Om pensioner, spekulation och Dan Josefssons bitterhet

Dan Josefsson har en sanslös artikel i Aftonbladet idag, med anledning av Dick Forslunds doktorsavhandling Hit med pengarna. Forslund menar att bankernas reklambyåer lyckats dela upp befolkningen i vi och dem efter människors ålder, i ett mycket specifikt syfte:

För att förstå vilket syftet är ber Dick Forslund oss att fundera över vad ”vi” som är unga förväntas göra med pengarna som ”vi” nu slipper betala till ”dem” som är gamla i form av den högre skatt somdet hade kostat att garantera pensionsnivån (och som för övrigt, om vi bara hade fått betala den, mer än väl hade täckts av den allmänna inkomstökningen). Ska vi konsumera upp pengarna som vi nu får behålla? Naturligtvis inte. Det vi ska göra är att ”ta ansvar” genom att avsätta pengarna till vår egen pension. Pengarna ska alltså tas från dagenspensionärer och i stället anförtros finansmarknaden som mot avgift investerar dem i fonder och aktier som ”vi” unga sedan påstås kunna sälja med god vinst den dag ”vi” själva förvandlas till ”dem som inte jobbar”.

Vilket dravel. Några påpekanden:

• Även om det stormar på finansmarknaderna just nu, är avkastningen på kapitalmarknader väl så god som avkastningen i skattefinansierade system.
• Ja, placerare tar betalt för sitt arbete med att placera kapital, men försäkringskassan är inte heller gratis.
• Det nya pensionssystemet bygger fortfarande huvudsakligen på överföring från de nu arbetande till de som nu är pensionärer.
• Det nya pensionssystemet bygger på en kombination av generationsöverföring och fonderat sparande. Detta innebär en riskspridning och gör systemet mindre sårbart än om det enbart hade innehållit generationsöverföringar eller enbart fonderat sparande. Fatta! som kidsen säger...
• Att var och en får inflytande över hur det obligatoriska pensionssparandet placeras är knappast mer spekulation än att allas sparande hanteras av centrala allmänna pensionsfonder.

Det citerade stycket ovan var tyvärr det närmaste ett intressant resonemang som förekom i artikeln. I övrigt ligger artikeln på den här nivån:

I finanskrisens spår inser vi världen över att våra spar- och pensionspengar utnyttjats i ett vansinnigt pyramidspel. [...] propaganda så omfattande att den lurat skjortan av de allra flesta [...] pr-industri som allt sedan 1900-talet motarbetat demokratin [...] Alla som tröttnat på att leva i en av finansindustrin och villiga högerpolitiker skapad ”gemensam ensamhet” bör läsa den här avhandlingen.

Är Dan Josefsson verkligen så här bitter, eller är det bara en jargong man lägger sig till med för att skriva på Aftonbladets kultursidor?

OBS1: Jag läser inte Aftonbladet. Det var Niclas som tyckte jag skulle börja veckan på det här sättet :-)

OBS2: Aftonbladet tycker att jag också ska läsa Åsa Linderborg skriva om "myten om hur ekonomin fungerar". Det tänker jag INTE göra.

Bland självförverkligare och världsförbättrare (gnällig recension av Bjereld & Demker)

En positiv effekt av att blogga: Då och då dyker det upp recensionsex av intressanta böcker.

Har nu ägnat några timmar åt "Kampen om kunskapen" av Ulf Bjereld och Marie Demker.

Fastnade först vid några sidor som diskuterar vad författarna kallar fria logotyper. Lärde mig att det är samma grupp om cirka 20 procent av befolkningen som Reich kallade symbolanalytiker, Florida kallat den kreativa klassen, och Castells (tydligen) kallat informationella producenter (den möjligen sämsta termen, men vad vet jag om Castells...)

Bjereld & Demker menar att denna grupp i själva verket består av två grupper, Självförverkligare och världsförbättrare:

Självförverkligarna odlar sitt varumärke eller sin logotyp för att stärka dess/sitt värde på en ekonomisk arena. Världsförbättrarna odlar sitt varumärke eller logotyp för att på värdegrund påvberka politiken och samhällsutvecklingen"

 Känns inte etiketterna lite väl tillrättalagda? Självförverkligare andas egoism och höger, världsförbättrare andas godhet och solidaritet. Det styrks av gruppernas inställning till olika politiska frågor:


Betrakta siffrorna ovan. Nog finns här ett mönster: De så kallade världsförbättrarna hyser uppenbarligen mycket stor tilltro till statens förmåga att omfördela pengar, från rik till fattig, från stad till land, från iländer till uländer. Vem är det som säger att världen blir bättre av detta? Pja, Bjereld och Demker gissar jag!

