Lundastudent, ditt kaffe är nu 50 procent dyrare. Hur rättvist är det?

På EC i Lund (och möjligen även på andra håll vid LU, det känns ju osannoligt att ekonomerna skulle vara först med detta) har kaffet bytts ut. 2 kronor koppen i automaten har blivit 3 kronor koppen.

Kaffet är nu både fairtrade och ekologiskt.

50 procent dyrare är en ganska rejäl prisskillnad. Någonting säger mig att kaffearbetarna på fairtradeplantager inte har 50 procent högre lön än arbetare på vanliga odlingar. Men jag har - naturligtvis - inte orkat kolla upp det.

Såldes: Någon borde skriva en uppsats om detta. (Nej, det räknas inte som offentlig ekonomi, så be nån annan vara handledare)

Maila företaget. Ta reda på inköpspriser och påslag i hela jämrans produktionskedjan. Krydda med en fördelningspolitisk fundering kring hur påslaget fördelas.

Hur mycket av vinsten hamnar  hos arbetarna? Vad händer med antalet sålda koppar när priset går upp från 2 till 3 kronor, och hur påverkar detta i olika led? Den ambitiöse kan sannolikt samla in data.

Hur rättvist är fairtrade - egentligen?

Mer om fairtrade här och hos Vlachos.

Rodrik, staten och äganderätten

Mer från Rodriks bok (även läsbart här): Kan äganderätter existera utan en fungerande statsmakt?

Rodrik jämför Ryssland och Kina på 90-talet, och konstaterar att på pappret hade Ryssland ekonomiskt överlägsna instiututioner:

In Russia, an investor has in principle the full protection of a private property-rights regime enforced by an independent judiciary. In China, there is no such protection, because private property was not legally recognized until recently, and the court system is not independent.

Trots detta föredrog internationella investerare i  regel Kina framför Ryssland. Varför?

Rodriks förklaring:

The largest boom in "private" investment in China took place (at least until the mid-1990s) in township and village enterprises (TVEs). These were firms in which local governments typically held ownership. [...] Private entrepreneurs felt secure not because the government was prevented from expropriating them, but because, sharing in the profits, it had no interest in expropriating them.

Resonemanget påminner - intressant nog - om Sverige på 1800-talet, då vi fick äganderätter när staten avvittrade skogsmark till utländska entreprenörer - och på så sätt fick vinster från skogsbruket att beskatta (allt beskrivet av Jan Jörnmark i den fascinerande boken Skogen, staten och kapitalisterna).

Sverige på 1800-talet, Kina på 90-talet... Historien tycks rymma mängder av exempel på att fungerande äganderätter växer fram i nära symbios med den offentliga maktens beskattning. Frågan är om det finns något exempel på motsatsen?

Den kapitalistiska välfärdsstaten i bloggosfären

I går fick jag tillfälle att veva mina käpphästar på en bloggträff i Stockholm, med redan märkbar effekt. Priset för första bloggrecension av DKV går dock inte till Johan Ingerö, utan till min gode vän som nu härbärgerar under namnet remissinstansen.

Denne desillusionerade cyniker tror att boken fastnar mellan höger och vänster, trots dess "potential att bli en skarpt lysande brandfackla i policydebatten". Med sådan prosa är det bara att säga välkommen tillbaka till bloggandet!

globaliseringen som en spännande tävling

Hektisk vecka, men jag har hunnit bläddra igenom SNS-välfärdsrådsrapport. Den är - som tur är - inte lika tokig som ingressen till den ackompanjerande debattartikeln:

Att bli vinnare i den globala konkurrensen kan paradoxalt nog öka svårigheterna att få in lågproduktiva grupper på arbetsmarknaden utan att dessa tjänar så lite att de blir ett låglöneproletariat.

Bilden nedan visar andel vuxna försörjda via diverse ersättningar, från 1970-2005. Notera hur trenden pekar uppåt. Alldeles oavsett globaliseringen vore det bra om många av dessa kunde få jobb. Och visst kräver det lite ökad lönespridning exempelvis genom lägre ingångslöner i en rad yrken. Men "låglöneproletäriat?"

Det lutar åt avgifter...

