Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.

His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.

He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).

Google Scholar
Ny hem


fredag
nov022012

Är samhället Sverige eller världen?

Det kom en hel del reaktioner på inlägget om huruvida migration är en samhällsekonomisk kostnad. Den i särklass vanligaste:

Ska den samhällsekonomiska kalkylen göras på global eller nationell nivå?

Man kan välja vilken nivå man vill. Ju lägre nivå, desto större är dock risken att det dyker upp vinster eller kostnader på annat håll i samhället som inte kommer med i kalkylen.

Många tycks mena att utgångspunkten självklart borde varit Sverige snarare än världen, ibland med argumentet att jag är svensk nationalekonom. Namnet till trots handlar emellertid nationalekonomi inte så mycket om nationell ekonomi. Snarare är det så att ekonomiska resonemang ofta mynnar ut i att gränshinder är av ondo, då de hindrar marknader att klarera och skapar transaktionskostnader.

Jag håller således inte med om att ekonomer i den här frågan självklart bör anlägga ett nationellt perspektiv. om något lutar jag åt att vi bör peka på problemen med gränser och gränshinder i syfte att hitta samhällsekonomiska vinster.

Poängen kvarstår dock även ur ett strikt svenskt nationellt perspektiv: Det svenska samhället är mer än den offentliga sektorn. Pengar som betalas i försörjningsstöd är ingen samhällsekonomisk förlust. Den samhällsekonomiska förlusten är transaktionskostnaden och merkostnaderna som orsakas av stödets skattefinansiering. Den som får stöd använder detta till hyra, mat och kläder, och då uppstår intäkter på andra håll i Sverige (och i andra länder). Den samhällsekonomiska förlusten för Sverige består då av transaktionskostnader, kostnader för skatternas snedvridning samt de pengar som lämnar landets gränser (inklusive remissor som skickas hem till anhöriga).

tisdag
okt302012

Om migration i Expressen

En kortad och aningen anpassad version av första inlägget om migration hamnade i Expressen:

Det svenska flyktingmottagandet har ökat. Läget i Syrien gör att Migrationsverket prognosticerar nya rekordnivåer av asylsökande det närmaste året. Det aktualiserar frågan om migration är en samhällsekonomisk kostnad eller inte.

Det korta svaret är att migration är en samhällsekonomisk vinst. Däremot kan migration vara problem för den offentliga sektorns ekonomi, genom ökade utgifter för nyanlända som blir försörjda av välfärdsstaten. Det är alltså en skillnad på vad som samhällsekonomiskt kostsamt och vad som är kostsamt ur den offentliga sektorns perspektiv.

torsdag
okt252012

Bowles och Gintis om sociala preferenser

Many observers of experimental games have interpreted the fact that people sometimes sacrifice material gain in favor of moral sentiment as an indication of irrationality, the term 'rationality' being misused as a synonym for "consistent pursuit of self-interest." But subjects appear to be no less rational when deciding to cooperate and punish than when they compare prices to decide what to cook for dinner. This suggests that the preferences that lie behind their social behavior are consistent with the basic axioms of rationality, namely transitivity (consistency) and completeness

Sid 32 i Bowles, S., & Gintis, H. (2011). A cooperative species. Princeton University Press.

onsdag
okt242012

Attityden till flyktingmottagande i Sverige

Den här utvecklingen av attityden till flyktingmottagande är intressant. Om trenden håller i sig kommer det snart att vara fler som tycker det är ett dåligt förslag att ta emot färre flyktingar än som tycker det är bra.
NewImage

onsdag
okt242012

Svenska trender 1986-2011: Har det blivit bättre?

Ett litet urval av trender ur Svenska trender 1986-2011 från SOM-institutet:

