New development economics?

Boken t v bygger på en konferens, med artiklar i pdf som finns här. Intressant är titeln på Dani Rodriks text:

The New Development Economics: We Shall Experiment, But How Shall We Learn?

Menar Rodrik att Development Economics nu går in i en ny fas, likt growth theory med Barro och Romer blev new growth theory? Han diskuterar den experimenrtella trenden inom utvecklingsekonomin krtiskt och konstruktivt.

Bidraget av Banerjee är underhållande på ett annat sätt. Så här diskuterar han sambandet mellan  growth & poverty reduction:

What the cross-country evidence does seem to show ... is that there is no evidence for a trade-off between growth and poverty reduction. ... This is certainly a useful correlation to know, especially given the amount of sententious rubbish that gets written justifying bad macroeconomic policies in the name of poverty reduction.

Efter att ha slagit fast denna korrelation diskuteras orsaksförhållandet utan att Banerjee sätter ner foten. Men följande verkar troligt:

growth that is not accompanied by substantial poverty reduction is unsustainable (for political or other reasons) and therefore the episodes of sustained growth that we observe in the data are actually exactly the episodes where growth came with poverty reduction. In the relevant sense therefore, it is poverty reduction that determines growth and not the other way around.

Notera även den helt nystartade Berkely-tidskriften Journal of Globalization and Development med både Rodrik och Stiglitz som redaktörer.

"Med en ko i familjen blir man självförsörjande på mjölk" - IMs verksamhet i Serbien

IM har försett 28 familjer med var sitt hus, som de själva fått renovera. De har fått utbildning i ekologisk odling och bildat tre jordbruks­kooperativ [...] Med en ko i familjen blir man självförsörjande på mjölk, ost och andra mjölkprodukter. IMs koprojekt går ut på att utsatta familjer får en dräktig ko. IMs koprojekt startade 1998 och fram till juni 2007 har 70 familjer fått kossor.

Mer här. Hjälper man verkligen Serbien att bli ett rikt välmående land genom att dela ut en ko per familj i syfte att åstadkomma självförsörjning av mejeriprodukter på familjenivå?

En möjlig tröst i sammanhanget är att utdelandet av kor verkar gå ganska långsamt.

Paul Collier om Dead Aid av Dambisa Moyo

I The independent skriver Paul Collier om Dambisa Moyos bok Dead Aid. Moyos argument:

Aid is like oil, enabling powerful elites to embezzle public revenues.

Bättre är enligt Moyo att länder lånar på de finansiella marknaderna, eftersom detta ger incitament att öka transparensen och förbättra sina institutioner. Collier, som själv undervisat Moyo både i Oxford och vid Harvard, håller i princip med:

So is there solid evidence to refute her claim that aid worsens governance and so impoverishes? [...] At the level of an individual project we can often show it is effective, but this misses Moyo's point: that what matters is the overall impact on the society. There is indeed some evidence that aid tends to worsen governance [...] The consensus academic view, to the extent there is one, is probably that large aid inflows, like large oil revenues, tend to reduce government accountability to citizens

Men Collier är ju en god människa, och fortsätter således:

[...] cutting aid may not be the best response. My preferred alternative is to strengthen its potential for "governance conditionality": aid agencies should insist on both transparent budgeting and free and fair elections. That said, I have to admit that Moyo has a good retort. She shows how feeble aid agencies have been: when occasionally one gets tough, others compensate.

Därefter börjar Collier argumentera för varför de flesta problem i Afrika inte orsakats av bistånd (!), och han påpekar att finanskrisen gjort det svårt för fattiga länder att gå till de finansiella marknaderna (texten är från januari 2009).

Colliers egen analys kommer i avslutningen:

African societies face problems deeper than their dependence on aid. Divided by ethnic loyalties, they are too large to be nations. Yet with only tiny economies, they lack the scale to be effective states. As a result the vital public goods of security and accountability cannot adequately be provided. In their absence the valuable natural assets that many countries possess become liabilities instead of opportunities for prosperity.

I think that African societies need international help to overcome these problems; it is just that the help they need is not predominantly money. Aid is not a very potent instrument for enhancing either security or accountability. Our obsession with it has detracted from the more important ways in which we can promote development: peacekeeping, security guarantees, trade privileges, and governance.