Den underliggande värderingen om jämlikhet kan man ju dela även om man är skeptisk till statens möjlighet att minska ojämlikheten genom exempelvis glesbygdsstöd. En public choice-ekonom skulle nog hävda att bättre etiketter på dessa två typer av symbolanalytiker vore "naiva" och "inte fullt så naiva".

Varför tjafsa om dessa etiketter? Jo, för de två grupperna är centrala för bokens huvudtes:

Enligt vår uppfattning möjliggör de nya skiljelinjerna att motsättningarna mellan de två grupperna av fria logotyper blir starka förändringsincitament i politiken. Att de fria logotyperna består av två grupper är därför ett specifikt teoretiskt intresse. Det är motsättningen mellan dem - uttolkad i termer av de nya skiljelinjerna - som hamnar i politikens centrum och som driver utvecklingen framåt. (s. 235)

I den mån jag alls begriper vad de menar, håller jag inte med. B&Ds klassificering av fria logotyper skär både längs det normativa och det deskriptiva.

Andra saker jag inte gillar med boken:

• Den liberala individualismen beskylls för Sverigedemokraternas framgångar:

Så gick det till när individualismen i liberal skepnad nådde makten i Sverige, [...] Denna förskjutning är också en förklaring till varför ett så populistiskt och antiliberalt parti som Sverigedemokraterna under 2000-talets början har fått politisk utrymme. (s 115)

• Ny demokrati beskrivs som ett nyliberalt parti:

Ny Demokrati representerade genom sin nyliberalism en extrem yttersta pol av den liberala dominansen under slutet av 1980-talet. (s 116)

• Per Ahlmarks påstådda "lycka till" till uppsagda arbetare återges som ett oomstritt faktum men utan källangivelse (s. 74)

• Det hänvisas ovanligt mycket till bibeln.

• Allmänt retoriska ordval avslöjar författarnas värderingar implicit. Exempel:

Många aktörer på marknaden har ett intresse av att rapporteringen om brott ökar eftersom det gynnar såväl tidningarnas upplagor (reklamintäkter) som den armé av säkerhetsföretag som etablerat sig i Sverige under senare år (sid. 123)

Nyckelord här: Armé.

• Kunskap sätts explicit i motsättning till marknad:

Motsättningen mellan marknadens principer i form av konkurrens, effektivitet och vinstmaximering respektive kunskapens principer i form [av?] logik, meningsfull tolkning och sanning utgör navet i den skiljelinje vi kallat kunskap-marknad. (s. 221-222)

Kinas aggressivt låga växelkurs - hur stort är problemet?

Då och då gnistrar det till på institutionen - som nyss, när följande diskussionsseminarium revs av:

• Seminar in Macroeconomics
  "Finanskrisen - ett diskussionseminarium"
  Inledare:
  Björn Hansson: "Bankerna - rekapitalisering - bankkrisen - bankaktierna"
  Hans Byström: "CDS-erna och finanskrisen"
  Ingemar Bengtsson: "Bostadsmarknaden och finanskrisen"
  Anne-Marie Pålsson: "Den globala krisen"
  Klas Fregert:"Penningpolitiken och finanskrisen"
  Friday 2008-11-07, 13.00, EC3:211

När det gäller credit default swaps och bostadspriser är jag numera en smula klokare, men inte när det gäller Kina, deras växelkurs och konsekvenserna för resten av världen.

Följande har jag snappat upp:

För att befolkningen i Kina ska hålla sig lugn, måste regimen leverera tillväxt på minst 8 procent årligen. Ett sätt att åstadkomma detta är att hålla en aggressivt låg växelkurs och exportera duktigt.

Således sitter Kineserna nu på en väldig massa dollar (men rimligen andra valutor också), och resten av världen har fått köpa en massa billiga prylar tillverkade av Kineser.

