OECD-indikatorer på integration

Här har OECD lagt ut en interaktiv excel-fil, med olika indikatorer på integrationen av invandrare. Om någon till äventyrs fortfarande tror att Sverige är bra på arbetsmarknadsintegration av utlandsfödda, finns här en del att lära.

Bilden nedan visar exempelvis sysselsättningsgrad för lågutbildade utlandsfödda till vänster, och skillnaden gentemot natives till höger.

Är invandring bra eller dålig för mottagarlandets ekonomi?

Är invandring bra eller dålig för mottagarlandets ekonomi? Det är grundfrågan i den debatt som Tino Sanandaji och Johan Norberg / Fredrik Segerfeldt för just nu. Debatten är retorisk och full av hårda ord, vilket möjligen kan bero på att svaret på frågan är följande:

Det beror på hur invandrarna tas emot och under vilka omständigheter de kommer.

Självklart kan man dock fråga sig hur det förhåller sig i genomsnitt. I ett historiskt och globalt perspektiv är svaret näst intill uppenbart: Många länder är helt uppbyggda av invandrare. Människans migration från Afrika legat till grund för världen som vi idag känner den.

Men vad gäller för dagens invandring från fattiga länder till rika välfärdsstater? Det är uppenbart att vinsterna för mottagarlandet är betydligt mindre. Välfärdsstaterna fungerar som exklusiva klubbar. De är dåliga på att släppa in nya medborgare och ta tillvara deras förmågor. Många länder lyckas numera så dåligt med mottagandet att utlandsfödda i genomsnitt blivit en belastning för de offentliga finanserna.

Variationen mellan olika länder är emellertid väldigt stor. Det är ingalunda självklart att invandring numera är en statsfinansiell kostnad.

Jag tolkade Migrationens kraft som en angelägen påminnelse om hur positiv effekten av migration kan vara, även för mottagarlandet. Angelägen, just för att många länder lyckas så dåligt med invandringsmottagandet.

Tinos artikel får väl tolkas som en påminnelse om att det inte råder konsensus kring att effekten på mottagarlandets ekonomi i genomsnitt är positiv.

Personligen tycker jag inte att det är en lika angelägen påminnelse: Migrationen lär knappast minska och spridningen i hur bra olika länder lyckas med invandringsmottagandet är väldigt stor.

Eftersom Sverige är ett av de länder som är sämst på att släppa in utlandsfödda på arbetsmarknaden, är vi också sämst på att dra nytta av de fördelar som invandring skulle kunna innebära. Varför är det så?

Den frågan skulle jag gärna höra Johan och Tino diskutera.

Effekten av en meningslös ekvation i abstract

Nu är det bevisat att matematik kan få din forskning att uppfattas som bättre än den faktiskt är:

The nonsense math effect av Kimmo Eriksson, Judgment and Decision Making, Vol. 7, No. 6, November 2012, pp. 746–749

Ur abstract:

Participants were presented with the abstracts from two published papers (one in evolutionary anthropology and one in sociology). Based on these abstracts, participants were asked to judge the quality of the research. Either one or the other of the two abstracts was manipulated through the inclusion of an extra sentence taken from a completely unrelated paper and presenting an equation that made no sense in the context. The abstract that included the meaningless mathematics tended to be judged of higher quality. However, this "nonsense math effect" was not found among participants with degrees in mathematics, science, technology or medicine.

Notera sista meningen: det är med andra ord viktigt att kunna matematik för att inte bli omotiverat imponerad av en nonsensekvation! (tipstack till B Rothstein)

Rodrik i dagens arena

Dagens Arena har intervjuat Dani Rodrik. Jag håller inte med om allt, och man kan ana att intervjuaren vill betona Rodriks vänsteråsikter (rubriken är minst sagt tillspetsad), men han är bitvis mycket klok och avsevärt mer nyanserad och resonerande än Paul Krugman, som annars brukar vara den svenska vänsterns nationalekonomislagträ.

