Canning & Bowser om Marmot

Prolog: När jag i våras skrev om Wilkinson & Picket (The spirit level) fick jag en del mail med innebörden att jag borde läsa Michael Marmot. Det gjorde jag inte i någon större utsträckning, men jag stötte på en festlig prick vid namn David Canning, som då pysslade med att skriva om Marmots bok Fair Society, Healthy Lives till Social Science and Medicine.

Några nyckelcitat ur recensionen:

 We view the socioeconomic gradient in health to be large part the result of differentials in health, reversing the direction of causality put forward in the Marmot reports. Direct health interventions, particularly in child health, are therefore mechanisms for improving both health and socioeconomic outcomes. ...

Economists have been guilty in the past of focusing too much on income per capita as a measure of wellbeing. A more plausible view ... is that wellbeing is multidimensional ... If we combine health and income into a single welfare measure, over half of the gains in welfare in the last 50 years ... come from health rather than income improvement ...

There is no doubt that some of this link is causal running from socio-economic status to health ... The health story is not really about moving along a fixed income-health relationship, rather it is the upward shift of the whole curve with rising levels of health at each income level over time.

This rising level of health in developing countries has been due to public health measures such as clean water, sanitation, vaccination, oral rehydration, and targeted programs ...These health technologies were originally implemented in rich countries, widening world health inequalities, but since the 1960s have spread around the world leading to rising levels of health even in very poor countries.

We see the rise in life expectancy between 1970 and 2005 as a major welfare gain for the United States, Marmot would presumable see it as a failure since the health-income gradient has become steeper and the standard deviation in life expectancy has increased ... Marmot is implicitly arguing for a shift away from economic growth, and new technologies as the driving force for health improvements to a focus on social fairness as a mechanism. ...

All of this debate however misses the key point that the health-income link is to a large extent driven by the effect of health on income. Our view is that ... investments in early child health in developing countries can have large effects on their physical and cognitive development and health as adults. For example, nutritional supplements, deworming, and the prevention of malaria, can lead to large gains in educational attainments and adult earnings ...

In developed countries the intergenerational transmission seems to run from low socio-economic status parents, to poor health as a child, to low socio-economic status as an adult ...  Marmot argues for breaking this chain by intervening on socioeconomic status, while we see childhood health interventions as an easier way of breaking the destructive cycle. We therefore see investments in ... early childhood health, as a method of improving the socio-economic status ... the health-income relationship reflects, in large part, causality running from health to income

Källa: Canning, D., Bowser, D. Investing in Health to Improve the Wellbeing of the Disadvantaged: Reversing the Argument of Fair Society, Healthy Lives (The Marmot Review), Social Science & Medicine(2010), doi: 10.1016/j.socscimed.2010.07.009

Medelinkomst och medianinkomst i Sverige 2008

Lena Sommestads artikel i DN fick mig att vilja kolla upp följande: (Siffror från SCB, 2008).

Förvärvsinkomst, dvs före skatt.

Befolkning Medel Median

Äldre än 16  230 000 212 000

20 - 64 år 261 000 250 000

Globala klyftor i kommunikationskostnader

Även globala klyftor kan mätas på många olika sätt. Här är ett diagram med trevlig trend från FNs World Development Report 2009.

I OECD-länder verkar priset för ett treminuterssamtal till USA ha stabiliserats: En jämvikt givet graden av konkurrens och marginalkostnaden med rådande teknologi, förmodligen.

Alla andra regioner i världen rör sig snabbt mot denna låga nivå. Snabbast är fallet i problemregionen nummer ett: Afrika söder om Sahara.

Illustrativ bild över världens ojämna utveckling

Som en liten online-bonus till söndagens Op-ed i svenskan kommer här en ingång som jag slopade på ett rätt tidigt stadium till förmån för att mer konvetionellt kroka på Världsbankskonferensen som hölls i Stockholm i juni.

Men om det varit snäppet mer accepterat att referera till videospel, hade texten kanske börjat såhär (ok, kanske inte fullt så svulstigt):

Den som någon gång spelat videospelet Halo 3 på internet har sett den: Världskartan som med ljusa prickar visar var i världen de inloggade spelarna befinner sig, innan de kastas in i spelets säregna rymdkrig. Kartan är en påminnelse om hur ojämnt fördelad världens utveckling är. I Europa och nordamerika finns ett myller av ljuspunkter. Andra uppkopplade spelare finns i Japan, längs kusten i Australien och Sydamerika. Afrika är nästan alltid helt mörkt. Den virtuella samvaro som skulle kunna koppla ihop spelare från världens alla hörn, knyter alltså i praktiken bara ihop européer och amerikaner.

Dessutom hade effekten försvunnit om man inte kunnat se bilden. Så här kommer den:

Den där enda pricken i Afrika, är det kungen av Swaziland månne?