Mina enkla frågor: Vad är problemet, varför är det ett problem och hur stort är det?

Mats Alvesson producerar generaliserbar kunskap?

Läs Mats Alvesson och Karl Ydén om försvarets organisatoriska problem i dagens DN.

Försvarsmakten är förvisso inte unik i offentlig sektor - och delar av den privata också för den delen - där själva uppgiften många gånger väger lätt i förhållande till personalens karriärintresse och ledningens önskemål att hålla sig väl med detta och att koncentrera sig på fasadförbättrande. Men förhållandet är särskilt illa i en verksamhet med potentiellt stora konsekvenser för människors liv och hälsa, och som efterfrågar större resurser.

Finns det någon del av offentlig sektor - eller privat för den delen - som den här beskrivingen inte passar in på? Statliga universitet kanske. Eller Handels för den delen. Eller vad sägs om polisväsendet? UD? SIDA? Landstingssjukvård??

Mer plakatpolitik från moderaterna

Eftersom finansdepartementet vanligtvis är mycket duktigt på att argumentera sakligt och evidensbaserat för sin politik, blir kontrasten desto större när det lanseras svepskäl för en politik som främst är politisk-taktiskt motiverad.

Case in point: Dagens DN debatt av Borg, Littorin och Husmark Pehrsson. Stora delar av artikeln är tokigheter staplade på varandra - pedagogiskt fetmarkerade av debattredaktionen. Vad sägs om följande meningar (som följer på varandra i ett stycke):

"Regeringen har vidtagit åtgärder för att få fler att träda in i arbetslöshetskassorna."

Nej, regeringen har vidtagit åtgärder som fått folk att lämna akassorna. I massor.

"Att människor som skulle behöva ett trygghetssystem av ekonomiska skäl lämnat a-kassan är bekymmersamt."

Varför lämnar de då akassan trots ökade disponibla inkomster? Mig veterligen har det fortfarande inte gjorts någon systematisk analys av vilka som lämnat och varför. Kanske är det facket som ogärna lämnar ut dessa uppgifter. Har någon funderat på orsaken till det i så fall?

"När arbetslösheten stiger är det viktigt att många är med i a-kassan."

De flesta ÄR faktiskt fortfarande med i akassan. Sverige avindustrialiseras. Ni är moderater. Rimligen borde meningen lyda '[...] är det viktigt att det skapas nya jobb'

"Enligt vår uppfattning säkras detta mest effektivt genom att avgiften till a-kassan sänks, vilket kan ske utan att försäkringsmässigheten i systemet reduceras."

Om målet verkligen är att så många som möjligt ska vara med i akassan, säkras detta naturligtvis mest effektivt genom att göra försäkringen obligatorisk. Obligatoriska socialförsäkringar är inte på något sätt en anomali i den svenska modellen, vilket författarna antyder.

Försäkringsmässigheten är en separat fråga och beror på vilka fördelningsambitioner och incitament man vill bygga in i systemet (jfr pensionsreformen).

Så skulle jag kunna fortsätta, men vad är poängen?

Jag gissar att Anders Borg redan vet att även obligatoriska socialförsäkringar kan förses med incitament, att folk inte *tvingats* lämna akassan utan lämnat för att den var för dyr, att många av de jobb som försvinner på Volvo aldrig kommer att dyka upp (i Sverige) igen, och att det viktigaste för de arbetslösa är att de inom rimlig tid hittar ett nytt jobb eller vågar starta eget.

Artikeln är nog snarare en politisk signal: dels om att moderaterna är beredda att backa från all politik som ger s sakliga skäl att damma av högerspöket och varna för systemskifte, dels om att moderaterna absolut inte vill ha obligatorisk akassa.

Update on 7 nov 2008, kl 15:29 by bergh

Vlachos tar föredömligt analysen vidare på ekonomistas.

Tog människan bättre hand om naturen förr?