  • Svenskar blir allt mer nöjda med hur demokratin fungerar. Mest positiv är trenden för EU för. Minst positiv lutning har trenden för svenska kommuner.
  • 6 procent i gruppen 16-64 klassar sig själva som arbetslösa. Trenden nedåtlutande sedan toppnoteringen 1995.
  • Förtroendet för kungahuset uppvisar tydlig minskande trend
  • Spelande på Lotto och hästar minskar, religiösa möten lika så. Restaurangbesök, utlandsresor och alkoholdrickande ökar.
  • Den allmänna tilliten är anmärkningsvärt konstant under tidsperioden (1996-2011)
  • Andelen som anser sig vara mycket nöjd med livet ökar från 30 till 37 procent, och andelen ganska nöjda minskar från 64 till 56 procent. (1996-2011)
  • Bland forskningsfälten har svenskar lägst förtroende för den forskning som bedrivs inom humaniora. (Det är mycket oklart hur detta ska tolkas. Går folk omkring och suckar över den bristande metodutvecklingen inom litteraturvetenskapen? Kanske. Eller så vet många inte riktigt vad humaniora är.)
  • Oron för terrorism och ökat antal flyktingar minskar tydligt.
  • Människors politiska intresse tycks svagt ökande medan partimedlemskapen minskar
  • Socialdemokraternas långsiktiga trend ser verkligen inte bra ut (för socialdemokraterna). Delvis beror det nog på att mätningarna startade 1986 då Palmemordet gav s en kraftig opinionsuppgång. Men bara delvis. Detsamma gäller trenden för morgontidningarna.
  • Förtroendet för svenska politiker är ökande
  • Allt färre vill förbjuda forskning på befruktade ägg, färre vill ha dödsstraff för mord och fler vill tillåta aktiv dödshjälp och stärka djurens rättigheter. Intressant nog är stödet för att tillåta spritförsäljning i livsmedelsbutiker fallande.
  • Sedan 2002 är det fler som vill använda än avveckla kärnkraften
  • Stödet för att införa 6 timmars arbetsdag minskar bland både kvinnor och män, men mer för männen.
  • Allt färre tycker det är en bra idé att ta emot färre flyktingar
  • P4 och P3 tappar lyssnare. P1 håller ställningarna och tycks t o m öka något sedan 2000 ungefär.
  • Tekniktillgången i svenska hushåll har ökat enormt, och Video, Text-TV och PC är numera på nedgång.
  • Förtroendet för kvällspressen faller (men inte snabbt nog enligt min ringa åsikt…)
  • Bokläsandet ökar.

Sammanfattningsvis är det inte mycket i rapporten som tyder på att det blivit sämre i Sverige, och det torde gälla från från de flesta normativa utgångspunkter.

tisdag
okt232012

Är migration ett samhällsekonomiskt problem?

Det korta svaret: Nej, migration är en samhällsekonomisk vinst. Däremot kan migration vara problem för den offentliga sektorns ekonomi, genom ökade utgifter för nyanlända som blir försörjda av välfärdsstaten snarare än av eget arbete, eller genom minskade skatteintäkter när exempelvis högutbildade flyttar utomlands. 

Det är alltså en skillnad på vad som samhällsekonomiskt kostsamt och vad som är kostsamt ur statens, kommunens eller hela den offentliga sektorns perspektiv. Det samhällsekonomiska perspektivet är ovanligt i flyktingdebatten, men vanligt i skattedebatten.

Ett exempel: Påståendet att jobbskatteavdraget är dyrt då det har kostat 80 miljarder bemöts ofta av det - helt korrekta - påpekandet att en skattesänkning inte är en samhällsekonomisk kostnad. De uteblivna skatteintäkterna motsvaras fullt ut (och överträffas faktiskt) av ökade intäkter för hushållen och företagen.

En samhällsekonomisk kalkyl beaktar alla vinster och kostnader oavsett var de uppstår. Även framtida konsekvenser bör räknas in. Vanligen diskonteras dessa på basis av hur avlägsna de är. Detta gör samhällsekonomiska lönsamhetsbedömningar metodmässigt svåra: hur ska framtida vinster och kostnader ska vägas mot nutida?

Den samhällsekonomiska kalkylen för arbetskraftsinvandring och flyktingmottagning börjar lämpligen med vinsten för den som flyttar till ett land. Den som flyttar kan antas föredra det nya landet framför det gamla. Det är svårt att veta hur stark denna preferens är, men då många betalar ett högt pris för att få komma är det (och gör mycket för att slippa bli utvisade) är det troligt att det rör sig om en stark önskan. Då är vinsten av att göra det lättare att komma och lättare att stanna också stor.

Om det bara funnes en privat vinst för den som flyttar, skulle den samhällsekonomiska effekten härmed vara utredd. Men beslutet har effekter för andra parter, och det kan finnas både positiva och negativa externa effekter som ska beaktas.

* Positiva externa effekter: Människorna i mottagarlandet vinner på att fler människor innebär ökade möjligheter till stordriftsfördelar och specialisering/arbetsdelning. Det är en aspekt som sällan framhålls i debatten, vilket kan ses som ett tecken på hur omedvetna många svenskar är om vad som bygger välstånd. Det är värt att poängtera att vinsten av arbetsdelning i produktionen och frivilliga byten i konsumtionen ökar med graden av heterogenitet i befolkningen. Ju fler olika kompetenser och smaker som finns, desto större är vinsten av att specialisera sig på olika områden och byta med varandra.

