Galningar värda att tas på allvar

Jag har kommit att intressera mig för galningar i samhällsdebatten.

Det är lätt att i vissa läger få galenstämpel i den svenska debatten. Den som är galen i en viss fråga avfärdas gärna i alla frågor av sina meningsmotståndare. Ett annat sätt att få galenstämpel är genom att använda överord eller osympatiska drygheter i bloggosfärens kommentarsfält.

Folk som anses galna både på höger- och vänsterkanten - (inga namn, man jag kan ju länka) - intresserar mig inte lika mycket som de som i vissa kretsar anses helgalna, samtidigt som de anses smarta i andra.

Jag tänker nu drista mig till att ge tvenne exempel och därmed boktips.

1. Daniel Ankarloo: man få ha överseende med en del, men mycket av det Daniel skriver om är intressant, relevant och inte uppenbart fel. Därmed utmärker han sig kraftigt bland vänsterns samhällsdebattörer. Hans bok Marknadsmyter är definitivt värd att några timmar, och hans kritik av köpkraftsbegreppet är inte så stollig som vissa vill få den till.

2. Fredrik Segerfeldt. Har hört mycket sägas om honom, men sällan att han har fel i sak. Även om hans sammanfattning av vad forskningen faktiskt säger om biståndets effekter är korrekt, var det en tidigare bok som imponerade mest på mig:

I sin bok om vattenprivatiseringar gör Fredrik något som signalerar verklig intellektualitet: Han ägnar mest utrymme åt motståndarnas bästa argument. Fredrik tar de mest välkända skräckexemplena på hur vattenprivatiseringar sägs ha gått överstyr och bemöter dessa övertygande.

Båda böcker rekommenderas.

Intermediate micro

Det är trevligt när förläsare lägger ut readings och lecture notes till sina kurser på en öppen sida, och låter rubbet ligga kvar för alla som är intresserade.

Här är en utmärkt hemsida för intermediate microeconomics, med föreläsningsanteckningar bättre än många läroböcker jag stött på.

Föreläsaren - Peter Norman - har två kurser till, som också verkar vettiga.

Fler tips?

Politisk förändring: Så funkar det (eller: Hur alliansen fick socialdemokraterna att jubla över ytterligare skattesänkningar)

Minns du 2005? Bra. Antag att någon 2005 beskrev följande scenario:

Om några år kommer en borgerlig regering att ha sänkt inkomstskatterna med 70 miljarder kronor. När den föreslår ytterligare en skattesänkning på ungefär fem miljarder, svarar socialdemokraterna med att säga "Bra idé men lite sent".

Socialdemokrater 2005 skulle nog inte tyckt om detta framtidsscenario. Men nu har exakt detta hänt. 

Trots att skattesänkningen för pensionärer i grunden är en bra idé enligt s-bloggaren Roger Jönsson, anar han oråd:

Det hela verkar handla mer om att sänka skatten ur strategisk synvinkel inför valet.

En helt vanlig gräsrotssosse (gissar jag) finner det alltså helt naturligt att kritisera den borgerliga regeringen för att bara sänka skatter av valstrategiska skäl. Roger är mån om att påpeka att socialdemokraterna skulle sänkt skatten för pensionärer tidigare under mandatperioden.

Om socialdemokraterna vinner valet kommer de alltså att göra exakt samma sak som de borgerliga: sänka skatten, den här gången för pensionärer.

Någonstans sitter en borgerlig strateg och muttrar att de gick rakt i fällan. Fascinerande.

DKV kurslitteratur?

Ibland försöker jag googla fram om Den kapitalistiska välfärdsstaten används som kurslitteratur (vilket faktiskt har hänt på andra kurser än mina egna ;-). Som en bonus hittar jag då en del annat, som följande i en kommentarstråd på NyTeknik (!)

Jag orkar dock inte gå igenom hur den ekonomiska situationen i Sverige ser ut, vilket kort är mycket dålig. Men det finns mycket bra litteratur om det, exempelvis "Den kapitalistiska välfärdsstaten" av Andreas Bergh. (Ekonomi professor i Lund samt arbetar just nu för regeringen) Bland de bättre böcker jag har läst.

Mitt internetjag tycks vara på väg att få ett eget liv. Men för ordningens skull: Jag är alltså inte professor, jobbar inte åt regeringen och budskapet i DKV är inte att den ekonomiska situationen i Sverige är mycket dålig.

Den svenska medianväljaren identifierad?

Om svensk politik förstås som den klassiska en-dimensionella höger-vänster-skalan, och miljöpartiet är partiet som ligger mitt emellan de traditionella röda och blå blocken, vem ligger åsiktsmässigt mitt i miljöpartiet? Torbjörn Nilsson i Fokus vet:

Hon har alltid varit pragmatisk; en riskminimerare som perfekt avläser var partimitten befinner sig. Och lägger sig där.

Maria Wetterstrand (mp).

En dum-enkel-svår makrofråga

Jag kämpar fortfarande med att förstå makroekonomi. Jag tror att en hel del av mina svårigheter beror på att det läres ut som om det vore kristallklart, men i själva verket är det till stora delar omstritt och mysko.

Ta Riksbanker. Jag har fortfarande inte greppat hur denna institution ska förstås. Om jag vore student på amakron skulle jag ställa följande fråga:

Varför har vi inflation och positiv produktivitetsutveckling samtidigt? Vi blir ju i snitt lite mer produktiva varje år, vilket innebär att det mesta blir billigare relativt faktorinsatserna.

Jag har flera idéer om svaret, men jag är nyfiken på vad en amakro-lärare svarar när en student frågar.

