Är ojämlikhetsjusterat HDI en bra idé?

I 2010 års world development report gjordes en metodologisk innovation: Inequality adjusted Húman Development Index. Detta mått beaktar inte bara genomsnittlig nivå av inkomst, livslängd och utbildning för olika länder, utan även hur dessa är fördelade i befolkningen.

Sverige klarar sig en placering bättre med inequality adjusted HDI jämfört med vanliga HDI (3a istället för 4, efter Norge och Australien). (relevant wiki-länk).

Motivet, enligt UNDP:

“The HDI alone, as a composite of national averages, hides disparities within countries, so these adjustments for inequality provide a fuller picture of people’s well-being,” said Jeni Klugman.

Måttet innebär således att länder som tar emot många invandrare från fattiga länder, kommer att få stora försämringar i sitt indexvärde: Utöver den (ofta marginella) effekten på genomsnittet, uppstår en potentiellt betydande effekt på fördelningen inom landet.

Index av detta slag har tillkommit för att BNP per capita anses för smalt eller normativt tvivelaktigt. Men det är tveksamt om de normativa implikationerna av ojämlikhetsjusterat HDI delas av de som gillar måttet HDI.

Ytterst är det en perspektivfråga: Är det en önskvärd utveckling att ojämlikheten globalt minskar, samtidigt som den ökar inom de flesta länder? Som tidigare påpekats tycks detta vara vad som pågår just nu.

Min prognos är att det snart kommer ett mångfaldsjusterat HDI, tänkt att lösa dessa underligheter…

(tack till peter för inspiration)

Sysselsättningen i olika åldersgrupper

[stresstestar bloggverktyget genom att klippa in multipla diagram från excel på mac, undrar hur det kommer att gå]

Har kikat närmare på AKU. Så här utvecklas andelen sysselsatta, i procent av befolkningen:

15-74 år

Kraftig nedgång under finanskrisen, sedan upphämtning - som klingar av och precis vänt neråt igen. Vad kan det bero på?

Svaret är att det endast är bland yngre som sysselsättningen minskar. Så här ser det ut i kategorin 25-34 år:

En svag minskning syns även i gruppen 15-24 år. Utvecklingen för alla övriga ålderskategorier är dock positiv, tydligast för 45-54 och marginellt för 65-74.

45-54

Vilken slutsats dras av detta?

Å ena sidan är sysselsättningsminskningen till stora delar en sammansättningseffekt: Gruppen 65-74 år har låg sysselsättning, och när denna grupp växer kraftigt (vilket den gör nu) dras genomsnittet ned.

Å andra sidan: Det faktum att sysselsättningsökningen stannat av för unga, är oroväckande. Trendbrott på arbetsmarknaden syns ofta i dessa ålderskategorier först.

Varifrån kommer tillit?

Glaeser:

it is my view that from the very beginning of social capital research, the social sciences’ approach to social capital has sabotaged attempts to understand its causes.  Social capital is usually defined as an aggregate variable: the norms and networks of a particular community, for example.  However, decisions to invest in social capital are made by individuals, not communities.  So without a definition of social capital that begins at the individual level we cannot begin to understand its formation

Håller Easterlin-paradoxen?

Morgonens policyseminarium om lycka var en livlig tilldragelse. Jag är inte lika skeptisk som min medförfattare Christian Bjørnskov till att staten försöker göra gott, men politiken bör grundas på en korrekt verklighetsbeskrivning. Det tycks exempelvis vara en spridd uppfattning att lycka/välbefinnande/life satisfaction i västvärlden inte längre ökar över tid eller med inkomster över en viss nivå – den så kallade Easterlin paradoxen.

Easterlins observation gjordes 1974, och fick ökad spridning genom bland annat Richard Layards bok om lycka. Men den tycks inte stämma. Här finns ett omfattande NBER-working paper av Betsey Stevenson Justin Wolfers, som framför allt bygger på att lägga till nya data till de få punkter som fanns 1974. Mönstret blir då tydligt, både inom länder och mellan länder.

Bland det mest intressanta är när S&W spårar orsaken till att det inom många länder över tiden såg ut som om inget hände: Frågans formulering ändrades. För Japan finns data sedan 1950-talet – men frågans formulering har ändrats tre gånger. Resultatet:

 

Sålänge frågan varit densamma syns alltså en ökning över tid - dock ej under senaste perioden. Detsamma gäller även de flesta Europeiska länder.

