Financial Theory and Practice

Bergh, Andreas. 2008. "Explaining the Survival of the Swedish Welfare State: Maintaining Political Support through Incremental Change." Financial Theory and Practice, forthcoming.

Kommentar: Detta verk var från början tänkt att ta mig in i Journal of Social Policy. Men se, de gillade inte mitt public choice-inspirerade sätt att förstå människors stöd för välfärdsstaten. Sedan valsade pappret runt hos ytterligare några tidskrifter, och blev bara sämre och konstigare för varje revidering. Till slut hamnade det alltså i en tidskrift utgiven av ett Public Finance-institut i Zagreb. Förvisso referee-bedömd och indexerad i EconLit, men med 0 i meritvärde. Så kan det gå.

Hur dåliga blir pensionerna i framtiden?

På ekonomistas redovisas skrämmande siffror över pensionerna i framtiden. Blir det verkligen så illa - pensionsutbetalningar på bara 35 procent av lönesumman?

Det korta svaret är nej, så illa blir det inte. Vill vi få ett hum om pensionernas generositet bör man göra jämförelser för varje kohort (dvs folk födda ett visst år).

I pensionssystemets årsredovisning (finns här) hittar vi följande bild:


Diagrammet visar den förväntade pensionen vid 65 i relation till lönen för de som är 16-64 vid pensionstillfället.

Vi se hur ATP fasas ut och hur ersättningsgraden sjunker till 53% för de som föddes 1992.

Det som märkts "livslängdseffekt" i diagrammet visar dock att en del av minskningen beror på att vi lever längre som penionärer vid konstanthållen pensionsålder. Om pensionstillfället successivt senareläggs, så att de som föddes 1992 jobbar tills de är ungefär 68 år, hålls ersättningsgraden över 60 procent hela tiden.

Och eftersom livslängden ökar, kommer dessa ändå att vara pensionärer 18 månader längre än den som föddes 1930 och gick i penion vid 65.

Scenariot är Försäkringskassans basscenario: Pensionering vid 65 års ålder, 1,8% tillväxt, 3,5% avkastning på premiepensionen.

Och som påpekats tidigare, är det inte sant att nya systemet redan idag försämrat pensionerna - tvärt om. Nivån i ATP var prisindexerad, och med den låga inflation som rått på sistone skulle pensionärerna inte varit glada. Den nya indexeringen bygger på inkomsttillväxt, vilket de senaste åren varit mumma även för pensionärerna.

Knivskarpa motsättningar?

Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg gör sitt bästa för att måla upp motsättningar i politiken i DN:

Två idéer står mot varandra:Idén om att trygga, modiga människor välkomnar ekonomisk utvecklingstår mot idén att större klyftor genererar ekonomisk utveckling. Detråder en knivskarp motsättning mellan alternativen i svensk jobbpolitik.

I själva verket är det sannolikt så att ekonomisk utveckling gynnas både av "trygga modiga människor" (fungerande välfärdssystem gör att folk vågar ta) och av "ökade klyftor" (vilket väl bör tolkas som politisk retorik för strategiska skattesänkningar såsom förvärvsavdrag, avskaffad förmögenhetsskatt och mindre generös akassa).

Det är med andra ord ingen knivskarp motsättning, utan en fråga om var man lägger tyngdpunkten i politiken.

Avslutningen av artikeln är också intressant. Samtidigt som moderaterna drar igång en kampanj på temat 'vi har lyckats, jobben kommer', gör socialdemokraterna följande analys:

Varför har borgerligheten tappat så stor del avväljarnas sympatier på så kort tid? Svaret är enkelt: Nu har denborgerliga politiken prövats i praktiken. Väljarna konstaterar att ökadorättvisa inte är lösningen på Sveriges problem.

