Krönika om kärnkraft, ekonomi och miljöpolitik

Februari-krönikan dryftar miljöpolitik, rationalitet och kärnkraft (publicerad exempelvis i VK:)

I Österrike började man bygga kärnkraftverket Zwentendorf 1970. Åtta år- och ungefär lika många miljarder - senare, stod verket klart. Då hadepolitiska turer gjort att lett till en folkomröstning om kärnkraften,och hösten 1978 röstade en knapp majoritet på 50.5 procent nej tillkärnkraft. Verket togs aldrig i bruk, och det diskuteras på allvar attgöra om det till museum. Effektivt resursutnyttjade? Knappast!

Därför är jag fortfarande med i LUF

Här läxar LUF:s Frida J Metso upp facket, socialdemokraterna, vänstern och regeringen på samma gång.

Plus att hon slår ett rejält slag för fri invandring. Det är ta mig tusan finare än när Thomas Johansson gick till semifinal i Wimbledon.

Har Frankrike förändrats?

Per Hagman driver i senaste Axess tesen att Frankrike har förändrats, till att bli poppigare, mer eurofierat, snabbmatsätande och t o m rökfritt.

Jag begriper mig inte på landet närmelsevis tillräckligt för att kunna säga vare sig bu eller bä om detta, men artikeln hör till de bästa jag läst på länge rent stilistiskt. Smaka på detta stycke och notera särskilt ordet "förståsigpåare"

Stilbildande fransk ny-disco och avantgardistiskt modeskapande förändrar inte ett samhälle, men det var en tydlig första konsekvens av en tidigare ej skådad engelsktalande fransk storstadsmedelklass som inte hade något till övers för gamla strejkande arbetarmassor, borgerligt revolutionsromantiska studentrörelser eller pastissörplande farbröder.
När landet 1995 drabbades av liknande strejker som dem som lamslog landet nu i november må järnvägsarbetarna (och andra statligt anställda) ha "vunnit". Men det var också det gamla Frankrikes allra sista pyrrhusseger, menar förståsigpåare idag. Kristallkulan var putsad och vägen mot ett eurofierat rökfritt och snabbmatsätande Frankrike låg öppen.

Den mansdominerade akademiska bloggosfären

Det finns fler personer som heter Niklas än det finns kvinnor bland bloggande nationalekonomer.

Diskussionen jag startade här går vidare hos Johan.

Mer om Timbros reformdebatt

Ljudupptagning från min diskussion med Johnny Munkhammar finns nu hos Timbro. Johnny har själv kommenterat diskussionen här. Ett litet smakprov:

När Andreas säger att alla måste ha omsorg på äldre dagar så det ärlika bra att staten sköter det säger jag att man måste få välja mellanstat, marknad eller familj.

Update on 25 feb 2008, kl 18:13 by bergh

Läsvärd kommentar hos remissinstansen

Den negativa tillitseffekten av etnisk mångfald motverkas av grannsamtal?

I senaste Political Studies finns en upplyftande tillitsstudie:

When Does Diversity Erode Trust? Neighborhood Diversity, Interpersonal Trust and the Mediating Effect of Social Interactions av Stolle, Soroka och Johnston.

Ett robust resultat i dylika studier är att etnisk mångfald brukar samvariera med lägre tillit. Så även i denna studie. Men - och författarna lyckas inte helt dölja sin förtjusning över resultatet - interaktionstermen mellan att ha grannar från etniska minoriteter och att prata med sina etno-grannar är signifikant positiv:

Respondents who have diverse neighbors and talk to them on a regular basis are significantly more trusting than those who have diverse neighbors and do not talk to them. (p. 68)

Författarna menar till och med att studien talar emot att det skulle röra sig om omvänd kausalitet, dvs att tillitsfulla råkar vara de som pratar med sina etno-grannar. De är väl inte helt övertygande, men de ägnar åtminstone ett stycke åt frågan. (Nix, ingen fancy IV-skattning för att slå spiken i kausalitetskistan, det är ju Political Studies vi pratar om :-)

En annan kul sak med studien: De har INTE anävänt den vanliga tillitsfrågan om huruvida man kan lita på folk i allmänhet, de har frågat folk hur de bedömer sannolikheten att en tappad plånbok kommer tillrätta.