Något som liknar Easterlin-paradoxen hittar vi bara i två länder av de W&S studerar: Belgien och USA.

Veckan som gick/kommer

Förra veckan:

Sista avsnitten av ekonomiklubben för den här omgången. Numera tycks de inte kunna ses på nätet (länk) om man inte prenumererar på tidskriften Axess. En aningen underlig konstruktion i mina ögon. Dessutom är det svårt att hitta en bra översikt av programmen i de sex (?) säsonger som nu gjorts. Det bästa tycks vara att söka på sajten och få en lista med det mesta, dock ej i någon tydlig ordning.

Kommande vecka:

Anständigt lugn för min del!  Christian Bjørnskov är gäst på IFN, och deltar i ett högintressant öppet policyseminarium på torsdag:

Christian Bjørnskov, docent i nationalekonomi, Århus universitet (aktuell med bokkapitlet ”Wellbeing and the Size of Government” (IEA, 2012)).
Filip Fors, doktorand i sociologi, Umeå universitet
Rebecka Carlsson, språkrör för Grön Ungdom
Sanna Rayman, ledarskribent på Svenska Dagbladet, moderator

På temat kan att ett år efter att min och Christians artikel kom ut i Kyklos, har det börjat bubbla en del på vetenskapssajter. Och äntligen, rubriker som skiljer på korrelation och kausalitet:

Tillid skaber velfærdsstaten - ikke omvendt (länk)

Mer  här och här.

Ny forskning om global inkomstfördelning

I senaste Review of Economics and Statistics finns en artikel som var trevlig läsning på många sätt (länk):

Chotikapanich, D., Griffiths, W.E., Prasada Rao, D.S., and Valencia, V. (2012). Global Income Distributions and Inequality, 1993 and 2000: Incorporating Country-Level Inequality Modeled with Beta Distributions. Review of Economics and Statistics, 94, 52-73.

Målet är att beskriva den globala realinkomstfördelningen. Data är naturligtvis skakiga och begränsade, men eftersom inkomstfördelningar väl kan beskrivas med hjälp av betafördelningen, kan författarna ändå presentera en del intressanta resultat:

Vad som hänt mellan 1993 och 2000 är att den globala inkomstfördelningen ändrat form. Ojämlikheten globalt har minskat något, men spridningen har också ökat inom länder:

Det finns tidigare studier funnit ungefär motsvarande tidigare, men detta papper är metodmässigt det bästa jag hittills sett. I likhet med tidigare studier drivs den globala minskningen av utvecklingen i Kina.

Reformutrymme

[teknisk not: Bilder tagna med iphone som mailas till bloggen blir rättvända om knapparna pekar neråt. Om jag lyckas lära mig detta, kan det bli fler bilder framöver.]

Bilden nedan: Peter Santessons kommande bok med anledning av det underliga språkbruket att låta reformutrymme syfta på en budgetmarginal mellan statens intäkter och utgifter. Alla reformer kostar inte offentliga medel, i bästa fall skapas en effektivare resursanvändning som gynnar både statens och hushållens kassor.

Mitt bidrag: En skattereform, tidigare flaggad för på DN-debatt. 

Lunchpresentation på Timbro, 2 april.

Regeringen om arbetslöshetens fördelning

Här är officiella bilder från ett av Anders Borgs framträdande nyligen. Intressant nog framgår arbetslöshetens ojämna fördelning tydligt:

Till viss del kan detta nog bero på att regeringen vill kunna förklara fenomenet sammansättningseffekter: Får vi av olika (mer eller mindre exogena) skäl fler unga, utrikesfödda och äldre, kommer statistiken att se lite sämre ut utan att det nödvändigtvis beror på att jobbpolitiken misslyckats.

Men när statistiken redovisas på detta sätt är det svårt att undvika frågan om varför främst unga och utlandsfödda klarar sig så dåligt. På nästkommande bilder listas regeringens syn, under två rubriker: “Dåligt rustade för arbetslivet” samt “Höga trösklar in på arbetsmarknaden”

– Brister i utbildningssystemet
– Avsaknad av arbetslivserfarenhet
– Begränsad tillgång till informella nätverk
– Otillräckliga språkkunskaper
– Lång tid i arbetslöshet kan i sig medföra att man förlorar kunskap
– Strukturomvandling gör att viss branschspecifik kunskap inte längre efterfrågas

– Lagar, skatter och avtal ger höga kostnader för att anställa
– Sammanpressad lönestruktur med höga ingångslöner
– Höga marginaleffekter till följd av höga skatter i de lägre inkomstskikten i kombination med bidragssystem som låser fast människor i utanförskap
– Anställningsskydd kan minska inflödet till arbetslöshet men kan även förlänga tiden i arbetslöshet

Det är en hyfsat allsidig och fullt rimlig analys, som lägger ribban tillräckligt högt för att det ska vara intressant att se vilka förslag som kommer framöver. Det är uppenbart att regeringen hoppas mycket på att parterna själva ska ordna det mesta. Lite för mycket kanske?

