Om jämlikhetsanden och jämlikhetsbluffen: Från skatterplots till forskningsfronten

Här kommer mitt längsta inlägg om Jämlikhetsanden hittills. Vi börjar lite nätt med min presentation vid morgonens bokpresentation, som för övrigt kan ses här.

Dessutom har jag satt ihop data över ginikoefficienter, spädbarnsdödlighet och förväntad livslängd i ett google kalkylark. Eftersom det varit en väldig diskussion rörande källvalet, hämtade jag själv data från Swiid (enligt min mening är den bästa källan för Ginikoefficienter) och FN. Nyaste tillgängliga data användes.

Med dessa data gjorde jag först en replikering av W&P:s samband mellan ojämlikhet och förväntad livslängd:

Notera att Japan har högre ojämlikhet här än enligt Wilkinson och Picket (vilket bland andra Danne Nordling redan påpekat).

Christopher Snowdon, författare till Jämlikhetsbluffen, tycker att Tjeckien, Slovakien och Slovenien borde få vara med, eftersom de är minst lika rika som Portugal. Då blir mönstret följande:

Med måttet spädbarnsdödlighet snarare än förväntad livslängd ser det ut så här när även Snowdons länder tas med:

Slutsats: Det bivariata sambandet är mycket känsligt för val av länder och datakällor. Men skatterplots som dessa bevisar inte så mycket mer än så.

Så hur ska tesen om ojämlikhet och hälsa testas?

Ett enkelt tankeexperiment underlättar diskussionen. Tänk dig ett samhälle med tre personer: Ann, Bart och Clinton, som tjänar 18 000, 20 000 respektive 22 000 kronor i månaden.

----------A--------------------B--------------------C----------

Ann: 18 000 kr    Bart: 20 000 kr    Clinton: 22 000 kr.

Tänk sedan samma samhälle, men låt Clinton tjäna 30 000 istället för 22 000, och låt Ann tjäna 10 000 istället för 18 000.

----------A-------------------------------------B-------------------------------------C----------

Ann: 10 000 kr    Bart: 20 000 kr     Clinton: 30 000 kr.

Vad händer med hälsan i tankeexperimentet? Clinton lär må bättre av att ha mer pengar, Ann lär må sämre av att ha mindre. Om ojämlikhet har en separat effekt, bör Bart må sämre av att inkomstspridningen ökat. För att testa om så är fallet, krävs studier av individdata och ojämlikhet på nationell nivå i flera olika länder.

Dylika studier är mycket sällsynta och har i själva verket alldeles nyligen börjat publiceras. Argumentet att individdata krävs går dock tillbaks åtminstone till Gravelle (1998). Med reservation för att forskningsfronten flyttas snabbt, finns det i skrivande stund endast tre sådana studier publicerade, vilket gör att jag kan kosta på mig en möjligen komplett forskningsöversikt:

• Hildebrand och Van Kerm (2009) har data från 11 EU-länder och hittar ett statistiskt signifikant men mycket svagt negativt samband mellan landets ojämlikhet och självskattad hälsa.
• Karlsson et al. (2010) har data från 21 länder och testar två olika hälsomått. De hittar ett negativt samband mellan landets ojämlikhet människors självskattade hälsa. Det andra hälsomåttet är ett index som beskriver vilka dagliga aktiviteter individen klarar av. För detta mått hittas inget samband med ojämlikheten i landet.
• Jen et al. (2009) har data från 69 länder, varav 38 ligger ovanför den inkomstgräns där inkomst inte längre spelar roll för hälsan enligt Wilkinson. De finner ett signifikant positivt samband mellan ojämlikhet och självskattad hälsa, det vill säga motsatsen till vad Wilkinson och Pickett hävdar. De hittar ingen skillnad i hur detta samband ser ut i rika och i fattiga länder.

Det är således rimligt att säga att bland de studier som faktiskt kan testa effekten av nationell ojämlikhet på individuell hälsa, är resultaten inte entydiga.

