SCB om Sveriges ekonomi: skuldsättning, tillväxt och arbetslöshet

SCB hade idag seminarium om Sveriges ekonomi. Följande framkom (diagram ur deras rapport):

Hushållens räntebetalningar 

 

Många är oroliga över bostadsmarknaden och hushållens skuldsättning. Men som framgår av bilden bredvid, har hushållens ränteutgifter som andel av deras disponibla inkomst fallit oavbrutet i 15 år, och är långt ifrån det sena 80-talets nivåer.

 Sveriges tillväxt i jämförelse

På seminariet argumenterades för att 1996 är ett bra basår för jämförelser, eftersom ekonomin då hämtat sig efter 90-tals krisen. Och då slår Sverige EU15 alla år utom 1996 och 2001. 

 Arbetslösheten: 8.2 procent

Slutligen meddelades att den svenska arbetslösheten, enligt de definitioner som kan jämföras med andra länder, är 8.2 procent (april i år). Denna siffra fås genom att till de öppet arbetslösa, lägga personer i diverse åtgärder. Då hamnar man på 7.8 procent. 8.2 procent blir siffran om man dessutom lägger till studenter som söker jobb.

Det är således dessa siffror LO:s Dan Andersson syftar på när han säger att den svenska arbetslösheten är 7-8 procent, vilket han gjorde på moderaternas semiunarium igår.

Vill man räkna högt, räknar man alla mellan 16 och 64 som inte har ett jobb som arbetslösa, dvs 1,6 miljoner eller 27%. Det är högre än till och med moderaternas egna mått "bred arbetslöshet". 

Europa för högproduktiva?

I morse, socialdemokraternas ekonomiska seminarium.

Featuring: Pär Nuder, Ségolène Royal (fransk parlamentsledamot och segertippad presidentkandidat), Poul Nyrup Rasmussen (ordförande i europeiska socialdemokraters parti), och Stefan Löfven (ordförande i IF Metall).

Om talarna: Royal var karismatisk, och simultantolkades från franska till engelska. Nuder den enda som var en smula självkritisk, varmed avses en liten bisats om arbetarrörelsens protektionistiska tendenser.

Tema: I princip samma som gårdagens SN-seminarium och moderaternas i morgon: Sysselsättnigen och globaliseringen.

Nyhet: Svenska finansdepartementet har till sammans med HM Treasure författat en rapport med den svulstiga titeln "Social Bridges - Meeting the challenges of globalsation"

Kommentar: Likt ett mantra upprepas att Europa inte ska konkurrera med lägre löner och osäkra jobb. Den europeiska arbetslösheten ska istället lösas med "education, added value och quality" som Royal uttryckte det. Istället för att lågproduktiva görs anställningsbara genom att de tillåts få löner som motsvarar deras produktivitet, ska de utbildas för skattemedel tills de är högproduktiva.

Strategin är en smula naiv, eftersom människors anställningsbarhet minskar ju längre tid de är borta från arbetsmarknaden.

Den nya, europeiska modellen som beskrevs på seminariet tycks vara en modell som ger trygg sysselsättning åt högproduktiva insiders, medan de som är lite mindre produktiva på grund av ungdom, språkproblem, lättare arbetsskador eller hälsoproblem försvinner ut från arbetsmarknaden in i välfärdsstatens alla system. Där är tanken att de ska omskolas eller rehabiliteras, men erfarenheten visar att utanförskapet bara växer.

Update on 5 jul 2006, kl 1:05 by bergh

Problemet för outsiders att få jobb illustreras tydligt av arbetslöshetens struktur i Sverige: ungdomar under 25 har tredubbelt högre arbetslöshet, och bland invandrare födda utanför EU är arbetslösheten mer än fyra gånger högre än rikssnittet. Som framgår av länkarna, är dessa skillnader större  i Sverige än i de flesta andra EU-länder.

Sinn träffar rätt om Europas sysselsättn ing och socialbidraget

På Svenskt Näringslivs seminarium gjorde Hans-Werner Sinn en skarp analys av Europas sysselsättningsproblem. Han myntade uttrycket bazar-ekonomi för att beskriva fenomenet att rika länder numera skapar allt mindre value added, och exemplifierade med porsche cayenne som numera nästan helt tillverkas i Polen.

Inget ont i detta – kruxet är att den arbetskraft som frigjorts från tillverkningsindustrin hamnat i välfärdsstatens försörjningssystem, inte i andra jobb.

Det intressanta är Sinns idéer om hur detta rättas till. Problemet är att Europas länder ger stöd åt människors fritid och beskattar deras arbete hårt även vid låga inkomster. Dessutom skapar socialbidragets konstruktion en fattigdomsfälla. Sinn rekommenderar därför förändringar av socialbidraget och motsvarande bidrag:

• sänkt socialbidrag, men igengäld
• ingen avtrappning av bidraget mot väldigt låga inkomster, samt därefter
• partiell avtrappning av bidrag mot ökad arbetsinkomst, så att arbete alltid lönar sig.

