Hur tolka SDs framgångar?

En liten påminnelse: SDs framgångar beror förmodligen inte på att främlingsfientligheten ökat, utan på att partiet blivit bättre på att organisera sig och ställa upp i val.

En av mina favoritstatsvetare Gissur Erlingsson har grävt djupare i frågan, och beskriver resultaten här. I en krönika i Sörmlands Nyheter beskriver han hur svenskar felaktigt tror att främlingsfientligheten ökat:

1 juli presenterade SIFO en undersökning med ett underligt resultat. Ett representativt urval fick svara på frågan huruvida de trodde att främlingsfientligheten i Sverige har ökat. Det visade sig att 63 procent tror att så är fallet. [...] Men 1993 instämde hela 52 procent "helt och hållet", eller "i stort sett", i påståendet att "Det finns för många utlänningar i Sverige". 2007 var det bara 39 procent

Detta tycks inte heller ha ändrats under finanskrisen, enligt sociologen Irving Palm:

– Den ekonomiska krisen tycks inte ha ändrat på svenska folkets överlag positiva inställning till mångfald, säger Irving Palm, docent i sociologi vid Uppsala universitet. 

Update on 26 sep 2010, kl 17:00 by bergh

Se också Wolodarski i DN, som gör en snarlik analys.

Ett helt nytt politiskt landskap?

Nothing is different, but everything's changed (Paul Simon)

Förr fanns i Sverige ett statsbärande parti: Socialdemokraterna. Det stöddes av runt 45 procent av väljarna och nosade ibland på egen majoritet. Partiet hade förvisso någon form av ideologi (termen arbetarparti användes) men präglades framför allt av pragmatism.

Vid sidan om socialdemokraterna fanns vänsterpartiet kommunisterna, ett parti som ingen annan ville ha med att göra. Socialdemokraterna styrde därför i minoritet och normen var att i viktiga frågor borde de söka stöd över blockgränsen.

På andra sidan blockgränsen fanns tre partier. De stora moderaterna ville ogärna göra upp med socialdemokraterna så att det syntes. Men de två mindre partierna centern och folkpartiet var då och då villiga partners. Det gynnade inte dem röstmässigt, men de var ansvarstagande partier och många av deras kärnväljare tyckte om tanken att deras parti offrade sig för landets bästa.

Framför allt tyckte både centerpartiet och folkpartiet att det blev bättre om socialdemokraterna vände sig till dem jämfört med alternativet vpk.

Tills vidare

inte mycket bloggaktivitet just nu - har haft fullt upp med att dela in studenterna i grupper...

Två tips: Debatten om Jämlikhetsanden fortsätter i aningen makligare takt för tillfället i kommentarsfältet hos Lena Sommestad.

På ekonomistas har Jonas Vlachos totat ned ett valmanifest på basis av nationalekonomisk klokskap. I kommentarsfältet ställer Robert Östling följande fråga, som dock ingen hittills huggit på

Jag skulle väldigt gärna vilja se ett liknande valmanifest från andra samhällsvetare, till exempel sociologer och statsvetare. Vad skulle dessa innehålla? Gissningsvis är det svårare för dessa discipliner att ”enas” om ett valmanifest.

Jag tror att statsvetare och sociologer mycket väl skulle kunna enas om ett gäng policyrekommendationer. Frågan är väl om de skulle gå att kombinera med de nationalekonomiska rekommendationerna!

Update on 27 sep 2010, kl 12:22 by bergh

Tim Harford intervjuar Kate Picket här.

I text hos Snowdon.

Politikerstarcraft

Nörderierna på bloggen når nya höjder, sedan en läsare tipsade om politikerstarcraft. Nördigaste matchen är väl då folkpartiet mot piratpartiet, som kan avnjutas här.

Socialdemokrater, moderater och människor från andra länder

Kort efter att jag inser att socialdemokraterna vill återinföra fackligt veto mot utländsk arbetskraft, kommer jag hem endast för att finna att Malmö-moderaternas 10-punktsprogram för staden har som första punkt införandet av ett tillfälligt flyktingstopp.

Menar inte dessa partier att det är en tillgång för ett land (eller en stad) att människor från andra länder söker sig dit?

Update on 3 sep 2010, kl 19:50 by bergh

och här kan man läsa om ännu ett snille som tycker flyktingstopp är en bra idé. Denna gång en socialdemokrat.

Sommestad i Aftonbladet

Missa inte Lena Sommestad i Aftonbladet. Först antyds att icke-akademiker inte kan/bör kritisera akademiker:

Christopher Snowdon driver tesen att Wilkinson och Pickett är dåliga forskare. Han dömer ut hela den forskning som presenteras i ”Jämlikhetsanden”. Snowdon gör detta utan att ha någon egen vetenskaplig meritering. Han ignorerar också helt den omfattande forskning som ligger till grund för Wilkinsons och Picketts bok.