Abstract:
This article contributes to the debate aboutthe effects of ethnic diversity on social cohesion, particularlygeneralized trust. The analysis relies on data from both the"Citizenship, Involvement, Democracy" (CID) survey in the US and the"Equality, Security and Community Survey" (ESCS) in Canada. Ouranalysis, one of the first controlled cross-national comparisons ofsmall-unit contextual variation, confirms recent findings on thenegative effect of neighborhood diversity on white majorities acrossthe two countries. Our most important finding, however, is that noteveryone is equally sensitive to context. Individuals who regularlytalk with their neighbors are less influenced by the racial and ethniccharacter of their surroundings than people who lack such socialinteraction. This finding challenges claims about the negative effectsof diversity on trust - at least, it suggests that the negative effectsso prevalent in existing research can be mediated by social ties.

Update on 25 feb 2008, kl 11:10 by bergh

Så här diskuteras kausaliteten i uppsatsen: 

An obvious alternative interpretation of this finding involves reverse causation.
How do we know it is the talking that matters here? The reverse could also be
true – trusting respondents are perhaps the ones who are more talkative with their
neighbors, whereas distrusting respondents remain quiet.

As it happens, the
correlation between the two variables talking and trusting is only 0.04, and it is
not significant in the ethnic-majority sample. In other words, trusters are not
necessarily talkers. Perhaps distrusters are less talkative in adiverse context than
trusters? Although it is generally true that there is a little less talking in the diverse
neighborhood context, the propensity to talk does not vary by levels of trust.That
is, trusters and distrusters alike talk least when the racial or ethnic background of
neighbors is mostly or entirely different from their own.

Finally, in racially homogeneous contexts there is essentially nodifference in trust levels between talkers and non-talkers. Accordingly, we have a strong primafacie case for the causal mechanisms we describe.

(p.70-71) 

Högkonjunktur för svenska NEK-bloggar?

I november 2006 sökte jag på "professor" i DN-debatts arkiv 2002-2006, och fick 440 träffar. Inom samhällsvetenskapen rådde statsvetardominans:

Rothstein 40
Möller 25
Lewin 23
Olof P 23
Bjereld 20
Olof Ruin 19

Ekonomerna, däremot, tycktes ha släpat efter:

Södersten 11
Lindbeck 10
Ekberg 10
Calmfors 9

När det gäller bloggande, tycks ekonomerna dock vara desto mer aktiva: Bland svenska nationalekonomer bloggar åtminstone

• Mattias Lundbäck
• Niclas Berggren
• Niklas Jakobsson
• samt den idag nystartade ekonomistas bestående av Eva Mörk, Jesper Roine, Daniel Waldenström, Jonas Vlachos och Robert Östling.

På statsvetarsidan är det desto skralare, med inslag.se som ensamt lysande stjärna - eller har jag missat någon? och mothugg såklart. [beklagar detta tillfälliga hjärnsläpp, johan]

Ändrat medielandskap

Nog har samhällsdebatten blivit bättre av bloggarnas tillkomst? Papperstidningarna har inte längre monopol på att distribuera texter. Anders Mildner på Sydsvenskans kulturblogg skriver träffande angående Schottenius artikel om Johan Norberg:

För tio år sedan hade en sådan text haft möjlighet att vara sista ordeti diskussionen. I dag är det lätt att se att retoriken faller platt,alldeles oavsett var man står i sakfrågan. Mediernas roll är intelängre att leka mötesordförande och sätta streck i debatten.

På nolltid har det dessutom skapats en blogg där folk kan lägga ut de brev de skriver till DN: öppna brev till dn
Bloggandet har dessutom öppnat upp för en helt ny typ av satir: På ovannämnda sajt finns ett brev från en viss Kurt G Rantzén:

1. Du skall be om ursäkt till mig och Johan Norberg
2. Du skall i Dagens Nyheter införa en rättelse angående de åsikter somtillskrivs Norberg.
3. Du skall läsa och recensera Norbergs böcker
4. Så snart vi liberaler har något intressant att tillföra samhällsdebatten, skall ni se till att vi får rikligt utrymme i era spalter.