Vad borde ekonomerna förbättra?
– Ekonomutbildningens tyngdpunkt på matematik och på teknik avleder uppmärksamheten från betydelsen av historia, politik och institutioner. De flesta ekonomer som precis har doktorerat kan ingenting om ekonomisk historia och besitter mycket liten kunskap om institutioner. Det här är ett mycket stort misslyckande. En av anledningarna till att mina åsikter skiljer sig från mina kollegors tror jag beror på att jag kom till ekonomin från statsvetenskapen och inte från ingenjörs- eller matematiksidan, vilket i dag är en mycket vanligare bakgrund

The Guardian crowdsourcar granskandet av makthavare

Tidningen The Guardian har gjort ett intressant bidrag till korruptionsbekämpningen och granskandet av Storbritanniens makthavare genom tillgängliggörandet av en stor mängd data, exempelvis om parlamentsledamöternas expenser. Många vinner på detta:

The Guardian tillhandahåller en kollektiv vara, men vinner good-will, publicitet, web-trafik och läsare.

Vem som helst kan studera data, och även om de flesta inte gör ett skvatt, kan den hugade upptäcka en hel del – The Guardian själv föregår med gott exempel.

Makthavarna vet att vad de gör med skattemedel kan komma att granskas, vilket torde ha ganska stor effekt på normer och beteende.

Den politiska debatten blir mer informerad.

Dessutom kan studenter i alla möjliga ämnen hitta en hel del kul att skriva uppsats om i data om MPs expenses (google spread-sheet)

Tillåt mig att föreslå några komparativa ansatser för hugade studenter:

• Hur skiljer sig expenserna – totalt och hur de fördelas – mellan parti, kön och valkrets?
• Finns det en alfabetseffekt? (Hypotes: de med efternamn tidigt i alfabetet är kaxigare, och gör av med mer)
• Korrelerar expenser med politisk aktivitetsnivå (The Guardian har data på detta också)
• Hur korrelerar expenser med sannolikheten att bli återvald?

En intressant effekt av västvärldens expansiva penningpolitik

Här är ett hisnande exempel på en rad ekonomiska fenomen, såsom oavsiktliga konsekvenser av politik, utbud och efterfrågan, institutioners betydelse och globalisering:

Västvärldens expansiva penningpolitik efter finanskrisen leder till ökat våld i Afrika.

Är det inte uppenbart hur?

1. Ökat utbud av pengar (genom sänkta styrräntor, lån, bailouts och kvantitativa lättnader) skapar förväntningar om minskat penningvärde.

2. Marknadsaktörer vill skydda sig mot denna värdeminskning och byter ut dollar och euro mot något som uppfattas säkrare: Guld.

3. Efterfrågan på guld ökar och priset drivs upp. (exempel)

4. Ökat pris på guld gör alla med guld rikare och gör guld mer eftertraktat.

5. Ökat guldpris är inget problem i samhällen med fungerande institutioner (i synnerhet fungerande äganderätter). I samhällen där motsatsen gäller, och det dessutom finns gott om guld, förvärras fenomenet "resource curse" som innebär att existensen av värdefulla naturresurser skapar bråk och konflikter snarare än välstånd. 

Och således kan vi nu läsa:

Gold Drives Congo Conflict, Says Report … As the price of gold has hit record levels over the past five years, new gold mines filled with child miners as young as 8 years old have sprung up in Congo, and armed groups are fighting over mines and trading routes

Fritt fram att skriva pappret "Unintended consequences of monetary policy" således!

Journal wiki

Här är en informativ wiki för den som skickar till vetenskapliga tidskrifter i nationalekonomi och näraliggande.

Längst ned kan man lätt lägga in sin egen erfarenhet, och kommentera – exempelvis så här:

Desk rejected in one day. They kept the application fee.

Vem ska klandras för Arbetsförmedlingens dyra debattartikel?

Martin Borgs slöseriadventskalender i december förra året var på många sätt briljant. Flera av fallen som uppmärksammas väcker flera principiellt intressanta frågor.

Ett exempel: Vem ska klandras för att Arbetsförmedlingen betalt 125.000 kronor för en spökskriven debattartikel som var så dålig att den inte kom in i tidningen? (Slöserikalendern 3 december)

Naturligtvis kan Arbetsförmedlingen kritiseras. Varför har de en kommunikationsavdelning med 55 (!) anställda, som dessutom inte själva kan eller anser sig ha tid att skriva en debattartikel? Ska AF alls skriva debattartiklar?