Om någon till äventyrs tror att den moderna människan begår rovdrift på naturen medan människor förr levde i harmoni med moder jord, behöver man inte läsa länge i historieböckerna för att komma på andra tankar:

Ur The Human Web, sid 15-16:

Human expansion around the world both required and promoted proliferation of new technologies [...] Overall, fire was by far the most potent device at their disposal for changing landscapes. By deliberately starting wildfires in the dry season, hunters cuold improve forage for the animals they hunted. Among the continents, Australia was the most affected [...] By setting wildfires [...] humans therefore accelerated the circulation of nutrients across successive plant generations, enlarging scope for some species and marginalizing others.

samt

on islands like New Zealand and Madagaskar, [...] human colonization came much later and resulted in the die-off of large bobied game within a few hundred years. [...] Species of potential use as domesticates were among those that disappeared from America - horses and camels inparticular. This may be the earliest evidence of our destructive impacton other species.

I bokens öppningskapitel beskrivs kort och koncist hur den upprättgående människan i Afrika lärde sig jaga med stenar och käppar, och genom att skapa skogsbränder. Med denna metod drog hon från Afrika till andra kontinenter, med kraftiga effekter för både flora och fauna: Djur utrotades, öknar skapades.

Lärdom av historien: Det var inte bättre förr.

Tips: Econ Journal Watch

Econ Journal Watch är en tidskrift jag tipsar om lite då och då, främst för att den innehåller mycket intressant på en meta-nivå rörande nationalekonomisk forskning.

Just nu kallar de in papper om preferensförfalskning inom akademien:

In his or her essay, the author should clarify the kind of preference falsification in which he or she has engaged. For example:

• Building models one does not really believe to be useful or relevant.
• Making simplifications that obscure or omit important things.
• Using data one does not really believe in.
• Focusing on the statistical significance of one’s findings while quietly doubting economic significance.
• Engaging in data mining.
• Drawing “policy implications” that one knows are inappropriate or misleading.
• Keeping the discourse “between the 40 yard lines”so as to avoid being outspoken; knowingly eliding fundamental issues.
• Tilting the flavor of policy judgments to make a paper more acceptable to referees, editors, publishers, or funders.
• Disguising one’s methodological or ideological views,such as by omitting revealing activities or publications fromone’s vitae.
• For government, institute, or corporate economists: Having to significantly play along with things one does not believe in.

Berömvärt - men kommer någon att nappa?

För övrigt: Redaktör Klein kunde inte låta bli att påpeka följande:

Let it be known that in his 1997article in American Journal of Economics and Sociology,EJW Co-editor Fred Foldvary wrote:

"the next major bust, if there is no major interruptionsuch as a global war, will be around 2008."

Citation: Fred E. Foldvary. 1997. The Business Cycle: AGeorgist-AustrianSynthesis. American Journal of Economicsand Sociology 56(4): 521-41, quote at p. 538

Äntligen börjar historikerna leverera

Överdriven specialisering kan göra vilken vetenskap som helst synnerligen ointressant för andra än de närmast sörjande. Inom historia tycks emellertid bättring ha skett: Det har blivit inne att i en och samma bok beskriva hela mänsklighetens historia - och boken ska gärna vara kort.

Bentley (2005) skriver

Since the year 2000, at least five major English-language publications (not including textbooks) have taken serious, analytical approaches to all of human history within the confines of a single volume.

Felipe Fernández-Armesto opened this round of publication with Civilizations (2000). Noel Cowen soon followed with a brief essay entitled Global History: A Short Overview (2001). Michael Cook’s Brief History of the Human Race (2003) appeared a few months after the McNeills’ Human Web (also 2003). Finally, David Christian recently published a study entitled Maps of Time: An Introduction to Big History (2004).

Böckerna skiljer sig åt i huruvida de ser mönster och regulariteter i historien eller inte:

Cowen’s emphasis falls on commonalities of experience: once human societies make a commitment to settlement, agriculture, and theproduction of a surplus, he argues, “there are some common consequences.” [...] The riposte to Cowen’s schema is Fernández-Armesto’s insistently idiographic Civilizations, which argues specifically, pointedly, and repeatedly that there are no determinist principles at work in theworld, rather that history unfolds randomly as the product of human wills intersecting with available resources.

Själv har jag kommit säkert halvvägs i The Human Web, och äntligen börjar saker och ting falla på plats. Boken hör med andra ord till kategorin som hjälper läsaren att se mönster och regulariteter i historien. Rekommenderas!

Källa: Bentley (2005). "WEB BROWSING." History and Theory 44:102-112.

