The Guardian crowdsourcar granskandet av makthavare

Tidningen The Guardian har gjort ett intressant bidrag till korruptionsbekämpningen och granskandet av Storbritanniens makthavare genom tillgängliggörandet av en stor mängd data, exempelvis om parlamentsledamöternas expenser. Många vinner på detta:

The Guardian tillhandahåller en kollektiv vara, men vinner good-will, publicitet, web-trafik och läsare.

Vem som helst kan studera data, och även om de flesta inte gör ett skvatt, kan den hugade upptäcka en hel del – The Guardian själv föregår med gott exempel.

Makthavarna vet att vad de gör med skattemedel kan komma att granskas, vilket torde ha ganska stor effekt på normer och beteende.

Den politiska debatten blir mer informerad.

Dessutom kan studenter i alla möjliga ämnen hitta en hel del kul att skriva uppsats om i data om MPs expenses (google spread-sheet)

Tillåt mig att föreslå några komparativa ansatser för hugade studenter:

• Hur skiljer sig expenserna – totalt och hur de fördelas – mellan parti, kön och valkrets?
• Finns det en alfabetseffekt? (Hypotes: de med efternamn tidigt i alfabetet är kaxigare, och gör av med mer)
• Korrelerar expenser med politisk aktivitetsnivå (The Guardian har data på detta också)
• Hur korrelerar expenser med sannolikheten att bli återvald?

Veckan som kom/gick

En period av undervisning, andra föreläsningar och färdigställande av en raffig rapport om socialförsäkringar, gör bloggandet mer sporadiskt i dessa tider. Kan dock notera följande:

Veckan som gick:

Föreläste för ryska regeringstjänstemän om korruptionsbekämpning. De verkade väldigt förtjusta i mitt konstaterande att det finns problem med transparency internationals ranking, och mitt påpekande att även Sverige har vissa problem på området. I övrigt var det svårt att säga hur föreläsningen togs emot – den simultantolkades till ryska.

Kommande vecka

Åker på konferens med Southern Economics Association. Program här. Ett papper som ser intressant ut är “Do Formal and Informal Institutions Jointly Matter for Financial Development?” – jag anar att svaret är ‘ja’.

Article: Beware of Greeks Bearing Bonds | Business | Vanity Fair

Har nyss läst

Beware of Greeks Bearing Bonds | Business | Vanity Fair

http://www.vanityfair.com/business/features/2010/10/greeks-bearing-bonds-201010.print?mobify=0

(på tips från @inslag om jag minns rätt).

Den är målande och fascinerande:

When Papaconstantinou arrived here, last October, the Greek government had estimated its 2009 budget deficit at 3.7 percent. Two weeks later that number was revised upward to 12.5 percent and actually turned out to be nearly 14 percent.

Hur kan något sådant inträffa? Ett exempel:

“The Ministry of Agriculture had created an off-the-books unit employing 270 people to digitize the photographs of Greek public lands,” the finance minister tells me. “The trouble was that none of the 270 people had any experience with digital photography. The actual professions of these people were, like, hairdressers.”

Intressant granskning av Mankiws lärobok

Edward Fullbrook: Toxic Textbooks | Institute for New Economic Thinking

http://ineteconomics.org/blog/inet/edward-fullbrook-toxic-textbooks

Kritiken är bitvis träffande. Ett exempel: Vad menar Mankiw när han skriver

PRINCIPLE #3: Rational People Think at the Margin [p. 6]

Fullbrook kommenterar:

Mankiw explains that by thinking at the margin he means “by comparing marginal costs and marginal benefits”.  Why is this bullying?  The student, as the author must know, will not read that as meaning “We are going to define ‘rational people’ as those people who think at the margin.”

Generellt sett om Mankiws fyra principer:

on the second page under the heading HOW PEOPLE MAKE DECISIONS, Mankiw unveils his “four principles of individual decision making”.  At no point does he allude to how his basic principles were discovered.  No names, no dates and no processes of discovery are mentioned.  Instead he seeks, by appeal to folksy stories to persuade the student to accept them on faith.

Är euron problemet?

Mycket kritik mot den gemensamma EU-valutan i dessa tider. Men det är inte uppenbart att situationen utan euron hade varit att föredra - detta är budskapet i en artikel jag fått ur mig på SVTs debattsida.

Ett utdrag:

När Sverige diskuterade euron inför folkomröstningen 2003, hävdades på nej-sidan att kriterierna i stabilitetspakten tvingar fram en nyliberal ekonomisk politik med nedskärningar i den offentliga sektorn. Idag är det istället de länder som under lång tid brutit mot reglerna som tvingas göra kraftiga nedskärningar. På så sätt var alltså valutaunionen varken felkonstruerad eller nyliberal. Problemet var bara att länderna inte höll sig till reglerna.

Update on 13 nov 2011, kl 15:11 by bergh

Följer upp resonemangen med ytterligare en artikel, denna gång i Svenska Dagbladet.

Sysselsättningsgrad bland infödda och utlandsfödda – vad förklarar skillnaderna?

[Förtydligande: Employment för natives är på Y-axeln, utlandsfödda på x-axeln]

Sverige klarar sig inte så bra när man jämför sysselsättningsgrad bland infödda svenskar och utlandsfödda – men Danmark är ännu sämre, trots en mer flexibel arbetsmarknad.

Här har vi således en tänkbar uppsatsidé: Skapa ett mått på “integration”, dvs skillnaden i sysselsättningsgrad. Förklaras skillnader mellan länder främst av arbetsmarknadsflexibilitet (OECD har ett index för detta), rasism/främlingsfientlighet (finns flera användbara mått på detta i world value surveys), eller något annat (skatter, socialförsäkringar, hemspråkslagstifting…)?

