Ny forskning om akassan från Umeås sociologer

Madelene Nordlunds avhandling refereras i DN:

Sänkt a-kassa är ingen bra metod att snabbt få arbetslösa att söka jobb. ... Tvärtom ökar en relativt hög nivå på a-kassan möjligheterna att söka jobb under en längre tid och på så sätt hitta ett lämpligare och mera välavlönat jobb

"Tvärtom"? På vad sätt är hög akassa och möjlighet att söka jobb under lång tid "tvärtom" mot låg akassa för att snabbt få arbetslösa att söka jobb?

Oklart om det är TT eller Umeå universitets informationsavdelning som ska klandras för denna underlighet.

(Tack till noggrann DN-läsare för detta tips)

Lunchdiskussion om jämlikhet - funderingar efteråt.

Dagens lunchdiskussion blev småtrevlig, och Markus Jäntti var en trevlig bekantskap. I den mån någon åsiktsskillnad mellan oss blev tydlig, var det nog att Jäntti verkade tycka att disponibel årsinkomst per konsumtionsenhet är ett bra jämlikhetsmått, eftersom det visats korrelera ganska högt med exempelvis inkomst summerad under längre tidsperioder.

Han menade också att det fanns gott om annan statistik, och jag blir gärna korrigerad på den punkten. Var hittar man exempelvis spädbarnsdödlighet, förväntad livslängd och boendeyta per decil, och hur långt tillbaks sträcker sig dessa tidsserier?

Problemet med den ensidiga fokuseringen på årsinkomster är att detta mått signalerar ökade klyftor även vid förändringar som sannolikt lämnar konsumtionsojämlikheten oförändrad, exempelvis brantare karriärlöneprofil.

Däremot var Jäntti och jag eniga om att Sverige även med andra mått än disponibel årsinkomst är ett mer jämlikt samhälle än USA.

Dick Erixon plockade upp min kritik mot ekvivalensskalorna. Vore kul om någon plockar upp den diskussionen.

Diskussionen kan ses här, men ljudet är ingen njutning.

Det mesta jag sade, står förmodligen i den här boken. Återvinning är ju en trend!

Är välfärdsstaten förenlig med tjänstesamhället?

En framgångsrik övergång till ett tjänstesamhälle med hög sysselsättning kräver därför lägre skatter, minskad offentlig sektor, ökade inkomstskillnader och en ökad vilja att tjäna andra människor.

Så skriver Fredrik Segerfeldt om den socialdemokratiska modellen, som han menar är oförenlig med tjänstesamhället. Det ligger i linje med en del kommentarer jag fått på Den kapitalistiska välfärdsstaten: En kapitalistisk välfärdsstat kanske funkar i industrisamhället, men i tjänstesamhället krävs lägre skatter, och då måste Sverige bli mer normalt. Ungefär så går resonemanget.

Jag är inte så säker. Argumentet för varför tjänstesamhället kräver lägre skatter än industrisamhället, är att produtivitetsskillnaden mellan köpare och utförare av en tjänst är mindre i tjänstesamhället.

Enkelt uttryckt: Det lönar sig inte att bygga sin egen bil hemma i garaget, inte ens om bilproduktionen måste betala rejält med skatt. Däremot kan det löna sig att själv tvätta bilen om skattekilen på tjänsten biltvätt är alltför stor.

Argumentet är korrekt, men det är knappast korrekt att hela tjänstesektorn präglas av låg produktivitetsskillnad mellan köpare och utförare. Gör-det-själv är i många fall lika otänkbart i tjänstesamhället som i industrisamhället.

För de delar av tjänstesektorn där höga skattekilar är ett allvarligt problem, kan speciallösningar som RUT/HUS-avdraget mildra snedvridningarna, men tjänstesamhället innebär knappast att dessa yrken kommer att dominera sysselsättningen. Tjänster är ofta högkvalificerade jobb.

Således: Jag tror Segerfeldt har fel om skatter generellt sett, och fel om offentlig sektor (som ju är en stor del av tjänstesektorn). Däremot är det sannolikt korrekt att årslönespridningen kommer att fortsätta öka i takt med att industrin minskar.

Varför har vi inte medborgarlön?