Nytt LIS-interfejs med ojämlikhetsdata

Såg nyss att Luxembourg Income Studies har ordnat ett trevligt interfejs för Gini-koefficienter, fattigdomskvoter med mera, alla baserade på disponibel inkomst enligt deras egen ekvivalensskala. Så nu går det lätt att slänga ihop diagram av det här slaget:

(Gini för disponibel inkomst, Sverige och USA över tiden)

Kan fri invandring och generös välfärdsstat kombineras?

Wolodarski skriver läsvärt om den fria rörligheten efter EU-utvidgningen 2004. Fler journalister borde följa upp vilka slutsatser som s, fp och m idag drar av det faktum att de genom att varna för "social turism" och "bidragsrisker" helt i onödan hjälpte främlingsfientliga krafter med argumentationen.

Wolodarski nämner Legrain, författare till boken "Immigrants - your country needs them", och påpekar att även "Legrain medger att välfärdsstaten är en komplicerandefaktor och diskuterar behovet av att strama åt bidragssystemen förnyanlända."

Jag tror välfärdsstats-problemet ofta överdrivs i denna debatt. Så här kan man resonera:

• Jobben tar inte slut vid fri invandring. Invandrare tar inte jobben från Svenskar. När människor kommer hit ökar både efterfrågan och utbudet av varor och arbetskraft: Invandrare behöver också bostäder, mat, tidningar, bussresor och dataspel - och så vidare.
• Välfärdsstaten innebär skatter och bidrag som förändrar incitamenten på ett sätt som skulle kunna vara riskabelt. Men om vi får systemet att gå ihop med svenskar, varför skulle det bli svårare om folk kommer från andra länder? Om invandrare i genomsnitt är lika kapabla att försörja sig själva som svenskar, är saken biff.
• Mot detta invänds ibland att just eftersom Sverige är en generös välfärdsstat, kommer antagandet ovan inte att vara uppfyllt: De som väljer att komma hit, lockas av våra generösa välfärdsförmåner och gör därför att välfärdsstaten blir dyrare.
  
  Denna tes kallas i forskningslitteraturen för "welfare magnets" och det råder viss konsensus om att den inte stämmer:  Folk flyttar ogärna från sitt hemland, och när de flyttar styrs de inte till generösa välfärdsförmåner utan till möjligheter att arbeta och tjäna pengar.
  
  Det finns nämligen en motverkande effekt, låt oss kalla den Vilhelm Moberg-effekten (det var de tappra som drog... de som stannade kvar kallade dem äventyrare), nämligen att de som lämnar sina länder är selekterade och mindre riskaverta.
  
  
• Slutligen kan invändas att en tillräckligt dumt konstruerad välfärdsstat och arbetsmarknad skulle kunna insocialisera nyanlända invandrare och flyktingar i ett passivt bidragsberoende - men det finns inget som säger att en välfärdsstat med nödvändighet måste vara så dumt konstruerad. Och i den mån så är fallet, är stängda gränser snarast en skadlig form av kosmetika.
  

Är Tchad ett stort hot mot Sverige?

Antag - inte helt hypotetiskt - att Sverige vill skicka folk till Tchad för att bygga fred och hindra konfliktspridning. Är det uppenbart att kostnaden för detta är en försvarsutgift och inte en biståndsutgift?

Överflödiga påpekanden:

1. Tchad lär inte invadera Sverige.
2. Om insatsen lyckas någorlunda, har den gjort mer gott än många biståndsprojekt.

(Apropå tidigare fundering om militär- och biståndsutgifter)

Liten länknyhet

I högerspalten finns numera "länkar hit" som leder till lite kod från knuff.se som knyter ihop min blogg med andras i något slags virtuellt samtal.