Lite teoretisk stadga till argumentationen: Den som eventuellt genomlidit någon av mina kurser i mikroekonomisk teori kanske minns hur indifferenskurvor för en vegetarian och en nykterist ser ut i en värld där öl och korv är de enda varorna. Möjligheterna till paretoförbättrande byten är betydligt större när det finns både vegetarianer och nykterister än när exempelvis alla vill ha öl och ingen vill ha korv).

Ett relaterat praktiskt exempel: Malmö har numera en hyfsat stor utlandsfödd befolkning som av religiösa skäl inte konsumerar alkohol och fläskkött. Samtidigt finns en betydande del svenskfödda som av olika skäl tar det lugnt med alkohol och fläskkött. Grupperna är olika i många dimensioner men gynnar varandra genom att marknaden för alkoholfria alternativ och alternativ till fläskkött växer. Samtidigt är det inget som hindrar utlandsfödda att trots eventuella religiösa förbehåll arbeta med att förse svenskfödda (och andra) med bland annat alkohol och fläskkött.

Den hugade kan nog hitta på fler exempel på positiva externaliteter av invandring, men låt oss kika på minussidan:

* Negativa externa effekter: Vinsten i mottagarlandet motsvaras av en förlust i ursprungslandet, som ju får minskade möjligheter till arbetsdelning och stordriftsfördelar. Vidare kan tänkas att den som flyttar är  saknad i ursprungslandet. Kanske ökar brottsligheten i det nya landet, kanske ogillar delar av befolkningen ökad heterogenitet.

Många positiva effekter i det nya landet motsvaras alltså av negativa effekter i ursprungslandet. Ett enkelt resonemang skulle vara att säga att de är svårbedömda i storlek, men sannolikt ungefär lika stora så att de tar ut varandra. Samhällsekonomiskt återstår då den privata vinsten för den som flyttar.

Mycket tyder dock på att de positiva externa effekterna är större än de negativa: När migration sker från fattiga länder med dåligt fungerande marknadsekonomi och samhällsinstitutioner, kapitalbrist och gammal teknologi till länder som Sverige är de positiva effekterna sannolikt markant större än de negativa.

De studier som försökt räkna på saken styrker denna bild. I Journal of Economic Literature publicerades nyligen en översikt (fritt tillgänglig!) med bland annat följande sammanställning:

NewImage

 I artikelns abstract sammanfattas slutsatserna:

The gains to eliminating migration barriers amount to large fractions of world GDP—one or two orders of magnitude larger than the gains from dropping all remaining restrictions on international flows of goods and capital. When it comes to policies that restrict emigration, there appear to be trillion-dollar bills on the sidewalk.

Fyra värdesiffror i dessa sammanhang är naturligtvis en chimär av exakthet. Storleksordningen tyder dock på betryggande marginal innan den samhällsekonomiska kalkylen blir negativ.

Man ska dock komma ihåg att alla vinster inte uppstår i mottagarlandet och mottagarlandets offentliga budgetsaldo kan mycket väl påverkas negativt av betydande flyktingmottagande. När en reform ger stora samhällsekonomiska vinster men samtidigt försämrar den offentliga budgetens saldo är den smarta lösningen att leta efter en så kallad Kaldor-Hicks-lösning (wikiförklaring): en omfördelning eller omstrukturering som gör alla till vinnare (vilket är teoretiskt möjligt då vinnarna vinner mer än vad förlorarna förlorar).

För Sveriges del är det uppenbart var vi ska leta: När utlandsfödda försörjs av välfärdsstaten snarare än av eget arbete blir vinsterna mindre och kostnaderna högre än de skulle behöva vara.

Mer om detta när jag kommer till frågan om välfärdsstat och migration!

tisdag
okt232012

Arbetskraftskostnader i Sverige och Tanzania (med och utan svenska skatter).

Det är välkänt att arbetskraftskostnaderna är högre i Sverige än i världens fattigaste länder. Men hur mycket av skillnaden beror på att skatterna är högre i Sverige och hur mycket förklaras av att lönerna är högre?

Det enkla svaret är att allt beror på lönenivåerna eftersom skatter och arbetsgivaravgifter tas ur löneutrymmet. Men eftersom det är ett vanligt förekommande förslag att underlätta sysselsättningen av lågkvalificerad arbetskraft i Sverige genom att sänka eller helt avskaffa arbetsgivaravgifterna, kan följande räkneövning möjligen vara illustrativ:

Minimilön för hotellarbetare i Tanzania: 65 000 Tanzanianska shilling i månaden. Det är 270 SEK (Forex-kurs), eller 125 PPP-dollar (enligt implied PPP-rate 519). Det finns skatter i Tanzania, men de är låga och företag i export processing zones har undantag de första tio (!) åren.

