Nej, det blir inte billigare med statliga ramavtal.

Har ju tidigare kommenterat att upphandling via universitetets ramavtal inte känns särskilt mycket billigare än att handla på andra håll. I går uppmärksammades jag på ännu en rapport från konkurrensverket, denna gång  ett uppdrag utlagt på Mats Bergman.

Ur slutsatserna:

De statliga ramavtalen förefaller emellertid inte systematiskt resultera i lägre priser än de väsentligt mindre jämförelseupphandlingarna. Snarare gäller det omvända. Slutsatsen baseras dock på ett relativt litet antal upphandlingar

Second life på google trends

Second life verkar inte så hett längre:

Tips - Ohlininstitutets bambuserkanal

Här finns två sevärda videos: En diskussion från i höstas om Fairtrade och Rainforest Alliance, samt Ohlinföreläsningen med Jasenko Selimovic, med den suggestiva titeln Det öppna samhället och dess fiender.

FN ville köpa ut Mugabe, som dock inte nappade

lustig nyhet för ett tag sedan: FN erbjöd Zimbabwes president Robert Mugabe någon form av pension, en reträttplats utomlands, i utbyte mot att avgå år 2000. Men Mugabe, som i år fyller 87, var inte pigg på den lösningen.

Så varför är det så viktigt för Mugabe att fortsätta regera, vid 87 års ålder? Det är ingen orimlig gissning att Mugabe dryftade FNs erbjudande med sin fru, som är 45 år och därmed i ett längre perspektiv skulle förlora betydligt mer på om Robert Mugabe skulle dra sig tillbaka. Å andra sidan har hon enligt skvallerpressen haft en affär med centralbanksschefen Gideon Gono, så FN skulle förmodligen fått erbjuda alla tre något ganska rejält.

Daily Mail ger för övrigt en hint om ledarnas materiella välstånd:

While many of Zimbabwe’s desperately poor people struggle to find enough food to eat, Gono lives in a 47-bedroom mansion with swimming pool, gym and its own mini theatre

Det är således ingen orimlig slutsats att FNs erbjudande inte var i närheten av att vara attraktivt nog. Om centralbankschefen har en bostad med 47 rum, lär Mugabe själv inte ha mindre. Det krävs onekligen en ganska rejäl FN-pension för att hålla Mugabes köpkraft konstant.

Det reser en allmän fråga: Hur högt är det materiella välståndet för afrikanska ledare? Hur står det sig i jämförelse med, säg Reinfeldt och Obama? I brist på bra data, kan man ju alltid räkna sovrum!

Johan Ehrenberg förklarar alla bubblor och kriser i SVTs barnprogram

Har kollat lite på barnprogram, för att se om det är så illa som Philip Lerulf hävdar i sin Timbro-rapport. Kolla själv på programmet Banderoll.

Att Stefan de Vylder får förklara att kriser beror på spekulation är väl ok. Att marknadsekonomin beskrivs som en boxningsmatch där den starka alltid vinner är inte särskilt balanserat, men inte värre än jag väntade mig.

Men sedan dyker Johan Ehrenberg upp och förklarar vad alla (!) kriser och bubblor beror på:

Han säger exakt så: "Alla bubblor och alla kriser beror egentligen på samma sak. Det beror på att några få har väldigt mycket pengar som de inte vet vad de ska göra av"

Det är en konstig förklaring, även sedd utifrån ett mysigt vänster-perspektiv. Bubblor kan ju uppstå även om inkomstfördelningen är helt jämn: de  uppstår när folk börjar köpa saker inte för att de faktiskt behöver dem, utan för att de förväntas vara dyrare i framtiden.

Man skulle med andra ord kunna lära kidsen att inte alltid följa strömmen, att tänka själva och att konsekvenserna av människors flockbeteende kan vara förödande. Det kanske görs i ett annat program.

En liten kommentar till Stefan Svallfors och stödet för välfärdsstaten

Sociologen Stefan Svallfors har fått nya data över stödet för välfärdsstaten, och konstaterar i Efter Arbetet:

Socialdemokraterna förlorade – den socialdemokratiska välfärdsstaten vann! Så kan man lite tillspetsat beskriva det senaste valet

I huvudsak tror jag han har rätt och jag delar även den tillspetsade analysen ovan. Men Svallfors drar vissa slutsatser av sina data, som jag inte är lika säker på. I debattartikeln skriver han:

...man [hör] ibland förstulna argument om att den breda medelklassen nog inte är lika intresserad av kollektiva lösningar längre. I takt med att man blivit allt rikare är välfärdsstaten och dess skydd inte längre lika viktig. Istället är det hushållsnära tjänster och friskolor man vurmar om. Därför måste också socialdemokratin anpassa sig åt detta håll om man vill återvinna väljarnas förtroende. Sällan ser man dock några siffror som skulle stödja resonemangen.