Kanske kan s vinna valet 2010 med ett budskap om att 'regeringen har misslyckats - vi kommer att göra helt annorlunda'. Men det kommer inte att vara uppenbart för alla att regeringen misslyckats, och om s vinner kommer de inte att göra helt annorlunda.

Forskarseminarier i Stockholm/Uppsala samlade på samma ställe

Visst vore det en bra idé?

Tyvärr tycks Ratio vara ensamt om att skicka seminarieschemat som RSS-flöde...

Hos IFN kan man förvisso med ett klick hämta bokningen till sin lokala outlook-kalender - men det är väl inte särskilt web 2.0?

Nek-Uppsalas seminarier hittar man här - prydligt listade, men inget RSS vad jag kan se.

Min innovation i vänsterspalten hyser således än sålänge bara Ratios seminarier. Men IFN brukar inte ligga långt efter i den institutionella konkurrensen :-)

Fokalpunkt - film

De mest fokala filmerna:

Gudfadern		27%
Casablanca		19%
Titanic		13%
Borta med vinden		12%
Sagan om ringen		11%
Star wars		6%
Citizen Kane		4%
Dirty Dancing		3%
Pretty woman		2%

Två gissningar: Pulp fiction, Lord of the rings, Forrest Gump, ET, Fanny och Alexander

En gissning: pulpfiction, Rambo 4, no countryfor old men, Gökboet, Hamlet, ivanhoe, James Bond, Matrix, sällskapsresan, Sömnlös iSeattle, terminator, Terminator2, The Matrix, Top Gun, Trainspotting, Änglagård, fyra bröllop och en begravning, gladiator, Cloverfield, Cykeltjuven, Det sjunde inseglet, Die hard, bröderna mozart, Apocalypse now

Fokalpunkt - dryck

Fokalpunktsleken fungerade fint, kan jag meddela. Google documents funkade smidigt, och ingen svarade med svordomar eller rasistiska utfall. (Gör leken här om du inte gjort den än!).

Således: Ni kommer att utsättas för fler enkäter. Men först, lite redovisning kring fokalpunkterna.

Efter drygt 100 svar var fördelningen följande när det gäller kategorin dryck:

GT, tom collins, te	1%
Absolut	2%
whiskey	3%
mjölk	4%
kaffe	8%
vin	11%
öl	29%
Vatten	51%

Vatten klarar sig här ganska bra. En smula förvånande är att te nämndes lika ofta som Gin&Tonic och Tom Collins (en gång vardera).

Innan övriga resultat redovisas är det fritt fram i kommentarstråden: Är vatten en tydlig eller otydlig fokalpunkt jämfört med kategorierna film och företag? hur tänkte ni när ni svarade på kategorin kön? och vilken film nämndes oftast?

Bra och dåliga argument mot etanol

En del av de argument som används mot etanolbränslen, låter väldigt mycket som vilken onyanserad argumentation mot frihandel som helst - se ex vis teknologie doktor Lars Bern i svenskan

Mikael Karlsson försvarar felsatsningen med att simpel sockerrörsodling skulle gynna fattiga bönder. Han tar fel, den gynnar bara stora plantageägare.

Efterfrågan på de enkla grödorna kommer att öka exploateringen av fattiga människor samt skövlingen av orörd natur.

Ersätt "sockrrörsodling" och "de enkla grödorna" med kaffe, bananer eller vad som helst som fattiga länder producerar, och du har en standardargumentation mot frihandel liknande den vi hörde från Attac för några år sedan.

Argumentationen var förenklad då, och den är förenklad nu.

I den mån produktion av X i ett fattigt land (och efterfrågan på X i ett rikt land) bara gynnar stora plantageägare, leder till exploatering av fattiga och skövling av orörd natur, så ligger problemet oftast i det fattiga landets institutioner: bristande fattigdomsbekämpning, dåligt skyddade äganderätter och dåligt fungerande kapitalmarknader exempelvis.

