Nya data över utanförskapet, 1970-2009

SCB har publicerat nya data om hur många av de vuxna som återfinns i våra olika transfereringssystem. De förefaller vara helt kompatibla med min existerande tidsserie från Anna Hedborgs socialförsäkringsutredning SOU2006:86, så jag har nu helt sonika förlängt serien (och låtit excel2007 designa diagrammet, sorry...)

Andel av 20-64-åringar i olika ersättningssystem (hekårsekvivalenter)


OBS: Värdet för 2009 är en gissning på basis av halvårsdata, samt för socialbidraget, min egen gissning att andelen på socialbidrag stiger från 1,5% till 2%, vilket är ungefär 2000 års nivå.

Rensar man för kortsiktiga fluktuationer, ser väl detta ganska lovande ut?

Om måttet: Det är en väldig debatt om hur "utanförskap" ska definieras, och någon korrekt definition finns inte. Professor Bertil Holmlund har rätt i att termen är olämplig för internatinoella jämförelser. Men det intressanta med kurvan ovan är utvecklingen i Sverige över tid, rensad från konjunktursvängningar.

Siffror om detta har för övrigt funnits tillgängliga länge, låt vara att de först på senare tid kommit att kallas utanförskap. De brukar också mätas med helårsekvivalenter, vilket är rimligt (om en heltidsarbetslös får ett halvtidsjobb bör det såklart synas i statistiken), trots att miljöpartiets annars kloka Mikaela Valtersson inte gillar det.

Slutligen: Notera att det är helt meningslöst att diskutera utvecklingen av utanförskapet under Alliansregeringen som ett mått på hur bra denna regering skött sig. Kurvan var på väg neråt redan när Alliansregeringen tillträdde. Och ökningen 2009 är knappast enbart alliansens fel.

Den stora utmaning är att se till att finanskrisens verkningar på sysselsättningen blir temporära.

Problem inom högre utbildning i EU

The weaknesses of European education systems lie in a lack of transparency, different governance systems across countries, network-based competition for promotion of senior academic staff (as opposed to excellence-based competition); tenured positions frequently reserved for national or internal staff; a lack of managerial autonomy in several countries; a lack of funding to ensure a minimum level of quality, and administrative and legal obstacles to intra-EU mobility (transferability of social security and/or research funding).

Ur Bruegel memos to the new commission

Heller vs Rodrik om utveckling

På MarginalRevolution skriver Michael Heller, författare till Capitalism, Institutions, and Economic Development, så här i kommentarstråden:

The solution I propose is a crisis-induced macro policy sequence for constructing the right institutions - - markets to law, law to bureaucracy, bureaucracy to democracy. This replicates the original transitions to capitalism.

As far as we know, none of the original transitions to durable prosperity started with health or education. They started with markets, then law, then public administration. Health and education followed rapidly in their wake. But of course evidence and modeling may eventually cause us to change our minds about that sequence.

Heller är kritisk mot Rodriks idéer om att bistånd bör inriktas på hälsa och utbildning, i en annan development-bok (med Easterly & Cohen som redaktörer).

En uppsatsidé i dagens DN

Ett litet tillitsspel med betydande summor utspelas varje gång någon ber en lotteriförsäljare kolla om en lott är en vinstlott. Den butiksägare i Toronto som DN berättar om var inte helt pålitlig, och påstod att lotten var en nit-lott när den utfallit med 40 Mkr i vinst.

Efter gripandet sägs att polisen har anat oråd, ty som det heter i artikeln

En ovanligt hög andel av lottförsäljare ska ha vunnit under de senaste åren

Här är naturligtvis en uppsatsidé för den hugade. Exakt hur många lottförsäljare har vunnit? Hur många borde det vara? Är skillnaden signifikant?

Är handel dåligt för okvalificerad arbetskraft i rika länder?