Svallfors resonerar vidare, och menar uppenbarligen att hans siffror ger svar på tal mot de som "vurmar om" friskolor och hushållsnära tjänster - folk gillar ju välfärdsstaten. Men betänk följande:

Stödet för välfärdsstaten (och gemensam finansiering) har ökat under den period då friskolor och avdrag för hushållsnära tjänster införts. En hel del annat har hänt sedan början av 1980-talet, då Svallfors tidsserier i regel börjar.

Det skulle med andra ord mycket väl kunna vara så att att stödet för välfärdsstaten är fortsatt högt eller t o m ökande i den övre medelklassen just för att välfärdsstaten anpassats genom en rad reformer.

Friskolor och RUT-avdrag är bara två exempel på en lång rad av reformer som gjort att även folk som tjänar hyfsat bra kan känna sig nöjd med den svenska välfärdsstaten. Och tack vare dessa reformer kan nu välfärdsstatens vänner glädjas åt dess fortsatta stöd i befolkningen.

Den som vill göra ett kontrafaktiskt tanke-experiment kan ju fråga sig vad stödet för välfärdsstaten skulle vara om det inte införts självrisker i socialförsäkringarna, valfrihetsreformer, marginalskattesänkningar och så vidare... 

Dessutom: Vän av ordning skulle också kunna haka upp sig på att Svallfors kallar välfärdsstaten socialdemokratisk, när dess karakteristiska egenskaper i själva verket grundlades av liberala eller högerregeringar på 1910-talet, men jag har slutat bry mig om rena etiketteringsfrågor, så det må vara hänt ;-)

Mer om ämnet:

Edebalk, P.G. (2000). Emergence of a Welfare State-Social Insurance in Sweden in the 1910s. Journal of Social Policy, 29, 537-552. Länk

Klitgaard, M.B. (2007). Why are they doing it? Social democracy and market-oriented welfare state reforms. West European Politics, 30, 172 - 194. Länk

Bergh, A. (2008). Explaining the Survival of the Swedish Welfare State: Maintaining Political Support through Incremental Change. Financial Theory and Practice, 32, 233-254. Länk 

samt

Blomqvist, P., and Rothstein, B. (2000). Välfärdsstatens Nya Ansikte: Demokrati och Marknadsreformer inom den Offentliga Sektorn. Stockholm: Agora.

Uppsatstips om val i Afrika

För hugade uppsatsstudenter: Staffan Lindbergs bok, Democracy and elections in Africa, som utvidgar Rustow's (1970) teori om demokrati, omskrevs i Foreign Affairs så här:

Lindberg's convincing case is that elections in the region are getting more democratic over time and that multiple elections in a country positively affect its political institutions

Den bygger på data från Afrikanska val 1989-2003. Håller tesen än? Och hur många val i Afrika har haft faktisk strid om makten mellan regering och opposition, lett till skifte utan våld och där samtliga parter accepterat valutgången?

Svaren finns i författarens dataset, som numera är uppdaterat t o m 2007. Statafil, dokumentation.

Kan presentkort minska the deadweightloss of christmas?

Det är ofta att skoj att spåna på titlar till flygplatsböcker. Vid senaste USA-resan noterades att det säljs presentkort i massor, även på lite oväntade ting. Exempelvis kan man köpa ett giftcard för 55 dollar, som ger mottagaren ett visakort med 50 dollar att handla för. Finns naturligtvis även som Mastercard.

Vad är poängen? Pja, eftersom det inte är socialt accepterat att ge bort kontanter, och vanliga presenter är förknippade med betydande transaktionskostnader och effektivitetsförluster, är folk uppenbarligen villiga att betala 55 dollar för att kunna ge bort 50 dollar.

Flygplatsbokens namn skulle kunna bli något i stil med "The Giftcard Society - How our fear of cash and intimacy is changing america. Men är det en önskvärd trend?

Intressant nog visade det sig att en snarlik bok redan är skriven, och den är ganska positiv till presentkort:

Scroogenomics: Why You Shouldn’t Buy Presents for the Holidays. By Joel Waldfogel.Princeton University Press, 2009.

Boken är naturligtvis en remake på Waldfogel, Joel. 1993. “The Deadweight Loss of Christmas.” American Economic Review, 83(5)

Av recensionen i JEL: (skriven av Joseph Price) framgår att W. också tar upp gåvornas fördelar:

Waldfogel also notes other situations in which gifts may create value. The first is the paternalistic reason where recipients are not perfect decisionmakers (i.e., a winter hat). The second are situations where the recipient has imperfect information (i.e., the CD for a band they would love but have never heard of). The third is when the recipient needs permission to indulge in a particular item (i.e., a Blu-ray DVD player). All of these can be seen as market frictions for which gift giving may serve as a solution

Enligt Waldfogel är det ungefär 10 procent av presentkortens värde som inte utnyttjas av mottagaren, men detta är ingen samhällsekonomisk förlust eftersom det kommer presentkortsutfärdaren till del.