Liknande idéer har jag ju haft länge, så jag tycker såklart Sinn träffar helt rätt - se senast artikel i Stockholms Fria, (blogginlägg här) eller den här ur Liberal Debatt för 6 år sedan.

(Om någon undrar: Feldstein på seminariet var off-topic och pratade om mest om usas bytesbalansunderskott och dess effekter på dollarkursen (den spås falla)).

På plats i almedalen

Politikerveckan i Almedalen är i år större än någonsin. Intressanta seminarier krockar. I morgon skulle jag vilja gå på Feministiskt Initiativs debatt "Mannen - djur, odjur eller jämställd?" med bl a mansforskaren Birger Östberg.

Men tyvärr krockar detta med med Svenskt Näringslivs seminarium:

"Sweden's structural challenges - ett seminarium om Sveriges strukturella utmaningar" (sic!)

Låter inte titeln lockande? De har hursomhelst lockat hit både Martin Feldstein och Hans Werner Sinn, och då är saken klar för min del. Oklart om detta gör mig till djur, odjur eller bara till en stereotyp manlig nationalekonom...

Andra bloggar om: almedalen, politikerveckan, strukturproblem, djur, odjur

Neo nummer 4

Neo nummer fyra har anlänt, och efter en första genomläsning kan konstateras att den funnit sin form riktigt bra.

Har man både neo och arena i väskan, gör det inget att de flesta parker och stränder (och kyrkogårdar)  saknar trådlöst internet.

Roligast i detta nummer:

En paranoid riksdagsmans dagbok av henrik von sydow, vari mängder av anekdoter beskriver hur det statsbärande partiet bär sig åt. Halva nöjet finns i sydows frustration mellan raderna, förvånansvärt väl dold.

Kul och sorglig är även Peter Wennblads text om hur man med eu-bidrag skulle bygga ett tropiskt paradis i värmland.

Så lite gnäll: Alltför ofta redovisas statistik som absoluta tal som inte sätts i relation till folkmängden. Antal hudcancerfall (s 15) och antl självmord i sverige borde naturligtvis anges per 1000 invånare för att trender över tiden ska bli rättvisande.

...och så har tino fått ännu ett tillfälle (s 18) att berätta om svensk tillväxttakt med 1990 som basår, och problemet med detta har redan diskuterats här (i kommentarerna).

Ny ekonomikrönika. Om banker.

Varför talar privatbanker om att "byta bank" som om det är självklart att man bara ska ha just en bank? Varför erbjuder de förmånliga bolån endast på villkor att man flyttar alla sina bankärenden dit?

För att minska kundrörligheten, naturligtvis. Mer om detta i LNB-krönikan för juni, exempelvis i Västerbottenskuriren.

sommarläsningstips

Den minskade bloggaktiviteten senaste tiden beror (till ingens egentliga förvåning) på någon form av semester från min sida. Nästa vecka semestrar jag dock på ett ganska bloggvänligt ställe, nämligen den svenska samhällsdebattens egen lilla hultsfredsfestival: politikerveckan i visby. Den följes med fördel på Almedalsbloggen.

Tre ytterligare lästips för sommaren:

Erlend Loes nya bok Doppler har nyss kommit som pocket. Handlar om en snubbe som flyttar ut till skogen och bor med en älg i ett tält. Efter ett tag flyttar även en moderat ut i skogen.

Tim Harford, The Undercover Economist. Som freakonomics,  fast bättre (vilket jag vill minnas att den gode Pontus antytt för länge sedan, men nu kan jag efter läsning av båda bara instämma).

Samt, naturligtvis, Statsrådet och döden av Bo Baldersson. 

sommarens samtalsämne: valet av basår vid tillväxtberäkningar

Då var vi där igen: "Svensk tillväxt bland Europas lägsta" heter det hos Dick Erixon, och det är såklart Tino Sanandaijs och Johnny Munkhammars Timbro-rapport om tillväxt och arbetslöshet som saken gäller.

Där avslöjas hur regeringen konsekvent väljer 1994 som basår för sina påståenden. Men som framgår av diagrammet betyder det att man startar när Sverige är i botten på en lågkonjunktur. [...] Om man ser till tidsperioden 1990-2006 så var tillväxten i Sverige i genomsnitt 1,4 procent - alltså lägre än EU-snittet.

Och visst kan regeringen kritiseras för att man väljer 1994 som basår, precis efter 90-talets kraftiga lågkonjunktur. Men i ärlighetens namn var väl 1990 knappast heller något normalår i den svenska konjunkturcykeln...

Update on 26 jun 2006, kl 0:04 by bergh

Bifogar ett diagram över den svenska konjunkturen sedan 1980 (konjunkturinstitutets sysselsättnings- och bnp-gap)

Lästips: Nationalekonomer om elpriset och fotbollsstraffar

Jerker Holm tar debatten om elpriset back to basics i DN - det handlar om utbud och efterfrågan (!).

Pär Torstenssons artikel i ekonomisk debatt om spelteori och fotbollsstraffar har genererat en krönika i Aftonbladet.

