet ligger här. Slutsats: Vi behöver en ny kamera.

Humlans energieffektivitet, skattekilar och transaktionskostnader

Myten om humlans eventuella flygförmåga och den svenska modellen dryftades här redan i augusti förra året. Men igår, när högerjurister och liberala studenter, utsattes för ännu en av mina dragningar, satt Mikael Ståldal i publiken. Då kommer man inte undan med vad som helst.

Vad Mikael påpekade var att om humlan flyger trots att den alltså inte kan glidflyga, då flyger den väldigt energi-ineffektivt. Fåglar och trollsländor kan flaxa lite och sedan vila medan de glidflyger, men humlor måste veva som tusan precis hela tiden.

Gör detta liknelsen mellan den svenska modellen och humlan mer eller mindre lämplig? Jag lovade Mikael att fundera en smula på saken.

På sätt och vis: De höga svenska skattekilarna gör att det måste råda ganska stora skillnader mellan köpare och säljare för att handel ska uppstå. I många andra länder är det exempelvis lönsamt att tvätta bilar åt varandra, men i Sverige är det svårt att få ekonomi i det när skattekilen beaktas. Istället tvättar vi bilen själva, med maskiner, svart, eller inte alls. Skatterna höjer ribban för när ett byte blir lönsamt.

Å andra sidan: I ett samhälle med hög tillit, minskar transaktionskostnaderna kraftigt. Folk lämnar sitt kort i baren,  och serveringar lånar ut filtar till kunder på uteserveringar på ett sätt som ter sig dumdristigt i mångas ögon. Men tilliten gör att transaktioner blir av som annars inte skulle komma till stånd.

Båda effekterna är intressanta, inte minst då höga skatter och hög tillit ofta tycks gå hand i hand (men vad orsakar vad?).

Humleliknelsen, däremot, är fortfarande lika olämplig.

Fler recensioner av DKV

P J Anders Linder i Svenskan. (Snyggast i tidningen eftersom de har omslaget på bild).
Ola Nordebo i VK. (Lyckas med konststycket att sammanfatta hela boken i en artikel).