Update on 21 jul 2010, kl 11:56 by bergh

Bilden ovan verkar inte uppdateras längre. Hittade dock en you-tube video som visar samma saK:

Mer om Florida-forskningen m a a intervjun i Sydsvenskan

På tips från Johan R ser jag att Richard Florida intervjuas i Sydsvenskan. Det framgår inte riktigt att Floridas teser och samband fått utstå viss vetenskaplig kritik, men flera av hans svar är ändå illustrativa:

Du anser att alla människor borde arbeta med något kreativt. Det låter väldigt bra. Men är det möjligt?

– Ja. Framförallt måste vi uppgradera servicejobben och ge dem den lön de förtjänar. I mitt arbete försöker jag pusha människor att inse att nyckeln är att alla jobbar med det de har talang för. Men det kommer att ta två eller tre generationer.

Konkret, hur gör man?

– Makthavare måste inse att varenda människa är kreativ. 30 procent av arbetsstyrkan idag kan klassificeras som kreativ. I Sverige är det 40 procent.

Florida känner sig även manad att försvara sig mot kritiken om enkla lösningar: 

Folk som skriver att jag säljer enkla lösningar skulle höra mig prata. Inför varje föredrag har jag räknat och berättar för varje stad hur de ligger till. Sedan utmanar jag dem att sluta göra dumma saker – som att investera i köpcenter och casinos – och istället jobba på sina kreativa tillgångar.

Jag har lustigt nog hört Florida föreläsa. Det var en föreläsning som var skickligt hållen, mycket insmickrande gentemot publiken och ganska tunn på vetenskaplig substans. 

Hursomhelst,  här finns för en redogörelse av kritiken mot Florida, och här samt här finns försvar från Florida-forskarna (även diskussionstråden med flera längre och klargörande inlägg från bl a Charlotta Melander)

Ur Vetandets värld, 1981

För snart 30 år sedan fick jag tidningen vetandets värld av min far. Det var "bästa lösningen på Kuben" som lockade, men det fanns mycket annat godis i detta populärvetenskapliga magazin.

Numret handlade mycket om framtiden, vilket borgar för intressant läsning idag. Det mest slående är hur rätt det mesta var. Vad sägs exempelvis om följande artikel: Snart är de platta TV-apparaterna här!

Annat sci-fi som det spekuleras om i tidningen är automatisk insluingivning, och datoriserad handstilsigenkänning.

Jag väntade flera år på nummer två, som dock aldrig kom. Förra året forskade jag via UB fram att det av juridiska skäl bara kom ett nummer: Ett TV-program  var först med att kalla sig Vetandets värld.

Layoutändringar

Så här i semestertid ändrar jag i layouten på bloggen för att få lite förströelse. Räkna inte med att det blir bättre på något sätt, jag är inte särskilt bra på dylikt.

Borg-kommissionen: En god nyhet om välfärdsstatens framtid

Från seminariet i Visby om den så kallade Borg-kommissionen (namngiven från Per Borg (s), ej herr finansminister). Så här beskrivs utmaningen:

Bilden ser snarlik ut om den beskrivs genom (mer relevanta) kvoter snarare än absoluta tal.

Det finns ingen enskild lösning på utmaningen. Det intressanta är att Timbro och Arena idé tillsammans totat ihop ett gäng som enats om att presentera lösningen så här:

I sak är detta inte alls revolutionerande. Det intressanta är dock att ledamöterna (Per Borg, Eva Fernvall, Jens Magnusson, Niklas Nordström, Berit Rollén, Lars Tobisson, Monica Werenfels Röttorp) kommer från båda sidor om blockgränsen och enats om att den demografiska förändringen kräver både ökade skatter och topping up (dvs att egna insatser/pengar får läggas ovanpå det offentligt finansierade).

Förvisso ägnade Ylva Johansson sin talartid som diskutant åt att kritisera just topping up: Hur skulle det se ut om någon på ett äldreboende köper sig en extra dusch, som de andra inte har råd till?

Ja, hur skulle det se ut? Jag gissar att hon talade om tjänsten dusch, inte den fysiska konstruktionen. Är det möjligen just distinktionen tjänst/vara som bör utgöra gränsen för äldres konsumtionsojämlikhet? Vad händer om någon köper en stor TV som övriga inte har råd till?

Svaret är att konsumtionsojämlikhet svårligen kan förhindras, och topping up av offentligt finansierad välfärd har i praktiken funnits länge. En realistisk välfärdspolitik bygger vidare på detta faktum och inriktar sig på att hålla det offentligt finansierade gott nog, och på att påverka inkomstfördelningen så att konsumtionsojämlikheten bland äldre inte blir oacceptabelt hög.

Jag gissar att Ylva Johansson håller med. Men socialdemokratisk upprördhet innan genomgripande reformer genomförs med deras stöd hör till den svenska politiska ritualen.

----

(Ett annat skäl till att jag gillar Borg-kommissionen är att jag länge spått att välfärdsstaten ska överleva just på detta sätt. Bl a i sista kapitlet i denna bok, som släpps om en vecka. Mitt kapitel, Towards a new Swedish Model?, skrevs dock för tre år sedan...)