Omtalad op-ed i NYT om Goldman Sachs

En av höjdarna på Goldman Sachs, Greg Smith, slutar. Han avslöjar nyheten, och varför han slutar, i en NYT-krönika (!)

It makes me ill how callously people talk about ripping their clients off. …   I don’t know of any illegal behavior, but will people push the envelope and pitch lucrative and complicated products to clients even if they are not the simplest investments or the ones most directly aligned with the client’s goals? Absolutely. Every day, in fact.

Satsar Sverige mycket på grundskolan? Ökar det?

Utgifterna för en elev i grundskolan i Sverige är ungefär en fjärdedel av BNP per capita. OECD-snittet är en femtedel. Trenden är ökande och lutningen tycks brantare i Sverige.

Expenditure per student, primary (% of GDP per capita)

Data from World Bank

Ett tredje exempel på korrelation och kausalitet

I oktober efterlyste jag ett tredje roligt exempel på när media inte förstår – eller låtsas inte förstå – fenomenet skensamband och omvänd kausalitet. Jag fick flera bra förslag, men det givna exemplet måste naturligtvis bli facebook-nyheten som kom nyligen.

Här kommer en rubrik-kavalkad. Metodologiskt känsliga varnas.

Metro:

Facebook får var fjärde användare att må dåligt

Nyheter24:

Studie: "Svenskar mår dåligt av Facebook"

Sydsvenskan:

Facebook får oss att må dåligt

DN:

Facebook sprider olycka

Rubrikerna har naturligtvis inte täckning: Det kan vara så att facebook orsakar olycka, men det kan vara så att mindre lyckliga använder facebook oftare eller mer. Den ärade bloggläsaren kan själv fundera på vad som är mest troligt, studien visar inget mer än en korrelation.

Exemplet illustrerar ytterligare en trend: Forskarna förstår naturligtvis själva att orsakssambandet troligen främst går åt motsatt håll än vad ovanstående rubriker antyder, men PR-människor är inblandade och den mindre troliga tolkningen är ju en mycket bättre nyhet.

När nyheten släpptes fanns rapporten för övrigt inte ens tillgänglig (!) pga ett exklusivitetsavtal med TV4 och DN (!!), förklarar Ida Nilsson, medförfattare och kommunikationsstrateg (!!!) i en intervju på second-opinion:

Ida Nilsson har förståelse för att allmänheten vill ta del av grundmaterialet, men tycker samtidigt att folk kan vara lite för otåliga ibland, eftersom man är van vid att snabbt hitta information på nätet.

Även Deeped Niclas Strandh berättar en hel del intressant om studien.

Regeringen låter utreda medborgarlön (pyttelite) i långtidsutredningen

Upptäckte nyss följande passus i Bilaga 11 (av Eva Mörk) till LU2011

En åtgärd som är besläktad med de två metoderna är en medborgarlön, eller det som i den amerikanska litteraturen har kallats negative income tax, vilket innebär att samtliga samhällsmedborgare har rätt till en grundplåt oavsett om de jobbar eller inte. Fördelar med en sådan politik är att man  undviker de stora marginaleffekterna av att gå från bidrag till arbete som föreligger vid ett behovsprövat bidrag, samt att man slipper eventuella negativa effekter av skamkänslor och liknande som kan hindra folk som verkligen behöver hjälp att söka sådan. Dessutom är systemet troligare billigare att administrera då man inte behöver genomföra behovsprövningen. Nackdelarna är naturligtvis att incitamenten att arbeta minskar, eftersom individen får pengar utan motprestation, och att systemet kan bli väldigt dyrt. Det strider också mot Socialtjänstlagens utgångspunkt att det är  varje individs plikt att först och främst stå för sin egen försörjning.

Notera att invändning 1 och 2 faller om medborgarlönen sätts väldigt lågt. Invändning 3 är ovanlig för att komma från en ekonom :-)