Vad säger då Wilkinson om detta? Wilkinson är generellt sett sparsmakad med referenser till studier som använder individdata. I en relativt ny översiktsartikel (Wilkinson och Picket 2006) förklaras varför det enligt W&P är fel (!) att korrigera för individuell inkomst (sid. 1775):

If a person’s income is a marker of their social position, then adjusting inequality effects for individual income may be like controlling measures of class stratification for individual social status differentiation. However, even if this objection to controlling for individual income is ignored, it appears that despite often using small areas, analyses of inequality which use multilevel methods have usually been able to identify inequality effects even after controlling out the effects of individual income (Subramanian & Kawachi, 2004)

Läsaren får själv avgöra hur övertygande detta är. Den som faktiskt läser Subramanian & Kawachi (2004) skulle kunna hänga upp sig på användandet av ordet "usually" ovan.

Subramanian & Kawachi sammanfattar ett 20-tal studier som har individdata inom ett land (endast de tre studierna ovan har data både på individnivå och i flera länder). 8 av 13 studier inom USA hittat ett negativt samband, medan 5 av 6 studier i andra länder inte hittat något samband.

Översiktstabellerna i Subramanian och Kawachi (2004) är mycket matnyttiga och får sista ordet:

Referenser:

Gravelle, H. (1998), "How Much of the Relation between Population Mortality and Unequal Distribution of Income Is a Statistical Artefact?," British Medical Journal, 316, 382-386.

Hildebrand, Vincent and Philippe Van Kerm. 2009. "Income inequality and self-rated health status: evidence from the european community household panel." Demography 46:805-825.

Jen, Min Hua, Kelvis Jones och RonJohnston. 2009. "Global variations in health: Evaluating Wilkinson's income inequality hypothesis using the World Values Survey." Social Science and Medicine 68:643-653.

Karlsson, Martin, Therese Nilsson, Carl-Hanpus Lyttkens, och George Leeson. 2010. "Income inequality and health: Importance of a cross-country perspective." Social Science & Medicine 70:875-885.

Subramanian, S. V., and Kawachi, I. (2004), "Income Inequality and Health: What Have We Learned So Far?," Epidemiologic Reviews, 26, 78-91.

Wilkinson, R. G., and Pickett, K. E. (2006), "Income Inequality and Population Health: A Review and Explanation of the Evidence," Social Science and Medicine, 62, 1768-1784.

Update on 2 sep 2010, kl 20:06 by bergh

Tänkte samla lite mer om debatten här.

Börjar med en enkel diskussion om nivåer och förstadifferenser av Andrew Leigh på hans blogg.

Mer debatt om jämlikhetsanden

För folk som orkar upp tidigt imorgon: Bokfrukost på Timbro. Kl 8.

På seminariet presenteras Jämlikhetsbluffen av välfärdsforskaren Andreas Bergh som skrivit förordet. Boken kommenteras av Ulrika Kärnborg och Daniel Suhonen. Moderator är Håkan Tribell.

Ilja Batljan om tjänstesektorn

De attraktiva lägen som SL-monopolet reglerar idag behöver avregleras och därmed skapa möjligheter till etableringar för olika typer av tjänsteföretag. Tjänstesektorn behöver växa – både den privata och den offentliga – för att möta upp framtidens behov och krav.

Ilja Batljan i ekonomistas kommentarsfält.

Dock är det fortfarande en smula oklart vad förslaget går ut på: Som Jonas Vlachos påpekar  finns det ju redan gott om skräddare, kemtvättar och affärer i t-banan. Eller är det så att skiljelinjen mellan blocken gäller huruvida tjänstesektorn ska utvecklas i människors hem eller kring t-banan? (se moderaternas svar).

http://ekonomistas.se/2010/08/16/underjordisk-subvention-eller-avdrag-pa-markniva/

Om arberslöshetsnivåer, differenser och valrörelser

I valrörelser dräller av argument där parterna blandar nivåer och differenser. Ett hypotetistkt exempel:

Högern: Höjda skatter kommer att hämma sysselsättningen.

Vänstern: Det stämmer inte, Sverige har trots höga skatter högre sysselsättning än många länder med låga skatter.

Båda utsagor kan naturligtvis vara sanna samtidigt.