En cynisk nationalekonom med koll på exempelvis Niskanens teori om storleksmaximerande byråkrater kanske inte hoppar i taket av förvåning. (Det troliga är snarare att kommunikationsavdelningen vill växa ytterligare: De tvingas ju fortfarande lägga ut viktiga uppdrag på externa konsulter…)

 Så låt oss ställa en annan fråga:

Hur kan en konsult ha mage att ta 125 000 kronor för en debattartikel som inte ens blir publicerad?

Då det inte är olagligt att ta bra betalt för dåliga texter, finns det två mekanismer som kan träda in: Det egna samvetet och känslighet för vad andra ska tycka.

Samvetet är svårbegripligt och svårföränderligt på kort sikt (vilket inte hindrar att det är väldigt praktiskt att samvetet ofta sätter stopp för problematiska handlingar).

Vad andra ska tycka har vi andra betydligt större inflytande över. Så hur reagerar vi? Två tänkbara alternativ:

A. 125 000 i konsultarvode för en tafflig debattartikel? Jag ska genast bli konsult och jobba mot offentlig sektor!

B. 125 000 i konsultarvode för en tafflig debattartikel? Att hen inte skäms!

De långsiktiga konsekvenserna av att fler reagerar enligt alt A kan var och en själv räkna ut.

Kanske är det hög tid att be Gullers grupp (som enligt Borgs fakturerade Arbetsförmedlingen 14 miljoner under 2011 för “rådgivning”) och andra konsulter att utveckla hur de ser på sin prissättning när de jobbar åt offentlig sektor?

Proffsfotbollens kamp mot marginalskatter

Varför måste expansiv penningpolitik vara så krånglig?

Det reses fortfarande krav på expansiv penningpolitik i syfte att stimulera ekonomin. Men om expansiv penningpolitik verkligen fungerar, varför måste den ske så krångligt? Varför släpper man inte bara ner pengar med helikopter?

Frågan kan tyckas bisarr, men “helicopter money” är en term som förekommer ofta inom makroekonomin. Makroekonomen Simon Wren-Lewis resonerade exempelvis nyligen kring frågan frågan på sin blogg:

It reflects an understandable view that it would be better to print money and give it to consumers who would spend it (helicopter money), rather than using it to buy government debt (QE) which may reduce long term interest rates which may help stimulate the economy. The second route has been tried and has not been that successful, so why not try the first route?

Efter lite resonerande kommer Wren-Lewis fram till att det vore bättre att trycka pengar och låta staten använda dessa till expansiv finanspolitik. “Bättre” kan väl diskuteras, men det vore onekligen enklare. Så varför bygger den expansiva penningpolitiken oftast på transaktioner mellan centralbanken och några utvalda privata affärsbanker? Wren-Lewis har inget svar, men det har Richard E. Wagner i sin artikel Central Banking and the FED: A Public Choice Perspective. Hans argument går ut på följande: Eftersom det skulle vara lätt att öka penningmängden på ett fördelningsneutralt sätt, tyder det faktum att man valt att inte använda detta enkla sätt, på att syftet med den komplexa proceduren är att undvika fördelningsneutralitet, dvs åstadkomma en real omfördelning.

Consider, for instance, a distributionally neutral increase in the stock of fiat money. Such an increase would be one in which each person’s nominal money balance increased by the same percentage. In these days of computerization it would be relatively easyto implement this approach to monetary expansion. Each depositor’s commercial bank account simply would be credited by
the desired percentage growth rate. …

Det behövs med andra ord inga helikoptrar, expansiv penningpolitik skulle kunna innebära att behållningen på allas lönekonton multipliceras med ett tal större än ett. Varför kan inte penningpolitik vara så enkel?

Wagners svar går ut på att eftersom ingen gynnas mer än någon annan av en sådan politik (i varje fall ungefär) kommer ingen att vara särskilt intresserad av att det ska gå till på det viset:

Monetary expansion, therefore, would take place in such a way that distributes the new money in proportion toexisting money balances. … But monetary expansion does not take place in this manner. … In this neutral expansionary process, the taxes that people pay through inflation are equal to the gains they experience as inflators. But there is no point to such a process of inflation;
there would be no demand for such an institutional format,

Wagners svar på rubrikfrågan är således att expansiv penningpolitik måste vara krånglig just för att den inte ökar allas penningmängd lika mycket.

(När jag själv läste makro – på forskarnivå! – föreslog föreläsarna att vi skulle tänka på expansiv penningpolitik som att alla vaknar och hittar pengar under huvudkudden.)