Inget av detta blir bättre av att västvärlden slutar efterfråga X. (Däremot borde biståndet inriktas på att hjälpa uländerna få ordning på sina institutioner).

Jag litar betydligt mer på en teknologie doktor när det gäller tekniken som sådan - och här finns de riktigt goda argumenten mot dagens etanolpolitik:

Det finns en rad alternativa åtgärder för att göra drivmedelsförsörjningen mer hållbar. Ett ganska outnyttjat område är biogas, som därtill minskar utsläppen av metan som är en betydligt farligare växthusgas än CO2.

Jag har tidigare pekat på metanol som enkelt kan framställas ur lågvärdig biomassa utan att konkurera med maten. Inom loppet av tio år kan vi även halvera drivmedels­förbrukningen i bilarna bara genom att gå över till turbodiesel/ elhybrid.

Således: Med subventioner och regleringar håller dagens politiker på att låsa in oss i en specifik teknik som inte alls behöver vara den mest effektiva ur miljösynpunkt.

De flesta med sakkunskaper verkar onkligen luta åt att andra tekniker är överlägsna etanolen. Ändå har mängder av politiker redan idag bestämt sig för att det är just etanolen som ska rädda oss. Oroväckande.

i? Andra bloggar om: etanol, frihandel, ojämlikhet, rent seeking

Sammanfattning av s-studenters kurs om nationalekonomi för vänstern (lördagen)

Här kommer en högst subjektiv sammanfattning av lördagens övning med s-studenterna:

Daniel Ankarloo: Marx är missförstådd av många. Naturligtvis är arbetsvärdeläran heltokig om man tolkar Marx som en allmänjämviktsteoretiker. Men då missar man poängen: att lönearbete ovillkorligen skapar alienation, eftersom man producerar åt någon annan och inte åt sig själv. Så även i välfärdsstaten: Socialdemokratins version av marxism är socialiserad konsumtion, men bibehållen kapitalistisk produktion med lönearbete. Det duger inte. Vi måste avskaffa den privata äganderätten och lönearbetet och istället producera det vi behöver tillsammans.

Walter Korpi: Lindbeck och andra började gnälla om svensk eftersläpning redan 1985. Men ett land som är ett av de rikaste i världen kan inte rimligen vänta sig att fortsätta växa i samma takt. Faktaunderlaget för eftersläpningen har stundom varit skaigt och vissa ekonomer verkar inte ens kunna läsa innantill i sina egna tabeller. I den mån Sverige släpade efter var det inte välfärdststatens fel.

Två kul bonuscitat: "skattereformen var en enorm succé om man ser till dess konsekvenser"

"jag var lite aktiv i kommunalpolitiken i upplands väsby, och om det fanns problem någonstans så kunde man alltid anställa fler... Ibland så anställde vi kanske vi lite för många, man kunde nog effektiviserat istället"

Ali Esbati: Det finns en rad vettiga standardinvändningar mot neoklassisk teori, men det stora problemet är nationalekonomin missar sociala relationer. Friedman (1953) är bra - men har fel - vi vill ha förståelse, inte bara goda prediktioner.

Björn Elmbrant: Kapitalismen är i kris. På marknaden är folk ofta giriga och försnillar pengar. I politiken är detta bara undantag. Höj värnskatten och stärk finansinspektionen.

Jag själv (opponent på Elmbrant): Folk är folk, i både marknad och politik: ofta ärliga men ibland busiga. Men på det hela taget firar den kapitalistiska välfärdsstaten triumfer.

Klas Rönnbäck: Privatiseringar utvärderas ibland grundligt, ibland inte alls. Och ibland säger sammanfattningen något helt annat än själva rapporten. På det hela taget är det ytterst sällsynt att privatieringar gör att saker och ting blir både billigare och bättre. Om gamla gillar privata äldreboenden bättre kan det exempelvis bero på att de gillar att inte bli omhändertagna av invandrare. Detta kan skapa metodproblem vid kvalitetsutvärderingar.