Nu, ett verkligt exempel, från bloggen moderatprat som anklagar socialdemokraterna för att ljuga om jobben. Argumentationen i sin helhet:

Socialdemokraterna skriver i sin rapport att arbetslösheten ökat mer i Sverige än genomsnittet i EU. Det är fel.

Arbetslöshet:
EU 27: 9,6 %
Euro 16: 10 %
Sverige: 8,1 %

Tvärt om ligger Sverige väldigt bra till.

Självklart kan arbetslösheten under en period ha ökat mer i Sverige samtidigt som Sverige enligt de senaste siffrorna ligger bra till.

Vore jag moderat skulle jag skämmas över argumentationen ovan.

Å andra sidan: Vore jag socialdemokrat skulle jag ligga lågt med att måla upp Sverige som ett misslyckande när det gäller arbetslösheten, det kan slå tillbaka: Kolla den senaste trenden i diagrammet i Martin Flodéns inlägg på ekonomistas.

Gröna fasan får konkurrens...

Jag trodde det var illvilligt förtal, men en viss mikrobok kallas faktiskt för Gröna Fasan (se här och här exempelvis). Nåväl, nu ökar konkurrensen om såväl öknamn som studenter: Tryckningen av Modern mikroekonomi är fullbordad. 

Skynda och beställ ditt eget ex av denna klassiker :-)

Blir även lite rörd när jag hittar sådant härpå nätet.

Välj person, inte parti!

Mina tips om hur man ska rösta (!) - i Expressen.

Slutligen ska en bra riksdagsledamot klara av att ta strid med sitt eget parti utan att därmed isolera sig fullständigt och därmed förlora inflytande. Det är en svår avvägning, men vissa klarar den enastående bra. Dit hör Annie Johansson, C, och Birgitta Ohlsson, FP.

Citat ur expressen

Arbetsplatskonflikter med ursprung i anställdas klädsel, frisyrer, piercingar eller tatueringar fanns ju långt före burkadebatten. Och byxhäng blev visst en fråga för en skolledning någonstans på Östermalm för ett par år sedan. Men dessa konflikter har kommit och gått utan att statsråd känt sig nödgade att lagstifta i frågorna.

LUFs ordförande Adam Cwejman i Expressen.

Identifikationsstrategier

Det pågår en debatt i Journal of Economic Literature och Journal of Economic Perspectives om identifikationsstrategier och forskningsfrågor. "Pågår" i sammanhanget betyder att det för flera år sedan hölls konferenser och skrevs papper i frågan, men nu finns de tryckta.)

Enkelt uttryckt rör debatten nedanstående fyrfältare: Förr hade papper intressanta frågor, som dock var svåra att besvara. För att hjälpligt studera frågorna empiriskt utvecklades mängder av avancerad ekonometri. Ingen kom på tanken att ekonomer kunde göra kontrollerade experiment.

Numera är kontrollerade experiment det tuffaste man kan göra. Ett välutformat fältexperiment gör att man slipper all krånglig ekonometri och test av instrumentalvariablernas giltighet. Det enda som behövs är att räkna ut om skillnaden mellan kontrollgrupp och treatmentgrupp är stor och signifikant.

Debatten rör (bl a) om denna utveckling skett på bekostnad av de intressanta frågorna, så att forskningen numera ger bättre svar men på mindre intressanta frågor. Sambandet illusteras av den streckade linjen i ramverket nedan:

I figuren kan vi rita in följande tumregler:

McGloskey's imperativ: Syssla endast med riktigt intressanta frågor!

Finks fördömande: Cross-country evidence is no evidence!

Trenden talar för ett uppsving för vissa områden inom nationalekonomin, exempelvis utvecklingsekonomin, där det finns möjlighet att besvara intressanta frågor med naturliga experiment: Om biståndspengar ändå ska användas för att ge internet åt en by, varför inte göra detta så att det skapas en naturlig kontrollgrupp och effekten blir möjlig att utvärdera?

Ständigt denna jämlikhetsande...

Niclas är vänlig nog att se till att jag inte missar när DN-kultur kommenterar sådant jag är intresserad av...

Som kommentar fungerar en text jag skrivit som förord till The Spirit Level Delusion när den släpps på svenska. Ganska snart.