En av de stora frågorna inom handelsekonomi, är om ökad handel med fattiga länder skapar problem för okvalificerad arbetskraft i rika länder.

Wood (1995) menar att så förmodligen varit fallet delvis pga den kombinerade effekten av outsourcing och datorisering. Men han påpekar också att detta inte behöver betyda att det kommer att fortsätta vara så:

I do not expect unskilled workers in developed countries to be much hurt by even major new entry into the world market for low-skill-intensive manufactures, simply because these goods are no longer produced in developed countries. The entry of China and India, pushing down the world prices of these goods, will benefit developed-country workers, skilled and unskilled alike.

Wood, Adrian. 1995. "How Trade Hurt Unskilled Workers." The Journal of Economic Perspectives 9:57-80.

Counterfactual-metodfelet på väg bort i välfärdsstatsforskningen?

Detta är stort: Jag kan ha bidragit till att välfärdsstatssociologerna äntligen slutar mäta omfördelning genom att jämföra människors inkomster före och efter skatter och bidrag. Slutsatserna med denna metod blir nämligen tokiga. Artikel i Independent Review om hur och varför. Ännu ett exempel här.

I nyutkomna Handbook of politics (Springer), har Brady & Sosnaud ett kapitel med titeln "The Politics of Economic Inequality" vari man kan läsa följande:

Indeed, Bergh (2005) has recently convincingly demonstrated that pre-fisc estimates are biased by the fact that state taxes and transfers actually do impact how much people earn, and whether people work, retire or leave the labor force to care for family (p. 534)

Min artikel från 2005 har citerats tidigare, men då har det varit mer av typen "for a critique of this approach, see Bergh 2005". Nu låter det minsann annorlunda.

Brady & Sosnaud avslutar:

Ultimately, we suggest that moving away from discourse of redistribution would be a productive step for scholars of the politics of economic inequality. (p. 535)

Vi får väl se hur det blir med detta förslag...

Brady, D. and B. Sosnaud, The Politics of Economic Inequality, in Handbook of politics, K.T. Leicht and J.C. Jenkins, Editors. 2009, Springer.

Bergh, A., On the counterfactual problem of welfare state research: How can we measure redistribution? European Sociological Review, 2005. 21(4): p. 345-357.

Två lästips i december

Har upptäckt Jenny Maria Nilsson. Är man kulturskribent i HD, klarar av att skriva kritiskt och uppskattande på samma gång om Johan Norberg, tankeväckande om hud och dessutom tar fantastiska bilder på skånsk natur, åker man högt upp på min läslista.

Vidare: Mothugg.se har fått upp ångan på bloggen igen. Med besked. De som vill fortsätta debatten om pangloss och ior-liberalism, har nu ett välskrivet inlägg med vidhängande diskussionstråd att gosa med. Själv njöt jag nyligen av betraktelsen kring kantinen.

Lite ytterligare debatt om Fairtrade och stordrift

Invändning av Helena Markstedt, generalsekreterare Rättvisemärkt. Svar av mig.

Sammanfattning: Markstedt skriver "Kriterierna och certifieringen bidrar ofta till den storskalighet som Andreas Bergh efterlyser". Jag undrar vad hon menar med "ofta".

För den som fortfarande undrar hur det med Fairtrades inställning till storskalighet i jordbruket (och för den som vill läsa ännu mer om fairtrade) rekommenderas Sven Tengstams uppsats i frågan.

Uppsatsen är gammal (1997) så förhoppningsvis har en del saker ändrats. Då tänker jag exempelvis på följande krav på producenter av rättvisemärkt kaffe:

"Majoriteten av medlemmarna i producentorganisationen skall vara småbönder, dvs är inte strukturellt beroende av inhyrd arbetskraft." (ur avsnitt 3.6)

Sverigedemokraternas framgångar beror inte på ökad främlingsfientlighet

Jag tänkte nu hjälpa min vän partiforskaren Gissur Erlingsson att trumma ut ett av hans viktigaste forskningsresultat, rörande hur Sverigedemokraternas framgångar ska tolkas. Skälet är att jag tror folk, inte minst journalister, helt missbedömer situationen.