Erlend Loe om Saab

Faen heller. Jeg kjøper SAAB. Hvis jeg skriver om det, kan jeg sikkert trekke hele SAAB fra på skatten. Noen som har nummeret til GM?

Erlend Loe twittrar om Saab.

Om Afrikafonder och etik.

PPM har två fonder med Afrika i namnet. Ingen av dessa har s k "miljö-/etisk märkning".

Här beskriver HQ sin Afrikafond som förvaltas av Fredrik Colliander. Tonen är intressant;fonden vädjar nästan enbart till egenintresset, och många formuleringar skrämmer snarast bort världförbättrare:

"Folkvalda regeringar  har  på  senare  år  stramat  åt  statsbudgeten  och  fått kontroll  över  både  inflation  och  skuldbörda." [...] Fonden passar dig som:
+  tror på god framtida ekonomisk utveckling i Afrika och vill ta del av de eventuella framgångarna,  
+  har en långsiktig sparhorisont, minst fem år,
+  vill bredda ditt sparande från enbart etablerade marknader till
marknader som är under utveckling, och 
+  är villig att till viss del ta högre risk i utbyte mot eventuell högre avkastning.

(de tänkte inte på att någon med sitt sparande skulle vilja bidra till en god framtida ekonomisk utveckling i Afrika?)

Så vad exakt finns i en Afrikafond? En hel del mobiltelefoni, ganska mycket metallgruvor - samt Massmart:

a managed portfolio of nine wholesale and retail chains, each focused on high-volume, low-margin, low-cost distribution of mainly branded consumer goods for cash, in 14 countries in sub-Saharan Africa through four divisions comprising 256 stores.

Lågprisvaruhus i Afrika söder om Sahara alltså. Förutom att idén i sig verkar vettig, tycks Massmart minst sagt måna om sin etiska profil, bl a i HIV-frågan:

A key staff health initiative therefore includes the implementation of a comprehensive HIV/Aids programme that includes the provision of free anti-retrovirals to our permanent staff and their spouses.

Den stora frågan: Varför anses inte HQ Afrikafond etisk, medan exempelvis Folksam LO Sverige (största innehav: Nordea, H&M samt TeliaSonera) har "Miljö-/etisk märkning"?

Förresten, Richard Wilkinson inledde seminariet med detta påstående:

We are the first generation who have reached the end of what economic growth can do for them.

Debattledaren Petter Larsson sade så här om påståendet "ojämlikhet dödar" på affischen:

Alldeles sant

Men jag satt kvar.

Arbetarrörelsens tankesmedja visar upp sig

Sist jag kritiserade användandet av skatterplots i argumentationen var det Svenskt Näringsliv som åkte dit. Jag upprepar det gärna, följande är inte inte seriöst:

Men i afton var det Arbetarrörelsens tankesmedja som stod för anti-intellektualismen, med anledning av Wilkinsons & Pickets bok, The Spirit Level.

Ett exempel (notera att måttet på innovationer är antal patent):

Ett annat exempel: (japp, jämlika samhällen har mer återvinning!)

Nu invänder någon: Menar Wilkinson verkligen att det finns ett orsakssamband, dvs att inkomstjämlikhet orsakar återvinning och patent?

Om det bara vore dessa två... Låt mig citera forskarnas site, under rubriken "The effects of inequality"

"it has recently become possible to compare the scale of income differences in different societies and see how the social fabric of society is affected by how much inequality there is"

Därefter följer en harang som inkluderar fetma, sinnesjukdomar, tonårsgraviditeter och fängelsestraff, allt orsakat av ojämlikhet enligt forskningen uttolkad av hr Wilkinson.

Kuriosum ett: Lars Ohly var inbjuden att diskutera boken. Han var mycket nöjd med att fått vetenskapliga bevis på sin egen politiks förträfflighet.

Kuriosum två: Jag är inte säker på att den unga Malmöpubliken självklart tycker att många patent är ett bra mått på innovationer.

Kuriosum tre: Publiken var mer homogen än på ett Timbroseminarium. Fast på ett annat sätt.

Update on 16 dec 2009, kl 15:13 by bergh

Rätt ska vara rätt: Seminariet arrangerades av Efter Arbetet, ABF Malmö, LO-distriktet i Skåne, LO Malmö, Socialdemokraterna i Skåne, medan kommentarer gavs av Arbetarrörelsens Tankesmedjas Anne-Marie Lindgren och Vänsterpartiets ledare Lars Ohly.