Om BNP-tillväxt och höjdhoppsresultat...

Idag hände det igen: En intellektuell vänsterperson viftade med statistik från högerns opinionsbildning, och gjorde en väldig poäng av att högerbudskapet var formulerat i relativa termer:

Jämför man dock i absoluta tal... [konstpaus, och snabbt byte av OH-bild]... får vi en helt annan bild [sus genom publiken].

Denna gång var det professor Walter Korpi som diskuterade Sveriges ekonomiska eftersläpning sedan 1970. Jämförelsen gällde Sveriges och Turkiets utveckling av real BNP per capita sedan 1970. I procent har vi halkat efter, men i absoluta tal är vi ju fortfarande mycket rikare.

Gott så. Men sedan vill Korpi argumentera för varför relativa jämförelser är mindre lämpliga än absoluta, och han använder höjdhoppsresultat (!) för att få hem sin poäng. Resonemanget:

En hoppare som hoppar en meter och förbättrar sig 10 centimeter har blivit 10% bättre - men den som hoppar två meter och förbättrar sig lika mycket, ökar bara 5 procent.

Visst är det orimligt att kräva att höjdhoppare förbättrar sina resultat X procent varje år - men betyder detta att detsamma är orimligt för ekonomiskt välstånd? Låt oss kika på historien. Diagrammen visar världsrekord i höjd sedan 1960 (från wiki) samt real BNP i Sverige sedan samma år (från PWT 6.1, 1996 års penningvärde).

Som synes är det något fundamentalt som skiljer kurvorna åt. Visst skulle man kunna konstatera att BNP-kurvan ökar exponentiellt, samtidigt som höjdhopparna, de jämrans slöfockarna, verkar ha förslappats fullständigt och ser knappast ut att ta 2,50 - någonsin.

Eller möjligen att jämförelsen mellan BNP och höjdhoppsresultat var sällsynt dåligt vald.
---
Detta var f ö första rapporten från denna övning med s-studenterna. Det kommer mera.

Kul med fokalpunkter

Två vänner ska träffas i Stockholm. De avtalar tid, men samtalet bryts innan de hinner säga något om platsen. Nu måste de gissa, inte bara vart den andre går, utan också vad den andre tror att man tror om honom. Och vart den andre tror att man själv tänker gå.

Det blir mycket gissande. Men ofta löses dylika problem tack vare så kallade fokalpunkter (från wiki):

a Schelling point (also called focal point) is a solution that people will tend to use in the absence of communication, because it seems natural, special or relevant to them. The concept was introduced by the Nobel Prize winning American economist Thomas Schelling in his book The Strategy of Conflict (1960). In this book (at p. 57), Schelling describes "focal point[s] for each person’s expectation of what the other expects him to expect to be expected to do."

Inspirerad av Schelling uppfann jag för några år sedan fokalpunktsleken, som jag ibland roar (och oroar) mina vänner med. Folk deltar i par, och får av lekledaren en kategori (strikt sett en mängd). Deras mål är att utan kommunikation på en given signal säga samma element i kategorin.

Man börjar lämpligen lite lätt med kategorin böcker, varpå de flesta efter några sekunders betänketid säger "bibeln" helt synkroniserat. Men bara genom att röra sig från böcker till tidningar eller filmer blir det betydligt svårare.

Kuriosum: Ungefär 50% tycker att fokalpunktsleken är kul. 30% tycker den är rätt trist. En femtedel blir arga, av skäl jag aldrig förstått.

Nåväl: För att ta reda på om det finns en fokal mötesplats i Stockholm (och för att testa om google documents håller vad det lovar när det gäller formulärinmatning), har jag skapat en onlineversion av fokalpunktsleken. En del andra eventuella fokalpunkter som jag grunnat på testas också.

Gör fokalpunktsleken här! (tar 1-2 minuter). (Anonymt - svaren identifieras med datum och exakt klockslag). När tillräckligt många svarat, återkommer jag med resultaten!