För det första: rasism och främlingsfientlighet minskar i Sverige, åtminstone av följande två frågor att döma:


Detta betyder att när vänstern säger att det är den nyliberala vågen av nedskärningar på 90-talet som skapat ökad grogrund för rasism och främlingsfientlighet verkar det vara fel. Och högerns försök att skylla på socialdemokraternas misslyckade integrationspolitik verkar inte heller stämma. Min egen gissning är att det är den förbättrade ekonomin som förklarar kurvorna ovan.

Men varför ökar då SD i både val och opinionsmätningar?

Svaret, som en ekonom skulle uttrycka det, är att det funnits och fortfarande finns en utbudsbegränsning i form av SDs taffliga förmåga att organisera sig och faktiskt ställa upp med listor i kommunvalen. I takt med att de löser detta problem, ökar deras framgångar trots att efterfrågan minskar. Detta är vad Erlingsson, Loxbo och Öhrvall visar i pappret "Supply equals sucess?"

Således: Det är på kort sikt helt orealistiskt att bekämpa Sverigedemokraterna genom att bekämpa rasismen.

Trots den negativa trenden är det som synes fortfarande 39 procent som instämmer i påståendet "Det finns för många utlänningar i Sverige" (ett påstående lika bisarrt som påståendet att det finns för många fiskar i havet, men det är en annan historia).

Antag att en osannolikt lyckad antirasim-kampanj halverar den siffran. Då återstår mer än tillräckligt med väljare för att Sverigedemokraternas framgångar ska fortsätta, sålänge partiet fortsätter att ställa upp i allt fler kommuner.

För vidare läsning, se exempelvis Gissurs artikel i Praktik&Teori, utgiven av Malmö högskola.

Hur CAP påverkar exportflöden i hela världen

EUs gemensamma jordbrukspolitik (CAP) påverkar inte bara jordbruksproduktionen i och utanför EU. När jordbrukspriserna ändras har detta följdeffekter på andra marknader.

När mer resurser inom EU läggs på jordbruk, betyder det att mindre resurser läggs på något annat. När EU exporterar sitt jordbruksöverskott, gör andra länder mer av något annat. Och så vidare.

Någon fullständig och detaljerad analys är naturligtvis omöjlig. Men man kan komma en bra bit på vägen med hjälp av numeriska allmän-jämviktsmodeller.

Följande diagram beskriver procentuella förändringar av exporten för olika varor och regioner i världen under det hypotetiska antagandet att CAP fullständigt avskaffas:

De sju regionerna är: EU, USA & CAN, Australien och nya New Zeeland; "the high income East Asian economies of Japan, Republic of Korea, Singapore, Hong Kong and Taiwan (HIEA)"; Latinamerika, Östeuropa och fd Sovjet (EEFSU), samt den inte helt oväsentliga regionen (nåja) "the rest of the world (ROW)".

Utan CAP skulle alltså EU-länderna exportera mer av en massa annat, vilket betyder fler jobb i både tjänstesektorn och tillverkningsindustrin. Och exporten av mejeriprodukter i hela världen utom EU skulle mångdubblas.

Procentuella förändringar var det alltså. Visst ska dylika siffor tas med enorma mängder salt, men om artikeln bara kommit rätt vad gäller storleksordningen kan likväl konstateras att det finns fog att påstå följande: 

CAP snedvrider hela jämrans världsekonomin.

Källa: Hubbard, L. J. 'General equilibrium analysis of the CAP using the GTAP model', Oxford Development Studies, 23: 2, 163 — 176

Källor till dagens text i Svenskan

Jag har en text på Svenskans ledarsida idag om Lind och den sociala rörligheten. Inget nytt för den som läst inläggen här på bloggen (här och här). 