Sedan kommer en formulering att bära med sig likt en karamell:

Det finns i dag tiotusentals vetenskapliga publikationer om ojämlikhet och sociala problem. De här studierna har ännu inte klarlagt alla aspekter av ojämlikhet, men de visar att ojämlikhet är en nyckelfaktor om vi vill förstå skillnader i människors livsvillkor.

Ahhh... Inget förgyller eftermiddagen på samma sätt som Aftonbladets kultursida...

Fackligt veto mot utländsk arbetskraft?

Jag undrar om följande s-krav kommer att användas på valaffischerna:

Socialdemokraterna vill återinföra det fackliga vetot mot att ta in arbetskraft från utlandet. [...] Förslaget är en del av Socialdemokraternas handlingsplan för ordning och reda [sic!] på arbetsmarknaden.

Från Dagens Arena

Årets seminariehändelse?

Här kommer ett tips om en riktig godbit: Ett seminarium om användandet av Riksdagens utredningstjänst!

Ur inbjudan:

Välkommen till en diskussion om Riksdagens utredningstjänst och dess användning.

Vilket är RUT:s uppdrag och hur utför de sina utredningar?
Hur används RUT av de politiska partierna? Har det skett en förändring?
Hur använder media siffrorna från RUT:s utredningar?

I panelen finns Gunnar Fors,utredningschef RUT, Lena Mellin, politisk kommentator Aftonbladet, Henrik Jordahl, IFN, samt Olle Eddesten, sektionschef Ekonomisk analys RUT.

FORES chef Martin Ådahl modererar.

Tid: 31 augusti 10.00-11.15
Plats: FORES lokaler, Bellmansgatan 10

Fritt fram för alla att anmäla sig här!

Frank om att undervisa mikro

Så här skriver ekonomen Robert H Frank i ett papper om undervisning på anivå i nationalekonomi:

Several months after having completed an introductory economics course, most students are no better able to answer simple economic questions than students who never took the course. The problem seems to be that principles courses try to teach students far too much, with the result that everything goes by in a blur.

Inte helt upplyftande med tanke på att jag nästa vecka drar igång just en sådan kurs...

Frank menar att det är bättre att fokusera ett antal principer, och han föreslåt följande:

• The scarcity principle: Having more of one good thing usually means having less of another.
• The cost-benefit principle: Take no action unless its marginal benefit is at least as great as its marginal cost.
• The not-all-costs-matter-equally principle: When making decisions, some costs (e.g., opportunity and marginal costs) matter much more than others (e.g., sunk and average costs).
• The principle of comparative advantage: Everyone does best when each concentrates on the activity for which he or she is relatively most productive.
• The principle of increasing opportunity cost: Use the resources with the lowest opportunity cost before turning to those with higher opportunity costs.
• The equilibrium principle: A market in equilibrium leaves no unexploited opportunities for individuals, but may not exploit all gains achievable through collective action.
• The efficiency principle: Efficiency is an important social goal because when the economic pie grows larger, everyone can have a larger slice.

Jag gillar framför allt Franks argumentation för att fokusera på vissa principer:

This narrower, more focused approach has much in common with the way a good tennis pro teaches a beginner to play tennis. In addition to the basic forehand and backhand ground strokes, there are countless other strokes to master in tennis—many of them highly nuanced, such as the top-spin lob, the American twist serve, the drop volley, and so on. A good pro ignores those more complicated shots entirely, concentrating instead on getting students to master the basic forehand and backhand.

Japp: Barnafödande smittar av sig

Om en kollega just fött ett barn ökar sannolikheten att andra också kommer att föda barn 13–24 månader senare med ungefär 10 procent. [...] På lite längre sikt påverkas även t.ex. kollegornas syskon.

ur en ny IFAU-studie av Lena Hensvik och Peter Nilsson. Som ofta med IFAU-studier är dataunderlaget rejält: 150 000 kvinnor i fertil ålder på arbetsplatser med upp till 50 anställda under 1997–2004.

Är effekten stor eller liten, undrar jag såklart. Men inga liknande studier har gjorts i rika länder, enligt författarna. Har inte Norge ett IFAU?

En miljöpartist som nästan tycker som jag!

Bästa centerpartist (för mig enligt SVT-metoden, får väl tilläggas) blev en viss Per Ankersjö på 71%.

Halo3-bilden funkar igen!

Nu med flera ljuspunkter i Afrika!