Emiliy Oster om Econopower i JEL

Utan dagstidning blir det Journal of Economic Literature till frukosten. I nummer 2-2009 skriver Emily Oster om en ny flygplatsbok i freakonomics-genren:

Econopower: How a new generation of Economists is transforming the world av Mark Skousen.

Till skillnad från Freakonomics som mest handlar om författaren Levitts egen forskning, och Nudge som fokuserar på vissa policyimplikationer, handlar Skousens bok om allt möjligt. Eller som Oster uttrycker det:

... a hodgepodge of investing advice, discussion of Freakonomics-like  research,  attempts  to understand important questions in economic growth, and a liberal sprinkling of libertarian proselytizing

Läsande Osters recension [jo, man får skriva så!], slår det mig att det finns ett intressant fenomen i freakonomics-böcker: När författaren huvudsakligen  redogör för mainstream-synpunkter och okontroversiell forskning som de flesta ekonomer skulle hålla med om, men i något enstaka kapitel eller avsnitt kastar in sina egna käpphästar som vore de lika okontroversiella som teorin om komparativa fördelar. [Kan vi ge fenomenet ett bra namn?]

Exempel: Skousens diskussion om brottslighet bygger exempelvis mestadels på en viss John Lotts skriverier och slutar med följande:

"All this confrms a long-standing legal principle in America: People should have the constitutional right to own a gun for self-protection” (p.  111)"

Om detta skriver Oster:

... because Skousen has not personally engaged with this literature, there seemed a real opportunity for an outside perspective to lay out the literature and comment on the arguments from all sides. Instead, the book completely  ignores most  of  the  relevant  papers  and contents  itself  with  a  discussion  of  John Lott’s work, which  is  interesting but controversial, and ends with  an essentially political  statement that really doesn’t seem to follow from the preceding discussion.

Hursomhelst: 148 pix på Bokus. Inte särskilt dyrt.

Lars Tornstam om den demografiska bomben

Angående diskussionen om demografi (nyligen förd i denna tråd om den så kallade Borg-kommissionen) kan tipsa om denna genomgång (en nedtecknad föreläsning) av sociologen Lars Tornstam. 

Några intressanta kurvor på basis av SCB-statistik ur föreläsningen:

  

De första två bilderna är självförklarande. Mot dessa kan dock invändas att det är missvisande att bara räkna ungdomar upp till 14 som beroende, och att inte beakta sysselsättning. I den tredje bilden visas därför kvoten mellan hela befolkningen och antalet heltidsårsarbeten (normalarbetstid = 1760 timmar på ett år).

Tolkningen är alltså att 1995 skulle varje fiktiv heltidarbetare försörja 2,44 personer inklusive sig själv, vilket beräknas öka till 2,46 år 2020.

Dessa siffror antyder ju att de demografiska förändringarna är ett icke-problem. Betänk dock att demografin förändras ytterligare mellan 2020 och 2040 enligt de flesta bedömningar, samt (vilket också diskuteras i texten) att gamla brukar sägas vara dyrare att ta hand om än barn. (Effekten att fler läser vidare och därmed börjar jobba senare finns däremot med i det tredje diagrammet).

Prognoser om framtiden från Vetandets Värld: 1980-talet.

Det kanske mest intressanta i numret av Vetandets värld från 1981, är sammanställningen av profetior om vad som ska hända varje år fram till det magiska år 2000.

Några smakprov gissningarna om 1980-talet:

1985

• Människor arbetar fyradagarsvecka på 32 timmar
• Gasol ersätter bensin i motorfordon
• Med hjälp av "dyrbara digitalsyntiserare" kan man spela vilket musikinstrument som helst även om man bara behärskar ett.

1987

• TV-apparaten för hemmabruk kan sända tredimensionella bilder mha laserholografi
• Cricket blir nationalsport i USA
• De svartas motstånd i Sydafrika ökar och det sker terrordåd i städerna

1989

• Väderprognoser uppnår precision för 30 dagar
• Ökad automatisering skapar svår arbetslöshet vilket leder till arbetarkravaller i de flesta industriländeer
• Kärnvapenkrig utbryter mellan Indien och Pakistan
• En dator gör en vetenskaplig upptäckt och föreslås få nobelpriset