Med 2900 tecken till mitt förfogande, fann jag det inte motiverat att lägga 1300 av dessa på en källförteckning. På förekommen anledning, kan jag dock meddela att jag inte hittat på statistiken själv.

Här kommer en källorna:

Sverige har högre andel långtidsarbetslösa än USA: OECD Economic outlook 2009. Blogginlägg här.

Snedrekrytering till högre studier lika stor i Sverige som i USA: Framräknat med hjälp av Education Equity Index, taget från denna källa:

Usher, A. and A. Cervenan (2005). Global Higher Education Rankings - Affordability and Accessibility in Comparative Perspective. Toronto, ON: Educational Policy Institute.

Se även Bergh, A. and G. Fink (2008). "Higher Education Policy, Enrollment, and Income Inequality." Social Science Quarterly 89(1): 217-235.

För en populärvetenskaplig översikt av båda ovanstående referenser, och en hel del annat relaterat till högre utbildning och jämlikhet, se

Bergh, A. (2007). Skattefinansierad högre utbildning: Håller de fördelningspolitiska argumenten? Den fria akademin. Karlson (red.) Stockholm, Ratio. Ej på nätet, men väl på bokus.

Slutligen, för nyanseringen att svensk rörlighet är hög, men inte för de allra rikaste, samt termen "kapitalistiska dynastier", se

Björklund, Roine och Waldenström (2008), Intergenerational Top Income Mobility in Sweden – A Combination of Equal Opportunity and Capitalistic Dynasties. IFN working papers 775.

Ganska mycket talar dessutom för att det är grundskola, snarare än den högre utbildningen, som förklarar jämlikhet och social rörlighet i Sverige. Förutom Bergh & Fink ovan, se även

Björklund m fl, Family Background and Income during the Rise of the Welfare State: Brother Correlations in Income for Swedish Men Born 1932-1968. Nyligen publicerad i Journal of Public Economics, men ett working paper finns här.

Daniel Waldenström har dessutom en text på väg ut i en kommande SNS-bok, som jag varmt rekommenderar att den intresserade håller utkik efter.

Bistånd och utveckling, föreställningar och problemanalys. Och tre bilder.

Klassisk bild av u-länders problem: Ett hungrande barn. Hur kan någon inte vilja hjälpa? Hur kan någon ifrågasätta att bistånd skulle ge resultat?

Afrikanska ungdomar sitter och pluggar. En annan, minst lika relevant bild av många uländer. Men varför plugger de under gatlyktor!? Orsak: De saknar elektricitet hemma. De flesta har för övrigt mobiltelefon.

Bilden är från Paul Romers TED-talk om charter cities, där han också förklarar varför ett land som har modern mobiltelefoniteknik inte lyckas ge vanliga hushåll elektricitet i hemmen:

En elprisreglering håller nere priset så att det inte går att tjäna pengar på att bygga ut nätet och få fler kunder.

Romer beskriver också hur ett tappert försök att ändra regleringen föll: De lyckliga få som får el till det subventionerade priset, vill inte ändra politiken. De som saknar el, tror förmodligen att problemet ligger någon annanstans, och ser inte sambandet mellan lågt pris och lågt utbud.

Innan vi börjar diskutera vad svensk biståndspolitik kan göra för att mildra situationen, kika på följande bild:

Studenter i Sverige köar efter bostad. Sverige har förvisso teknologi för att bygga riktigt bra hus, men en reglering gör det svårt företagen att sätta marknadsmässiga hyror och få ekonomi i byggandet. Invånarna har vant sig vid att bostadsbrist i landets student- och storstäder är en naturlig del av vardagen. De som gynnas av regleringen klagar inte, och de som står i bostadskö tror förmodligen att problemet ligger någon annanstans.

Slutsats: Vi ska nog inte ha överdrivet höga förväntningar på vad svenskt bistånd kan åstadkomma.