Om någon fd mikrostudent som numera går makrokursen känner sig manad att fråga och rapportera, kommer berömmet att hagla!

(och jo, jag har själv ställt frågan till flera makrolärare jag stött på. Och fler lär det bli...)

WDI visualiserade

Nu finns även world development indicators och annan statistik från Världsbanken snyggt visualiserad här likt Gap-minder.

Hur hindrar inkomstklyftor folk från att spara?

Ännu ett LO-utspel i Aftonbladet för någon dag sedan:

Omöjligt att spara i klyftornas Sverige

Värt att notera är att LO använder den så kallade kontantmarginalen för att illustrera hushållens små ekonomiska marginaler. Gott så, men kontantmarginalen torde snarare bero på låginkomsttagares absoluta inkomster än på inkomstklyftorna.

Gränsen LO pratar om i artikeln, hur många som kan skaffa 8 000 utan att fråga om hjälp, hittar jag inte på SCB.se. Men en mycket snarlik fråga finns för en lång tidsperiod: Hur många av hushållen kan få fram 14 000 på en vecka. I SCBs diagram över tiden är det svårt att hitta någon tydlig trend:

Kurvan visar andel personer som svarat NEJ på frågan "Om Ni plötsligt skulle hamna i en oförutsedd situation där Ni på en vecka måste skaffa fram 14.000 kr, skulle Ni klara det?"

Den goda ekonomiska utvecklingen sedan mitten på 90-talet tycks ha minskat andelen med små marginaler. Kurvan ovan är att den sammanfaller med den period i Sverige då inkomstskillnaderna mätta med Ginikoefficienten ökat.

Det lustiga med artikeln är att kontantmarginalen är vad många på högerkanten brukar använda för att illustrera behovet av sänkta skatter: Folk har ju så lite pengar kvar att 15-20 procent inte kan få fram 14 000 på en vecka.

Call for papers: Understanding firm growth

Alla som pysslar med företag och företagstillväxt uppmanas kika närmare på denna konferens, i Stockholm 12-14 augusti.

Ratios "Colloquium for Young Social Scientists" brukar vara mycket bra för de som kommer med, eftersom det bara antas 15-20 papper som i gengäld diskuteras rejält, tillsammans med två plenary speakers. (den här var till exempel en höjdare, vill jag minnas).

Det finns också en del ekonomiska incitament att delta:

The papers submitted are expected to be work in progress, but still not accepted for publication. The 2010 Ratio Young Scientist Award is awarded to the best paper presented at the colloquium. The winning author will receive 1,000 Euros.

The number of papers that will be accepted is limited to 16. The conference and lodging will be free of charge, and we will reimburse economy-class travel expenses. To apply for the conference, send a paper or an extended abstract, a one-page summary of your research interests and a CV to sven-olov.daunfeldt@ratio.se and dan.johansson@ratio.se

Utesluten ur moderaterna

Kan meddela att jag numera bara är med i tre partier: Detta brev från moderaterna låg och lurade i lådan i Stockholm...

Vem använder RUT, vem slår kvinnor och andra statistiska klurigheter

Aningen sent tänkte jag kommentera debatten om vem som använder RUT. Jag har glömt de exakta siffrorna, men i gengäld kan den teoretiska modellen - ett cirkeldiagram - tillämpas för att besserwissra i andra debatter också.

I diagrammet har befolkningen delats in i två ömsesidigt uteslutande grupper: Höginkomsttagare (A) och icke höginkomsttagare (B). Dessutom har de som uppfyller en tredje egenskap - använder RUT-avdraget - markerats med en röd streckad tårtbit (C).

Som synes gäller följande:

1. Bland höginkomsttagare är RUT-användande betydligt vanligare än bland andra.

2. De flesta som använder RUT är inte höginkomsttagare.

Båda är sanna uppenbart sanna, vilket framgår av cirkeldiagrammet.

Det är således tämligen tokigt att ordna en debatt mellan någon som hävdar 1 och någon som hävdar 2. Det ter sig också underligt att påstå att 1 skulle vara riktigare än 2, eller vice versa.

Av cirkeldiagrammet framgår för övrigt också följande:

3. De flesta använder inte RUT.

OBS: Bilden är inte skalenlig på något sätt. Orsaken till att den skenbara diskrepansen mellan olika debattörers syn på Almega-statistiken blev så stor, är att höginkomsttagare är väldigt sällsynta.

Så till debatten om våld mot kvinnor.

Låt A vara alla med valfritt orsaksattribut (alkoholist, man, nybliven arbetslös, taskig fadersrelation eller liknande), låt B vara de som saknar detta attribut och låt C vara de som slår kvinnor.

Följande gäller:

1a. De med orsaksattributet är överrepresenterade bland de som slåss.

2a. De flesta som slåss saknar orsaksattributet.

I debatten uttrycks 2a ofta i vaga termer (kvinnomisshandlaren kan vara "vem som helst" eller är oftast en "helt vanlig familjeförsörjare" eller något ditåt). Detta ökar såklart chansen att den oundvikliga radiodebatten i p1 blir rejält infekterad. Programledare kan nämligen inte förväntas reda ut enkel statistik på detta sätt.

Naturligtvis gäller även följande:

3a. De flesta slår inte kvinnor.

I debatten om kvinnovåld (dock ej i RUT-debatten) tenderar även detta att uppfattas som ett provocerande påstående, varför även denna "åsikt" brukar vara representerad i debatten, som då blir fullständigt outhärdlig.

Nudge

20100316471
Originally uploaded by dirbergh

Har nu läst en bra bit av Nudge. Vad är det alla är så upprörda över?