Lite överkurs om straffläggningen: Frågan är om målvakter vid straffar borde stå kvar i mitten oftare än vad de gör Svaret är 'lite oftare': Med spelteori kan visas att målvakten bör stå kvar i mitten med lite mindre sannolikhet än den med vilken skytten skjuter i mitten. Målvakten gör alltså rätt som slänger sig oftare än skytten skjuter i hörnen.

Empiriskt har det dock visat sig (berättar Pär för mig) att målvakterna står kvar i mitten med något lägre sannolikhet än vad jämvikten påbjuder. Detta kan dock förklaras av att jämvikten är beräknad som om skott i mitten när målvakten står kvar i mitten alltid räddas, vilket inte är helt korrekt.

Utseende viktigare än forskningsintresse för svenska nek-doktorander?

[Kära läsare, längre ner i detta inlägg kommer jag att be om din hjälp, på ett ganska vågat sätt. Slår det väl ut, kommer du att avtackas i en fotnot i Ekonomisk debatt eller liknande!] 

 ---

Idag surfade jag runt på doktorandhemsidor i jakt på folk att lägga ut projekt på, eller tips till min chef på Ratio om potentiella framtida rekryteringar.

Det gick inte. De flesta berättar inte med ett ord om sina forskningsintressen. Däremot finns det gott om bilder.

I Göteborg och på Handels i Stockholm, räknade jag via hemsidan hur stor andel som har bild, anger med åtminstone ett ord sitt forskningsintresse, har någon text för nedladdning (C-uppsats, wp, vad som helst), samt könsfördelning (av bara farten).

Resultat (%):

                                   Nek, GU 63st          Nek, HHS 36st
Anger intresse:   11                            22
Nedladdning:      8                               6
Bild:                        60                            81
Andel kvinnor:   37                            25

Visst, som ny doktorand har man man inget working paper och C/D-uppsatsen kanske man inte är så stolt över (trots att den sannolikt är ett viktigt skäl till att personen blev antagen som doktorand).

Men alla borde ha forskningsintressen. Först väldigt breda, senare mer specifika.

Ändå är det alltså mycket vanligare att lägga ut sitt porträtt än att berätta vad man vill skriva avhandling om. Det är underligt: man gör sig själv en otjänst när potentiella arbetsgivare letar personal. Dessutom är en hemsida ett enkelt sätt att hantera den tredje uppgiften: att berätta för allmänhet, journalister, forskningsfinansiärer och skattebetalare vad man pysslar med.

Sven Tengstam har jag exempelvis aldrig träffat, men tack vare hans hemsida har jag hittat flera intressanta citat om fair trade i hans inlämningsuppgift (!) från 1997.

--- 

Är ni liksom jag nyfikna på hur ser det ut på övriga institutioner? Låt oss hjälpas åt. Här finns nek-doktoranderna i Umeå,  Uppsala,  och SU. Lund är marginellt jobbigare eftersom all personal är blandad.

Skriv i kommentarsfältet till detta inlägg vad ni gör och meddela utfallet på samma sätt (så undviks dubbelarbete). Att kolla en institution och notera förekomst av bild, intresse, ev nedladdningslänk och kön tar ca 15 minuter.

Fritt fram även att göra motsvarande för exempelvis statsvetare, eller någon utländsk institution!

Tre lästips i junihettan

Johan Sjölander har en trevlig fundering kring hur vänstervågen på verkades av Göteborgskravallerna. Erik Thalin skriver som vanligt bra, denna gång om varför backpackers historier ofta är nästan identiska.

Slutligen en artikel om matematiska referenser i Simpsons: I avsnittet Homer3d ser det ut som om Homer falsifierat Fermats sista sats...!

Det bekymmersamma läget i universitetsvärlden

Kaliber i P1, 28 maj tog upp situationen för svenska forskare: "Förr sökte jag sanningen, nu söker jag pengar" uttryckte någon saken i programmet. Bland annat har de samlat synpunkter från Sveriges professorer på sin egen arbetssituation i ett långt word-dokument.

Visst är det illa att så mycket arbetstid går åt till att författa ansökningar, som nästan samtliga ändå avslås. I synnerhet om Bo Rothstein har rätt i att  det är politik och inte vetenskaplighet som avgör vilka projekt som får pengar. Man ska dock komma ihåg att även akademiker har ett egenintresse: Naturligtvis skulle landets alla forskare föredra att få forskningspengar utan att behöva ansöka.

Synpunkterna i Kalibers enkät stämmer dock väl överens med mina egna erfarenheter av livet på svenska universitet: Undervisning, administration och anslagssökande skapar en sådan miljö på arbetsplatsen att många väljer att åka iväg från sin institution när de vill forska. Inspiration och arbetsro får man i hemmet, på semester och (naturligtvis) på konferenser.

Argumentet att stora universitet är bra för att de skapar en kritisk massa genom att samla många forskare på samma ställe är faktiskt inte helt vattentätt längre.