I dagens industri diskuterar jag avgifter till den högre utbildningen. Det finns även en artikel i senaste Lundagård, men den tycks inte vara nätad än.

Avgifter är en fråga där jag ganska nyligen ändrat åsikt. Till nyligen tedde sig den avgiftsfria svenska varianten ganska trevlig. Men när jag gjorde en genomgång av de fördelningspolitiska effekterna till boken Den fria akademin, började jag ändra åsikt.

Niclas håller med, men tycker inte man ska ge mer pengar till grundskolan heller. En begriplig ståndpunkt, men allt beror på alternativet: Givet att det ska lägga mer pengar på utbildning i Sverige, talar de fördelningspolitiska argumenten för att de läggs på grundskolan.

Givet att... detta härliga uttryck för fega ekonomer...

Dr Vlachos medicin

Jonas Vlachos har börjat blogga, och tar upp den eviga frågan om hur moraliskt det är att köpa fairtrade i två inlägg, med start här. Läsvärt!

Rodriks metodkritik mot världsbanken

Under rubriken "Trade liberalization, growth and poverty alleviation: What do the facts really show?" utvecklar Rodrik sin kritik av Värlsbanken med flera:

A typical exercise at the World Bank consists of classifying developing countries into "globalizers" and "nonglobalizers" based on their rates of growth of trade volumes (min kursivering)

Därefter visar det sig i regel att "globalizers" har upplevt högre tillväxt, större fattigdomsminskning och att inkomstfördelningen inte försämrats.

Rodrik ifrågasätter inte dessa resultat. Men han påpekar - helt riktigt - att tillväxt i handelsvolym inte är en policyvariabel, utan ett utfall.

Det är faktiskt inte särskilt konstigt att länder vars handel ökar, också upplever tillväxt och fattigdomsminskning. Men politiker bestämmer inte över handel, de bestämmer över tullar och regler. Och något enkelt samband mellan låga tullar och hög tillväxt finns inte.

[vad Rodrik gjort, är att replikera vad Dollar and Kraay gjort på världsbanken, men använda average tariff rate istället för trade/GDP, och i övrigt ha samma kontrollvariabler.]

Således: Handel ger tillväxt, och tillväxt är bra för de fattiga, men låga tullar ger inte automatiskt handel.

Min tolkning är att Rodrik sätter ett viktigt finger på skillnaden mellan formella och informella institutioner: den formella tullsatsen är sannolikt en ganska liten del av de totala transaktionskostnaderna i många länder

Mer forskning om när Sverige blev jämlikt

På en debatt i ABF-huset i Stockholm nyligen mellan Johan Norberg och Johan Ehrenberg, visade den senare ojämlikhetsdata för Sverige i form av en kurva över Ginikoefficienten sedan 1950-talet. Kruxet är bara att det inte finns jämförbara data så långt tillbaks i tiden, så hur Ehrenberg skarvat ihop sin kurva vill vi nog helst inte veta.

Frågan om när Sverige blev jämlikt är inte helt enkel att besvara. De studier jag hittat de senaste åren pekar entydigt på att det vara ganska länge sedan. Nyligen kom ytterligare en pusselbit, även denna gång från Jesper Roine och Daniel Waldenström, som nu studerat förmögenhetsfördelningen i Sverige sedan 1873.

Det visar sig att förmögenhetsfördelningen var väldigt ojämlik i Sverige fram till första världskriget, då den började falla för att medelklassen blev mer förmögen:

it looks as if the development before 1950 was mainly driven by accumulation among groups with relatively high incomes but little previous wealth

Sammanpressningen fortsatte under efterkrigstiden:

After 1950 the wealth compression looks different, with sharp increases in “popular wealth” (mainly owner-occupied housing) among the broader population (the P0–90 group). Between 1950 and 1980, the entire top decile loses ground to the rest of the population.

Från 80-talet och framåt har förmögenhetskoncentrationen bland de rikaste åter ökat, och författarna menar att den officiella statistiken underskattar utvecklingen på grund av att mycket kapital flyttats utomlands och är osynligt för svenska myndigheter.

Pappret och en svensk sammanfattning finns här.