Minimilön i Sverige enligt Hotell och Restaurang-facket när förkunskaper ej krävs: 18 774 SEK (eller 2041 PPP-dollar). Efter skatt är detta 14 762 kronor, och den totala lönekostnaden för arbetsgivaren 24 673 kr.

Således: Kostnaden för att anställa en hotellarbetare i Tanzania är alltså 1,1% av vad det kostar i Sverige (270/24673). Tar vi bort samtliga löne- och inkomstskatter i Sverige och antar att arbetskraftskostnaden därmed blir lika med nettolönen 14 762 kronor (vilket alltså är helt orealistiskt) skulle Tanzanias relativa kostnad öka till 1,8% av Sveriges.

Det är med andra ord inte välfärdsstaten som gör att arbetskraften är dyrare i Sverige, det är lönenivåerna.

Vänner av välfärdsstaten skulle till och med kunna påpeka följande: Lönerna i Sverige kan vara så mycket högre för att arbetskraften i Sverige har mycket högre produktivitet, och det beror delvis på att just välfärdsstaten genom utbildning och sjukvård är produktivitetshöjande.

söndag
okt212012

Fyra kärnfrågor och en metadebatt om migration

Jag har en tid samlat mig till att skriva något om migration, segregation och välfärdsstat, men inte riktigt kunnat avgöra var jag ska börja. Detta inlägg är därför ett försök att strukturera diskussionen och om möjligt få mig själv att återkomma i fem (!) separata inlägg.

Det går dock bra att ha synpunkter på mitt sätt att strukturera debatten och bakgrunden: Har jag missat något väsentligt? Felformulerat en fråga? Stavat fel på ett pinsamt sätt?

De fem frågorna jag hoppas återkomma till

1. Är migration ett samhällsekonomiskt problem (generellt resp i Sverige?)

2. Har det skett en glidning (mot ökad problematisering av migration eller rent av ökad främlingsfientlighet) i debatten (till vänster resp till höger?)

3. Borde Sverige ta emot fler eller färre invandrare/flyktingar än idag?

4. Är fri migration förenligt med generell välfärdsstat, och vad bör prioriteras om det finns en konflikt?

5. Policyimplikationer: Vad bör göras? 

 

Bakgrund

Jag noterade med viss förvåning att Anna Dahlberg i Expressen beskrev ett val där hon inte visste vad som var önskvärt: låglönejobb eller stramare flyktingpolitik.

Sveriges kommuner och landsting, SKL, räknar med att minst 70 procent av dagens flyktingar förblir arbetslösa efter två år och måste försörjas med social­bidrag. … De människor som nu söker sig till Sverige - majoriteten från länder som Somalia och Afghanistan - har i de flesta fall mycket begränsad utbildning. Det är inte realistiskt att tro att de ska kunna hävda sig på den svenska arbetsmarknaden med några av världens högsta ingångslöner. Vi måste förr eller senare välja väg. … Jag har inte svaret på vilken väg Sverige bör välja - låglönejobben eller en stramare flyktingpolitik. Men det går inte längre att blunda för att flyktingmottagandet inte fungerar.

Peter Santesson hakade på, fick svar av Alexander Funcke, varpå Peter svarade igen. Utbytet är bitvis väl retoriskt, men fyra kärnfrågor utkristalliseras:

Vad är en marknadsmässig lön för en nyanländ? Hur ska man förmå människor att ta synnerligen lågavlönade jobb? Hur skulle man kunna vinna stöd för låglönelösningen? Var skulle jobben uppstå?

I Peters inlägg blir det tydligt att förslumningen av förorten är viktig för resonemanget:

Inte alls berör han [Funcke] frågan vad som händer med våra städer när stora grupper ska hanka sig fram på dessa synnerligen låga löner. Däremot blir vi varse att det skulle vara suspekt att rygga inför politik som skulle skapa regelrätt slum i Sverige. (För slumområden blir det konkreta resultatet när tusentals familjer ska försöka klara sig på minimala inkomster).  Varför måste vi acceptera att det skapas slum här? Därför att det finns ännu värre slum i andra länder, lyder resonemanget. Här når vi en punkt där vi ser så fundamentalt olika på saker att det inte är lönt för mig att argumentera.

Frågan har spetsats till en smula i allmänborgerliga kretsar på sistone, inte minst sedan Paulina Neuding skrev i Jerusalem Post att

In 2004 the most common name for baby boys in the city was Mohammed, and among 15-year-olds, ethnic Swedes are now in minority

Artikeln i Jerusalem Post, tillsammans med Per Gudmundssons text i svenskan om brottslighet bland invandrare, nämndes av Johan Norberg och Dilsa Demirbag Steen, som tog till orda på DN-debatt:

Flera av inläggen kan bara läsas som att invandringen inte är förknippad med problem, utan att invandringen är problemet.