Ännu ett lästips

Förresten, apropå penningpolitik, läs gärna Hassler & Krusells gästinlägg på ekonomistas om Schymans, ska vi kalla det, anti-poor monetary contraction?

den som redan var jämförelsevis penningstinn blev ännu rikare tack vare Schymanns kupp. Ett alternativt sätt för Gudrun att åstadkomma detta hade varit att direkt skänka de 100 000 kronorna till alla andra i proportion till deras kroninnehav. Detta vore dock betydligt mer komplicerat och sedelbränneri är därför egentligen ett ganska finurligt sätt att åstadkomma denna sorts omfördelning.

Sommarläsning

En recension av ännu en Paul Collier-bok. Den är kritisk, men jag är inte övertygad.

Paul Collier tells us that if we are to feed everyone without wrecking the rest of the world, then we must steer between the "romantics" and the "ostriches". The romantics (he includes Prince Charles) advocate a lifestyle that is "organic, holistic, self-sufficient, local, and small-scale", while the "ostriches" feel that "if there is to be a scramble for natural resources the important thing is to win it". He goes on, like Odysseus, to plot an appropriate course between the two – and very plausible and scholarly it sounds.

Från Foreign Policy: De 20 minst fria länderna på jorden. Börjar med Nordkorea och jobbar sig uppåt.

Slutligen, i Financial Times skriver Martin Wolf under rubriken Why it is right for central banks to keep printing (kräver kostnadsfri registrering). Han diskuterar där tesen om Expansionary Fiscal Contractions:

Why might a sharp structural fiscal tightening promote recovery? [...] smaller prospective deficits may improve confidence among consumers and investors, thereby raising consumption and lowering risk-premia in interest rates. [...] on the supply side, fiscal tightening may increase supply of labour, capital or entrepreneurship. 

Wolf hänvisar till ett papper av Alesina och Ardagna som finner stöd för tesen. (Den drevs även av en viss välfärdsforskare i ekonomiklubben, almedalen nyligen...)

Men Wolf tror inte att det funkar om flera länder gör det samtidigt. Istället vill han trycka pengar:

[...] if governments need to run deficits, to support demand at a time of private sector weakness, they can always borrow from central banks. Yes, this is “printing money”. It is also an insanely radical policy recommended by no less insane a radical than Milton Friedman, back in 1948. His view was that the government could expand the money supply during recessions and contract it in the subsequent booms 

Den intressanta Friedman-referensen har jag inte hunnit kolla upp. Jag tror Wolf har en bra poäng i att expansionary fiscal contractions kan vara svårare när många länder gör det samtidigt, men jag är inte säker. Och argumentet skulle väl kunna gälla penningpolitiska stimulanser också? (Mer diskussion om penningpolitiken borde vara mer eller mindre expansiv på Wolfs blog).

Vackert och lärorikt

Jan Hjörnmarks site om skapande förstörelse är fantastisk. Se exempelvis fotografierna om subventionernas decennier från Malmömässan, som tidigare var en Saab-fabrik på det tidigare varvsområdet i Malmö.

Texterna är som tagna från en bättre lärobok, men tillsammans med bilderna blir det nästan som konst:

Under 1970-talets andra hälft fick Sverige sin första borgerliga regering på mer än fyra decennier. Den nya regeringen blev historisk genom att snabbt skapa rekordmånga statliga jätteföretag. Svenska Varv AB och Svenskt Stål AB dominerade två hela branscher, och i textilbranschen samlades konkursföretagen upp i Eiserkoncernen. [...] Subventionspolitiken var det sista halmstrået man grep efter. Varven fick minst 20 statliga miljarder, men det var ändå bara toppen på ett isberg. Bristen på nyföretagsamhet tvingade gång efter annan fram satsningar som i efterhand har drag av rent vansinne.

I all hast från Almedalen

Lurvar runt i ett soligt Visby. Några axplock:

Här surnar jag till på Ali Esbati och vänsterpartiet.

Här eldar Gudrun Schyman upp 100 000. Inte så moget.

Här skriver Affärsvärlden om ekonomiklubben (kan ses här). Inte var dag det ger press att kräva utredning om ny skattereforem!

Har även skrivit på makthavare.se om en diskussion om biståndsforskning och socialdemokraternas ekonomiska seminarium. Båda grejorna var dock ganska andefattiga. (Intressant dock att Wanja Lundby Wedin numera säger rakt ut att facklig akassa är viktigt för att det håller uppe den fackliga organisationsgraden.)

Här kan man se flera intressanta seminarier från Fores "Liberala dagen". Enligt uppgift är i synnerhet seminariet "Utmanar feminismen liberalismen?" intressant.

Även Ratios seminarier kan upplevas i efterhand via bambuser här. Vid min egen övning deltog en mycket sympatisk vänsterpartist, och vid Peters övning idag syns en självironi hos Olof Johansson som jag inte sett tidigare. Och inte bara det!

Avslutar med en bild av statsvetaren Katarina Barrling Hermanssons underhållande beskrivning av interna riter inom folkpartiet. Mer finns i senaste numret av statsvetenskaplig tidskrift.