Hur samvarierar arbetslöshet med andel utlandsfödda inom OECD?

Jag har rotat en del i OECD-statistiken i jakt på mönster inom OECD rörande migration och arbetsmarknadsutfall. Punktdiagram ska som vi vet tolkas försiktigt och visar inga orsakssamband, men det är ganska intressant att studera spridningen och eventuella bivariata korrelationer.

Alla data gäller runt 2007-2008 och är hämtade från OECDs databaser (som i vissa fall kräver att du går in via ett universitetsbibliotek eller liknande).

Första frågan: Har länder med hög andel utlandsfödda högre eller lägre arbetslöshet bland icke-invandrare? Svaret är lägre.
Jag anade att det inte skulle synas något stöd för tanken att invandrare tar jobben från de infödda, men sambandet är alltså det motsatta: Länder med hög andel utlandsfödda har lägre arbetslöshet bland infödda. (De tre länderna längst ned till höger är Frankrike, Schweiz och Australien). Då blev jag nyfiken på följande:

Andra frågan: Har länder med hög andel utlandsfödda högre eller lägre arbetslöshet bland utlandsfödda? Svaret är åter lägre.

Notera hur snarlikt sambandet är, med den skillnaden att arbetslösheten bland utlandsfödda är 3,2 procentenheter högre bland utlandsfödda. (De tre länderna längst ned till höger är desamma.)

Four papers and a movie for PhD-students (and professors too!)

This post is for PhD-students in Economics, bored with the micro, macro and econometrics courses they serve you during the first year. I suggest you start a study group, meet four times and discuss each of the four papers below. They will for sure will provoke some discussion, and thinking about the issues they deal with will make you a better economist.  

From Econ Journal Watch

1. David R. Hakes: Confession of an Economist: Writing to Impress Rather than Inform

Think back to your first years in graduate school. The most mathematically complex papers required a great deal of time and effort to read. The papers were written as if to a private club, and we felt proud when we successfully entered the club. Although I copied the style of these overly complex and often poorly written papers in my first few research attempts, I grew out of it quite quickly. I didn’t do so on my own. I was lucky to be surrounded by mature confident researchers at my first academic appointment. They taught me that if you are confident in your research you will write to include, not exclude. You will write to inform, not impress. It is with apologies to my research and writing mentors that I report the following events.

2. From Journal of Socio-Economics, Ziliak and McCloskey, “Size Matters: The Standard Error of Regressions in the American Economic Review” (or their first 1996 article in JEL). 

The Ziliak & McCloskey argument has triggered a lot of debate, some collected here, and also in EJW by Thomas Mayer.

3. From the American Economic Review, David Albouy's comment on Acemoglu, Daron, Simon H. Johnson, and James A. Robinson. 2001. “The Colonial Origins of Comparative Development: An Empirical Investigation.” There are many good quotes here, such as

With the many rates available in the sources, there are many other alternatives to benchmark the data, but AJR (p. 1383) claims that “alternative methods produce remarkably similar results.”6 As I document in my Appendix, alternative methods in fact produce remarkably dissimilar results, most of them lower.

See also the response from AJR here and here.

4. Any paper that applies a public choice perspective on central banking. I suggest CENTRAL BANKING AND THE FED: A PUBLIC CHOICE PERSPECTIVE by Richard E. Wagner. An excerpt:

the fractional reserve system of banking requires the government to share the seigniorage from monetary expansion with commercial banks. And the lower the required reserve ratio, the greater is the share captured by commercial banks. Recognition of this sharing of seigniorage raises the possibility that the Fed represents not just a means of increasing taxes but also a method of cartelizing what would otherwise be a competitive banking industry.

NB: this was published 1986!

Finally, wrap up by watching Inside Job (review in the Guardian), or read the transcript. 

SEN. CARL LEVIN: Is there not a conflict when you sell something to somebody, and then are determined to bet against that same security; and you don't disclose that to the person you're selling it … Do you see a problem?

LLOYD BLANKFEIN: In the context of market-making, that is not a conflict.

SEN. CARL LEVIN: When you heard that your employees, in these e-mails, said, god, what a shitty deal; god, what a piece of crap; do you feel anything?

DAVID VINIAR: I f-, I think that's very unfortunate to have on e-mail.