Google data explorer

Google har gjort ett interface för en rad vanliga datakällor, såsom WDI, Eurostat, OECD factbook. Diagrammen kan återskapas med HTML-kod, och således bäddas in där man vill. Ett första test:

Intressant exempel på normer och institutionell förändring

När det gäller formella och informella institutioner, institutionell förändring och sociala normer, har denna episod fler bottnar än jag ids reda ut nu:

Domare i USA är arg på sin dotter för att hon laddar ner illegalt. Dottern tycker inte det är något att oja sig över. Domaren tar fram livremmen och straffar henne (!). Dotter filmar bestraffningen och lägger ut den på nätet när det är dags att återvälja fadern som domare.

Ajour rapporterar, och har ett intressant tillägg: Barnaga är tillåtet i alla USAs delstater. Men hur betydelsefullt är det egentligen?

Mer i Huffington Post och Forbes.

Bilpendling mindre stressande än kollektivtrafikpendling

Medicinare vid Lunds universitet meddelar att pendling tycks vara dåligt för människors subjektiva hälsa. Den som läser pappret noga, ser dock att resultaten tycks drivas av kollektivtrafik, inte av bilpendling.

Detta kommenteras av en forskarna så här:

- En förklaring till skillnaden mellan bil- och kollektivtrafikpendlare kan vara att långdistanspendling med bil, i alla fall i Skåne, kan erbjuda en viss möjlighet till avkoppling. Men det kan också delvis bero på att den grupp som pendlar långt med bil företrädelsevis är män med hög inkomst, en grupp som generellt sett uppger att de är vid god hälsa, menar Erik Hansson [min fetning]

Förklaringen förbryllar. Har de verkligen inte korrigerat för kön och inkomst? Här är abstract, här är hela pappret. Visst har de korrigerat för inkomst och hälsa (med mera). Skillnaden mellan bil och tåg/buss beror alltså inte på denna uppenbara självselektion.

En rimligare hypotes är resultatet är korrekt: Det är mer stressande att pendla kollektivt till jobbet än att köra med egen bil. Studien bygger på en enkät bland 21 000 skånska pendlare, och även om Skånetrafiken naturligtvis fungerar finfint i alla väder, kan jag tänka mig att bilen ger en känsla av kontroll som inverkar positivt på subjektiv hälsa.

Varför Erik Hansson bortförklarar ett av de intressanta resultaten i studien (på ett sätt som får studien att framstå som heltokig, vilket den alltså inte är), kan man bara spekulera kring.

Författarnas egna slutsatser av studien:

This further demonstrates the need to consider the negative side-effects of commuting when discussing policies aimed at increasing the mobility of the workforce. (s. 21)

(Författarna: Erik Hansson, Kristoffer Mattisson, Jonas Björk, Per-Olof Östergren  och Kristina Jakobsson. Tipstack till Therese.)

Om mikrolån på ABF Göteborg

Deltar i en grej i Göteborg 9 november:

Född fri - skuldsatt till döds?

Räntan är priset på lån av pengar. Men när blir det ocker? Stater och människor dignar under valutakriser, räntebördor och räntespekulation. Har räntesystemet löpt amok? Består lösningen i penningtransaktioner och aktieinvesteringar vägledda av etik? Föreläsning om det moraliska försvarbara i hög ränta - med bland annat mikrolånspraktiken som exempel - och efterföljande samtal.

Joakim Sandberg fil.dr. praktisk filosofi 

Mary Obanda företagsekonom

Kajsa Borgnäs utredare Arbetarrörelsens tankesmedja

Andreas Bergh nationalekonom, välfärdsforskare

Samtalsledare: Daniel Suhonen

Onsdag 9 november 2011, kl 19.00. Restaurang Trappan, Folkets Hus Järntorget, Göteborg

Länk.

Tips på vad som bör dryftas/sägas tages gärna emot!

Today's lecture - formal vs informal institutions

Presentation here, lecture notes here.

Orsakade Fannie Mae och Freddie Mac finanskrisen?

Tesen att de statliga bolagen Fannie Mae och Freddie Mac orsakade bostadsbubblan i USA (och därmed också finanskrisen) genom fördelningspolitiskt motiverad utlåning till låginkomsttagare utan tillräckliga marginaler i sin privatekonomi, dyker upp ganska ofta – bl a i boken Reckless Endangerment: How Outsized Ambition, Greed, and Corruption Led to Economic Armageddon av Gretchen Morgenson and Joshua Rosner.

Tesen får mothugg av Jeff Madrick och Frank Partnoy när boken recenseras i the New York Review of Books:

The book boldly and passionately asserts that the risk-taking of Fannie Mae and Freddie Mac was a major element in causing the housing bubble. In particular, the authors blame the crisis on the goals set by the Clinton administration in the early 1990s to make lending “affordable” to more middle- and low-income home buyers.

Deras motargument:

This bold claim, however, is not substantiated by persuasive analysis or by any hard evidence in the book. The GSEs did generate large losses, but their bad investments in housing loans followed rather than led the crisis; most of those investments involved purchases or guarantees made well after the subprime and housing bubbles had been expanded by private loans and were almost about to burst. Even then, the GSEs’ overall purchases and guarantees were much less risky than Wall Street’s: their default rates were one fourth to one fifth those of Wall Street and other private financial firms, a fact not made clear by the authors.

Madrick och Partnoy är trots allt positivt inställda till boken, och tillstår att både Mae & Mac agerade oförnuftigt. Deras nyanseringen känns dock rimlig: Även om Mae och Mac bidrog till problemen på bostadsmarknaden, var det ju främst andra faktorer (som den sannolikt bitvis olagliga värdepapperiseringen av lånen), som gjorde att dessa problem spred sig i hela det finansiella systemet.