Frågan om medborgarlön bubblar upp lite då och då. Så varför har det inte genomförts? Det finns nog många skäl - se bl a Per Jansons avhandling. Ett försök till svar i punkter från min sida:

• Folk som förespråkar medborgarlön tenderar att vara lite galna, och ofta framställs förslaget som en universalkur mot allt möjligt. Det är inget bra sätt att få igenom förslag i Sverige.
• Förespråkare har i regel helt orealistiska beräkningar av vilken nivå på medborgarlönen som skulle vara ekonomiskt hållbar.
• Det finns en kritik inom vänstern mot förslaget, som går ut på att medborgarlön är ett sätt för välbärgade att köpa sig fri från synbar fattigdom och social misär utan att behöva betala för mer ambitiös välfärdspolitik.
• Det finns en kritik inom högern som går ut på att det är förkastligt att använda skattemedel för att ge folk pengar som de mycket väl skulle kunna köpa droger för utan att behöva arbeta.

Notera att punkterna inte är tänkta som svar på frågan om vi borde ha medborgarlön, som jag möjligen återkommer till.

Effekten på marginaleffekten

För den som fortfarande undrar vad alliansens alla skattesänkningar sammanlagt gjort med incitamenten att arbeta, är följande diagram informativt (saxat ur vårbudgetens fördelningspolitiska redogörelse).

Det är - föga förvånande - en politik för den breda medelklassen som tonar fram. Inget har gjorts åt de 100-procentiga marginaleffekterna i socialbidragssystemet, och det enda som skett med statlig inkomstskatt är att brytpunkten flyttats uppåt. Såldes: för rika och fattiga lönar sig arbete fortfarande ganska dåligt i Sverige.

Fotnot: Marginaleffekt är alltså den andel av en inkomstökning som individen inte får behålla själv pga skatter och bortfallande ersättningar.

Lunchdiskussion om statliga bolag

Ännu ett aktivitetstips för alla stockholmsbaserade: I Ohlininstitutets regi ordnas på onsdag en lunchdiskussion om statliga bolag. Det är TeliaSonera, Svenska Spel och Vattenfall som är på tapeten.

Välkommen till en diskussion om statligt ägande och moral med Maria Eriksson,  Martin Uggla(slavist och Östeuropakännare, ordförande i Östgruppen för mänskliga rättigheter), Meg Tivéus (styrelseproffs och ordförande i Sveriges Marknadsförbund, samt tidigare vd i bland annat Posten och Svenska Spel), och Magnus Andersson (ordförande Centerns Ungdomsförbund).

Tid: 12.00 - 13.00 den 14 april

Plats: Summit konferens, Grev Turegatan 30 i Stockholm.

Kvinnor och barn först? Jodå!

Vad sägs om ett fältexperiment för att studera hur människor beter sig när de löper 2/3 risk att dö i en plötlig och oväntad katatstrof? Med passagerarlistan till Titanic, lite bakgrundsdata och ekonometri, och du är hemma. Pappret som presenterades här på EPCS är redan på väg ut. 

Abstract:

 

This paper explores what determines the survival of people in a life-and-death situation. The sinking of the Titanic allows us to inquire whether pro-social behavior matters in such extreme situations. This event can be considered a quasi-natural experiment. The empirical results suggest that social norms such as 'women and children first' persevered during such an event. Women of reproductive age and crew members had a higher probability of survival. Passenger class, fitness, group size, and cultural background also mattered.

Bonusinfo: Amerikaner klarade sig i betydligt större utsträckning än andra nationaliteter.

Källa: Frey, B. S., D. A. Savage, och B. Torgler. "Noblesse oblige? Determinants of survival in a life-and-death situation." Journal of Economic Behavior and Organization 74:1-11.

Mustig lunchdiskussion 20 april.

Timbro har bjudit in mig och Daniel Lind att dryfta jämlikhet under en lunchdrabbning. Inbjudan nämner fräsiga ämnen som Rut-avdrag, kulturpolitik och skatter samt boken Jämlikhetsanden.

Skäl att närvara: Fina lokaler, vår och en enklare lunchsmörgås. Och kanske kommer någon du känner!

Tisdagen den 20 april klockan 12:00 – 13:00, Kungsgatan 60 i Stockholm. 

Mer här.