Till bakgrunden hör även Adam Cwejmans långa inlägg efter att jag - än en gång med viss förvåning - noterat att han skulle tala under rubriken "migration och välfärdsstat är en katastrof".

Debattinläggen ovan är från borgerliga eller liberala debattörer. På vänsterkanten i debatten har det - vad jag sett - varit tystare. Det skrivs en hel del klokt om rasism och konstruktionen av det svenska (av exempelvis Ali Esbati och Qaisar Mahmood), men det är lite vid sidan om de fem frågorna ovan).

onsdag
okt172012

Om spontan ordning, centralplanering och neoklassisk ekonomi

Här är en intressant passus i det vetenskapliga underlaget till årets ekonomipris:

In response to the failures of the U.S. market for new doctors, a centralized clearinghouse was introduced in the early 1950s. This institution is now called the National Resident Matching Program (NRMP). The NRMP matched doctors with hospitals using an algorithm which Roth (1984a) found to be essentially equivalent to Gale and Shapleyís employer-proposing deferred- acceptance algorithm.

Det var alltså INTE så att Shapley teoretiskt hittade en fiffig algoritm som sedan användes för att lösa ett reellt problem. Shapley (och Gale) hittade en fiffig mekanism. Roth upptäckte långt senare att en offentlig myndighet också hade hittat den, om än på ett mer Hayekianskt sätt. Det tål att funderas på ett tag.

tisdag
okt162012

Hur många tillspetsade frågeställningar tål Sverige?

En av de frågor som ställdes - av programledarna - i SVTs partiledardebatt var alltså "Hur många invandrare tål Sverige?" Frågan har kritiserats, av Ulf Bjereld, Anna-Lena Lodenius, och Aftonbladet.

Medan det naturligtvis inte är fel att diskutera invandring och integration, är formuleringen av frågan underlig, då den förutsätter att invandrare är något som kan tålas i varierande utsträckning, dvs något problematiskt eller skadligt.

Agendas Pia Bernhardson och Eva Landahl försvarar sig på SVTs debattsajt

Det som sägs i riksdagen måste rimligen också kunna sägas i tv

Uselt argument: Självklart ska det som sägs i riksdagen kunna sägas i TV. Men bör det göras till fråga i SVTs partiledardebatter? Oftast är svaret faktiskt nej. Det som sägs i riksdagen är (och ska vara) partsinlagor från partirepresentanter. Just därför bör SVTs journalister inte ta något enskilt partis problemformulering rakt av. Hur många bönder tål Sverige? Hur höga vinster tål Sverige? Hur många företagare? Hur många offentligt anställda? Hur stor miljörörelse? Dessa frågor skulle reta upp vissa partier mer än andra och är därför inte särskilt lämpliga i public service-TV där partiledarna ska ströva efter opartiskhet. Detta borde vara självklart för SVTs journalister.

För övrigt saknar jag Karin Hübinette.

söndag
okt142012

Veckan som gick: Blir vi sjuka av inkomstskillnader? lanserades

Veckan som gick: IFN & Studentlitteratur ordnade seminarium för lansering av nya boken. SVT24 filmade - bäddar in filmen nedan. 

Lanseringen gav nyhetskrönika i DN av Clas Barkman, samt en ledare i svenskan av Benjamin Katzeff Silberstein.

Vidare: Höstens säsong av ekonomiklubben startade. Nytt för i höst är att det inte ens går att se avsnitten på nätet utan att prenumerera på Axess. Samtidigt får jag inget betalt för att vara med där. Borde rimligen kunna förhandla till mig en prenumeration på Axess...

Veckan som kommer: Ytterligare en presentation av boken sker på Ekonomihögskolan i Lund kl 16 på tisdag 16e.

onsdag
okt102012

Minimipriser

Note to self: Uppdatera föreläsningar i mikroekonomi med nytt exempel på effekten av minimipriser. Fundera på exakt hur man destruerar 34 ton räkor (Källa SVT).

Enligt nuvarande regler fastställer EU:s fiskeministrar lägstapriser och om priserna är lägre går EU:s fiskefond in och stödköper. Fisk och skaldjur som köps på detta sätt ska sedan ”tas bort från marknaden” och ”destrueras”. Det betyder att fisken slängs som fiskrens och avfall. I Sverige stödköptes och förstördes år 2009 34 ton, det mesta räkor.