Bra gåvor kan således vara överlägsna presentkort, men presentkort är betydligt bättre än gåvor som mottagaren inte tycker om.

Teoretiska framsteg inom nationalekonomin de senaste 30 åren?

Här har vi en möjligen intressant bok: The Soulful Science: What Economists Really Do and Why It Matters av Diane Coyle (som tidigare skrivit Sex, Drugs & Economics). Hon försvarar bl a användandet av matematik, men Bryan Caplan håller inte med fullt ut:

Especially in economic theory, math rarely "brings clarity."  Math more often leads to neglect of important facts and confusion about irrelevant mathematical issues ... Almost all of the advances of the last thirty years that she hails are empirical, and almost none of these empirics even hinge on technical econometrics

Intressant. Någon teoretiker som vågar ta upp tråden och lista rent teoretiska framsteg inom nationalekonom de senaste 30 åren?

Själv gillar jag ju Arrows teorem, och även den förväntningsutvidgade phillipskurvan, men båda faller ju på 30 årsgränsen. Den evolutionära spelteorin kanske, specifikt idén om evolutionärt stabila strategier. Men Maynard-Smith var ju biolog,  (wiki-länk), och själva idén publicerades 1973 - i Nature...

Update on 7 jan 2011, kl 10:27 by bergh

Relaterad diskussion hos Niclas.

Ännu mer om bubblor, reformer Europa och USA

Läste nyligen Johan Norbergs artikel om bubblor i the Spectator. Han sammanfattar den lite självironiskt (?) på sin blogg:

In my article I explain why the Eurozone is a bubble, why the US is a bubble and why China, India and Brazil are bubbles. I only omit Japan because I ran out of space.

Som jag varit inne på tidigare tror jag han kan ha rätt om USA men jag är mer optimistisk om euroländerna. (Jag utelämnar Japan och Kina för att jag inte begriper mig på dem).

I Newsweek har jag nyligen funnit artiklar som är inne på samma spår: Stefan Theil liknar dagens Grekland med Kina 1978 (!), kört i botten av vanstyre men fast beslutet att genom reformer få ordning på ekonomin:

Call it Greece’s China moment. Like an economy run into the ground by decades of socialism, as China’s was before the country began reforms in 1978, Greece’s political and economic order had failed ... Ranked on the World Economic Forum’s Competitiveness Index as one of the most inhospitable places to do business in the Western world, Greece now has a fast-track law to push through investment projects, and is setting up one-stop offices for starting a business. An education reform modeled after that of Sweden, where Papandreou once lived, will cede central control over universities and force them to compete for students. A radical new transparency law—aimed at rooting out corruption and the Soviet-style statistical fakery that obscured the true extent of the country’s debt—could soon make Greece’s the most open government in Europe. Once the Diavgeia (“clarity”) law is fully in force in 2011, no government contract, expenditure, or administrative decision will be legally binding unless it has been made public on the Web.

Theil har vevat liknande teser det senaste året i Newsweek här: 

The likely turn of events is that all this pressure on government spending will boost the cause of economic reform in Europe

och här: 

viewed from 2020, this crisis could well have been the catalyst Europe needed to solve a number of problems—overspending governments, inflexible labor markets, and otherwise overregulated economies

NB: Jag kollade naturligt om den här Stefan Theil, vad jag förstår ekonomiredaktör på den europeiska Newsweek, verkar vara galen. Vissa skulle onekligen svara ja, eftersom han anklagats för att vara s k klimatförnekare och dessutom citerar Johnny Munkhammar.

Oh well...

Skrevs det om globalisering förr?

Jodå: Enligt googles roliga litteratursökning kan vi tydligt skönja tre vådor av globalisering i den engelska litteraturen:

Stavningen "Globalisation" ger snarlikt mönster. Obs att det handlar om andel av textmassan, så den senaste vågen kan inte förklaras av att det skrivs mer nuförtiden.

Lek med andra ord här!

The Guardians datablog

The Guardian har en "datablog" som visualiserar diverse data på ett oftast trevligt sätt. Här visas exempelvis de offentliga underskotten 2010 inom OECD:

Underliggande OECD-data finns dessutom i ett Google-spreadsheet, vilket är bra eftersom OECDs egna databaser kan vara lite knöliga att jobba med (och hitta i).