Föredömligt av Lotterinspektionen

Blev nyfiken på svenskar spelvanor. Googlar i ungefär två sekunder tills jag hittar följande:

Omsättningen har ökat med nästan 3 procent till 39,8 miljarder kronor jämfört med föregående år. Av omsättningen har nästan 24 miljarder gått tillbaka till spelarna i form av vinster. Nettospelandet, det vill säga omsättningen efter utbetalda vinster, uppgick till 15,9 miljarder kronor. Detta belopp är alltså det som spelarna ”förlorat”. Den andel av den disponibla inkomsten i de svenska hushållen som används till spel och lotterier är 2,55 procent, beräknat på bruttoomsättningen. Fördelat på varje vuxen invånare innebär det drygt 5 000 kronor per person och år.

Förutom att detta är intressant i sig, vill jag berömma Lotteriinspektionen för det sätt på vilket denna information presenteras i det föredömligt korta förordet. Det innehåller förmodligen exakt vad de flesta först vill veta och eventuella oklarheter som i det här fallet mellan brutto och nettoomsättning förklaras pedagogiskt.

Sedan kommer det som de flesta journalister aldrig klarar av: Att sätta miljardbelopp i relation till något så att det blir greppbart. Först sätts spelandet i relation till hushållens disponibla inkomst, sedan (eftersom många tycker att även procenträkning är svårt) räknas det om till kronor per vuxen.

Träffar ni GDn på stan, stanna och beröm. Medmänniskors uppskattning är sannolikt en viktig motivatinosfaktor för generaldrektörer. Här är han:

Slutligen, en intressant faktum ur rapporten: Mätt efter utbetalda vinster, har den andel som svenska hushåll förlorat på spelande legat helt konstant på en procent 2005-2008.

Vad Simon Singh säger om alternativmedicin

Det ser ut som om Simon Singh kommer undan. Skönt.

I The Guardian sammanfattar Steven Pool vad Singh säger i sin bok Trick or Treat? om diverse elrenativa behandlingsmetoder:

The results: acupuncture might be good for some pain and nausea but little else (and as better "fake" acupuncture for controlled trials is developed, the evidence seems to weaken further). A few herbs look OK for very specific conditions, chiropractic does nothing except maybe for your spine (but it might sever your arteries), and homeopathy is balls.

Intressant att det var kiropraktikerna, och inte homeopaterna, som stämde honom. Vetenskap och Folkvett har mer bakgrund, inklusive en översättning av artikeln som Singh stämdes för.

Om centralbankers uppkomst

Relaterat till frågan om varför vi har inflation: I Independent Review finns en mycket intressant artikel om centralbankers uppkomst och roll, av George Selgin.

Bland annat påpekas att de ofta uppkommit i samband med att staten behövt pengar, exempelvis för att finansiera ett krig. Bland annat noteras följande om Bank of England:

The Bank of England’s fiscal origins ... are evident in the 1694 “Tonnage” Act ... “for securing certain Recompences and Advantages ... to such persons as shall voluntarily advance the sum of Fifteen hundred thousand Pounds towards carrying on the War against France.”

Han konstaterar också att "Napoleon established the Bank of France, for example, for the express purpose of buying up French government securities, for which there was no other market at the time" och kontrasterar detta mot vad som står på bankens hemsida (vilket jag ej verifierat):

Napoleon established the bank “to foster renewed economic growth in the wake of the deep recession of the Revolutionary Period"

Intressant. Se även André Assarssons fundering i frågan.

Update on 31 mar 2010, kl 15:50 by bergh

Mycket lustigt - när jag kollar vidare på denna Selgins hemsida finner jag följande, under länken 'deflation'

My main theme is that deflation isn't always a bad thing, and that it can even contribute to overall macroeconomic stability so long as the rate of deflation mirrors the rate of productivity growth. (It is also desirable for prices to rise when productivity suffers a setback, so my argument is for deflation in good times only.)

Snart utesluten även ur miljöpartiet?

Efter uteslutningen ur moderaterna, gör tidningen Riksdag och Departement en uppföljning av sin förra artikel om mina multipla partimedlemskap. Här är artikel nummer 2.

Miljöpartiet låter nu inte alls så nytänkande som tidigare har hävdats.

Miljöpartiets partisekreterare Agneta Börjesson är tveksam till att han kan fortsätta vara medlem.

- Man ska ju jobba för partiet. Jag har väldigt svårt att se hur man kan göra det om man är medlem i olika partier, säger hon och jämför med att vara med i flera fotbollslag samtidigt.

Folkpartiet, de liberala fritänkarna måste ha haft mycket att göra när journalisten ringde:

ingen i Folkpartiet vill diskutera frågan - ens på ett principiellt plan