(Vänligen diskutera INTE era konkreta svar i kommentarstråden, men berätta gärna om sidan visas som den ska, är trögladdad eller bökig)

Svenska journalister omöjliggör hyresreform?

Lisa Bergman skriver intressant om marknadshyror i Fokus. Men kan någon bekräfta följande anekdot i artikeln?

På moderaternas stämma för ett par år sedan lär Mikael Odenberg haförespråkat marknadshyror, varefter en parant dam i publiken reste sigoch förklarade att »Ja Mikael, det förstår du väl, att det härbudskapet kan jag omöjligt kommunicera till mina väljare på Östermalm.«

Oavsett vilket, har Bergman identifierat en annan nyckelspelare som bromsar förändring: Journalistkåren!

I huvudstaden bor dessutom landets mer tongivande journalister somvarnat för risken att »vanligt folk« (som de själva) inte ska ha rådatt bo i innerstan om de skulle tvingas betala vad hyresrätten är värd.Kristina Widestedt är forskare i medie­etik vid Stockholms universitetoch hon är övertygad om att det finns journalister som skriver i egensak.

– Tittar man på var journalisterna bor och vilken samhällsgrupp detillhör i Stockholm är det självklart att frågan om hyresrätter angårmånga mediemänniskor personligen, säger hon.

Den som vill ändra bostadspolitiken har alltså ett litet pyssel att ta tag i: Kan man hitta en övergång som gör att de som gynnas av dagens system också vinner på en övergång till marknadshyror?

Förmodligen är det möjligt - men det krävs något betydligt fiffigare än idén att hyrorna långsamt ska få närma sig jämviktspriser (vilket verkar vara huvudtanken i den senaste utredningen...)

Powered by ScribeFire.

Utredningsväsendet möjliggjorde den svenska pensionsreformen?

Enligt standard public choice teori är det alltid politiskt gynnsamt att införa ett generöst pensionssystem: Man lovar förmåner till dagens gamla, finansierade med skatter på deras barn - som till stor del inte har rösträtt när reformen införs.

Men av samma skäl, borde det vara ursvårt att rulla tillbaka sådana system: Vem vill sänka pensionerna för dagens röstberättigade, för att diffusa framtida generationer inte ska duka under av skattebördan?

I de flesta länder, har det - helt enligt teorin - varit betydligt enklare att införa pensionssystemen än att reformera dem när barnafödandet plötsligt kastar omkull de kalkyler som rådde när de infördes. Sverige är dock ett festligt undantag.

En ny artikel diskuterar hur detta var möjligt:

Selen, J. and A. C. Stahlberg. 2007. "Why Sweden's pension reform was able to be successfully implemented." European Journal of Political Economy 23:1175-1184.

Författarna visar, att tack vare att det nya systemet fasas in under en 16-årsperiod, kunde en reform genomföras utan att skapa ilskna pensionärer: När det nya pensionssystemet infördes påverkades inte de som var äldre än 62 år. För tillräckligt många av de arbetande sänktes inbetalningarna till systemet mer än den förväntade pensionen. Det fanns alltså en majoritet som gynnades av reformen när den infördes.

Simuleringar i artikeln visar dock att majoriteten skulle ha krympt ju längre reformen dröjt. Det var med andra ord tack vare god framförhållning som reformen kunde utformas så att den var politiskt möjlig att genomföra.

Den möjlighet som finns att fasa in ett nytt system utan att en majoritet av väljarna missgynnas av reformen krymper med tiden. I många länder som ännu inte genomfört någon reform, kan det alltså redan vara försent.

Hur kommer det sig då att Sverige var ute i så god tid? På den punkten säger författarna ingenting. Men min favoritförklaring - det svenska utredningsväsendet - ligger onekligen ganska bra till...

Powered by ScribeFire.