Krävs enhetsvetenskap för att förstå altruism?

På institutet för avancerade studier funderas vidare kring altruism, och jag uppmärksammas på att Herbert Gintis är i högform: I sin nästan senaste artikel, döper han om rational choice-modellen till beliefs, preferences, and constraints - (the BPC-model), och menar att denna kan tjäna som "A framework for the unification of the behavioral sciences".

Artikeln finns här, (publicerad i Behavioral and Brain Sciences) och har ytterligare en lustighet: Den är 16 sidor, men kommer med ytterligare 40 sidors öppna peer review kommentarer, korta kommentarer från andra forskare.

Och när det gäller altruism, har både Mi och Pontus uppmärksammat mig på att Radioheads idé att låta betalning vara frivillig funkade halvbra - två av tre lät tydligen bli att betala. (Vilket naturligtvis inte visar att det var ett misslyckande, eller att det handlade om altruism över huvudtaget...)

Boklansering: Den fria akademin

I morgon har vi en liten seminarieövning med anledning av boken Den fria akademin
där jag bidrar med en fördelningspolitisk analys av den skattefinansierade och avgiftsfria högre utbildningen. Programmet, för den som har vägarna förbi Sveavägen 59:

Program:

• Introduktion, docent Nils Karlsson, VD Ratio
• Universiteten, kreativiteten och politikens aningslöshet, professor Li Bennich-Björkman, Uppsala universitet
• Avgiftsfri högre utbildning; håller de fördelningspolitiska argumenten? Andreas Bergh, fil.dr i nationalekonomi, Ratio och Lunds universitet
• Arbetsmarknad och utbildningsincitament, Anna Ekström, ordförande i SACO.

Kommentatorer:

Anders Flodström, universitetskansler
Pelle Rödin, vice ordförande Sveriges Förenade Studentkårer (SFS)

Update on 9 nov 2007, kl 13:00 by bergh

Övningen kommenteras på svenskans ledarsida av Claes Arvidsson.

Update on 11 nov 2007, kl 13:53 by bergh

...och DN idag (söndag) där Johannes Åman kommenterar avgifter och fördelningspolitik.

Update on 20 nov 2007, kl 15:53 by bergh

...och i Barometern

När fick Sverige höga skatter?

Dan Josefsson i Expressen, i debatt med Robert Gidehag:

Sverige är tack vare sina höga skatter ett av världens rikaste länder och det har vi varit sedan 1960-talet! Om skatterna hade skadat ekonomi och tillväxt på det sätt som skattehatare oavbrutet varnat för i decennier, så hade ekonomin rimligen kollapsat redan på 1950-talet.

Resonemanget är helt uppåt väggarna. Sveriges skattetryck var ganska lågt fram till 1960 - se diagram..

Någon frestas säkert att se ett samband mellan att Sverige fick höga skatter ungefär samtidigt som landet fick tillväxtproblem - men så enkelt kan man såklart inte identifiera ett orsakssamband. Ännu stolligare är dock att likt Josefsson skriva om historien så att den passar ens egen politiska uppfattning.

Lycklig av NIE?

Förra söndagen gick jag ut och åt med hr Rodrik som sällskap (i bokform, det blir mer avslappnat så).
Det slog mig då att jag tror jag blivit signifikant lyckligare sedan jag började pyssla med så kallad new institutional economics. Ett försök att sammanfatta orsakerna till detta, gav följande lista:

• nie fokuserar på de viktiga frågorna och låter dessa styra valet av metod (snarare än tvärtom)
• Händelser som ligger långt bort i tid och rum blir både begripliga och intressanta
• Teorierna passar lika bra på fattigdom i uländer som på korruption i svenska kommuner.
• Enkel spelteori räcker långt
• den vanliga mikroteorin bli ett begripligt specialfall, och makron får äntligen någon form av struktur.
• man blir lite statsvetare på köpet
• Artiklar och böcker i nie är ofta extremt välskrivna och allmänbildande

Samtidigt tog det år innan jag blev klok på vad NIE faktiskt är, och det är fullt möjligt att jag inte skulle ha uppskattat det om jag hade börjat där direkt som doktorand.