Afrikanska tvillingar

Köpkraft i Elfenbenskusten & Mauritius, samt i Zambia & Botswana 1960-2004:

Enligt Spence-utredningens slutrapport, (appendix), hade länderna initialt jämförbara villkor, men utfallen blev väldigt annolunda pga politiska beslut. Hmmm... 

Mer biståndsdebatt

Nu har jag mer eller mindre handgripligen sparkat in en av ulandsekonomerna i Göteborg i biståndsdebatten. Med väntat resultat - debatt mellan Sven Tengstam och Fredrik Segerfeldt här.

Ministerns presentation nedan. Slide 6 verkar lovande.

Del 3 - Bistånd 2.0 Så ska jag förverkliga visionen

View more presentations from Ministry for Foreign Affairs, Sweden.

SN-seminarium om Fölster & Wallen (2009)

2009.12.09
Originally uploaded by dirbergh

Pallrade mig upp för att gå på seminarium 0830 (!). Det visade sig vara värt det, av flera skäl:

1. Budskapet, att konsumtionsojämlikhet är intressantare än årsinkomstspridning, är en av min käpphästar.

2. Resultatet är att skillnaderna i konsumtionsnivå i Sverige inte ökat trots ökad inkomstspridning (teoretisk föga förvånande, men teoretiska mikromodeller brukar bita dåligt på LO-ekonomer...)

3. Diskutanterna var bra: Matthew Lindquist påpekade bl a att resultatet sannolikt är en effekt av att välfärdsstaten fungerar som tänkt.

Nisha Besara påpekade att värdet av att ha mera fritid inte är lika högt om man är ofrivilligt deltidsarbetslös.

4. De bjöd på mangosmoothie.

Och för den som undrar:

Naturligtvis innehåller boken ett antal provocerande och tämligen ovetenskapliga scatterplots som meningsmotståndare kan förfasas över och undermedvetet använda som ursäkt för att slippa ta till sig bokens huvudbudskap.

Sven Tengstam och Hans Rosling på dagens biståndsseminarium (som jag inte var på)

Stort biståndsseminarium idag. Här finns ett liveanteckningsblock, för den som vill briefa sig. Hittade två budskap från kloka figurer:

Sven Tengstam:

Många av de traditionella biståndsländerna i Afrika är emerging markets. Köp Afrikafonder, då flödar det in pengar i Afrika!

och Hans Rosling:

Sluta med bistånd när Ikea investerar. Då är utvecklingen klar.

Alla har fått det bättre och arbete lönar sig allt mer!

LO på DN-debatt idag, om "dramatiskt" ökande klyftor:

Under de senaste sex åren har förvärvsarbetandes inkomster realt ökat med i genomsnitt 3,3 procent om året. Det är en relativt hög nivå. Det är vidare ingen större skillnad mellan arbetare och tjänstemän. Arbetares disponibla inkomster ökade under perioden med 3,46 procent och högre tjänstemäns med 3,47

Så vad förklarar rubriken om dramatiskt ökade klyftor? Författarna förklarar hur de menar:

Men om inte ökade löneskillnader förklarar den ökade ojämlikheten, vilken är då förklaringen? Det kanske mest alarmerande resultatet i studien är att de som inte är förvärvsarbetande, det vill säga arbetslösa, sjuka och de med sjukersättning (före detta förtidspension) bara har ökat sina inkomster med i genomsnitt 0,86 procent om året.

0,86 procent realt årligen. Dessa grupper har alltså också fått det bättre. Förbättringen har dock varit större för förvärvsarbetande. Självklart är detta resultatet av en målmedveten politik. Både röda och blå regeringar har ju de senaste åren arbetat för att det ska löna sig bättre att arbeta. Siffrorna visar bara att de i viss utsträckning lyckats med detta!

Artikeln går vidare:

Utvecklingen under de gångna åren har därmed i stor grad omfördelat från dem som inte kan arbeta och från dem som vill studera till dem som förvärvsarbetar.

Så kan man möjligen se det. Men minst lika korrekt vore att säga:

För att arbete ska löna sig bättre omfördelas numera aningen mindre från arbetande till dem som inte kan arbeta. Tack vare ekonomisk tillväxt har dock även den senare gruppen fått det absolut sett bättre. Av artikeln framgår att detta gäller även studenter (1,16% årligen) och företagare/jordbrukare (4,4 procent årligen).