LNB-krönika om Krugman

Krönika om Krugman i bl a Västerbottens-Kuriren:

Vid den här tiden varje år brukar någon svensk debattör på vänsterkanten dra igång en debatt om det så  kallade Nobelpriset i ekonomi. [...] I år har det varit ovanligt tyst. Kanske beror det på att årets  pristagare Paul Krugman anses vara en vänsterekonom. Men hur långt till vänster är Krugman egentligen  med svenska mått mätt?

Krönikan bygger på Klein & Bartletts artikel i Econ Journal Watch, som Niclas tipsade om precis när det var dags att jaga bort idétorkan - tack för det!

Mer om ojämlikhet (och en liten korrigering)

Mattias Lundbäck kommenterar mina funderingar kring orsaken till de ökade klyftorna i ett inlägg med intressant diagram. Hans kommentar fick mig att upptäcka ett festligt fel i mitt tidigare inlägg. Jag skrev:

OBS att detta är forskningsbelagda sanningar

men eftersom jag inte är en galning, avsåg jag självfallet att skriva

OBS att detta inte är forskningsbelagda sanningar

Jag tackar Mattias som är finkänslig nog att påpeka att att jag "vanligtvis" är klok och omdömesgill.

När det gäller sakfrågan: Vi vet helt enkelt inte i hur stor utsträckning olika faktorer bidrar till ojämlikheten.

Efterlyses: Bra sammanställning av vad regeringen gjort hittills.

Någon som känner till en bra, och någorlunda saklig, sammanställning över regeringens reformer hittills?

Det bästa jag hittat är Daniel Suhonens, i socialdemokratiska Tvärdrag: Hela listan på högerns systemskifte.

Bitvis detaljerad, bitvis lite väl sluggermässig. Ibland undrar jag om den är korrekt, vad avses exempelvis med "Urholkade turordningsregler"?

Avslutningen är dock festlig:

Även sommarvädret har blivit sämreunder alliansen. I Stockholm har medeltemperaturen under juni-augsjunkit från 19,0 grader 2006 till låga 17,1 grader både 2007 och 2008.Sverige har blivit kallare.

Det visar väl bara att Reinfeldt tar klimatfrågan på allvar? Två grader på ett år, inte dålig utväxling på lite miljöbilssubventioner!

Skämt åsido, frågan är allvarligt menad. Har regeringen själv gjort någon sammanställning kanske?

Har SBAB bidragit till en bostadsprisbubbla?

"Å andra sidan har vi ju i Sverige haft SBAB, som väl gjort något liknande här. Det borde någon titta närmare på."

Ungefär så har jag sagt flera gånger när jag tvingats kommentera den amerikanska bolånekrisen. Och mycket riktigt: Nu har Per Nilsson för Timbros räkning gjort just detta, i rapporten "SBAB, ett svenskt Freddie Mac?".

Tesen är att SBAB med staten i ryggen bidragit till att höja bostadspriserna, och visst har de stundom agerat anmärkningsvärt (bild ur rapporten):

Figuren ovan belägger dock knappast ett orsakssamband. Och Nilssons rapport innehåller knappt 4 sidor text, så jag tror inte ämnet härmed är uttömt.

Huvudtesen är att "när lånekraven har blivit mindre strikta har bostadspriserna ökat." (sid 5) Utan tvekan är det så. Men hur mycket av prisökningarna beror på SBABs agerande? En betydligt svårare fråga.

Nilsson hänvisar till en rapport från Riksbanken (Selin och Walentin, 2008), vari konstateras följande:

en plötslig förändring av räntan får en 50 procent starkare effekt på hushållens totala
konsumtion när kontantinsatskravet sjunker från 15 till 5 procent. Effekten på BNP
förstärks också märkbart, medan effekten på infationen är nästan oförändrad.

Vi vet alltså inte hur mycket SBABs frikostiga utlåning gjort för bopriserna, men vi vet att räntehöjningar slår betydligt hårdare mot hushållens konsumtion när de fått belåna sin bostad till 95 procent jämfört med 85 procent.

SBAB skulle alltså kunna försvara sig med att de bidragit till att göra Riksbankens räntevapen mer effektivt!

i? Andra bloggar om: SBAB, Timbro, bostadspriser, Riksbanken, Fannie Mae, Ekonomi