Phelps: Varför får han priset?

Årets ekonomipristagare är alltså Edmund S Phelps, framför allt för hans fomella analyser rörande insikten att man inte varaktigt kan skapa sysselsättning genom att låta inflationen skena iväg. Ur motiveringen:

Indeed, it implied that there was no long-run tradeoff between inflation and unemployment, as there could be no permanent discrepancy between actual and expected inflation.

Är det verkligen Phelps som ka ha priset för detta? Vad hände med Lucas och Friedman, tänkte jag. Men Lucas kom några år senare och använde rationella förväntningar där Phelps använde adaptiva. Rörande Friedman (som fick priset redan 1976) förklarar de sig så här:

Unlike Phelps, Friedman did not embed his discussion of inflation and unemployment in a formal model.

Dessutom går idéerna längre tillbaks än så:

As recognized by Phelps (1968a), the idea that perfectly anticipated inflation has no real effects on the economy had appeared in earlier studies, such as Lerner (1949). However, this literature had not integrated this hypothesis within explicit models of unemployment and wage dynamics.

Således: Phelps är en av dem som ska tackas för den makroekonomiska stabiliteten med låg inflation:

The theoretical underpinnings for the policy of inflation targeting, which many central banks have adopted since the early 1990s, are to a large extent derived from the framework developed in Phelps’s 1967 paper.

Så varför faller inte arbetslösheten när både inflation och inflationsförväntningar stabiliserats på låg nivå? Den senare Phelps har funderat på den frågan också - vilket också nämns i motiveringen:

Efficiency wages (som Phelps kallde incentive wages): Företag finner det lönsamt att betala folk löner över jämviktslönen eftersom det lockar fram lojalitet och produktivitet hos de anställda

Hysteresis: Hög arbetslöshet tenderar bita sig fast när färdigheter blir mindre aktuella och folk deppar ihop ("an increase in unemployment may turn out to be (partially) irreversible, as a result of workers’ loss of skill and morale.")

Mest förvånande för mig var att Phelps (och Arrow) tydligen är standardreferenser när det gäller statistisk diskriminering:

When individual productivity is measured with error, it may be worthwhile [for employers] to use group data – information on average productivities in the group to which an individual belongs – so as to improve predictions about an individual worker’s productivity. A consequence of such behavior is that individuals with the same characteristics may be treated differently.

På det hela taget ett pris som få ekonomer torde bli arga eller särskilt exalterade över. Jag skulle gissa att Phelps stått på listan ett bra tag i syfte att dammas av när de behövde lite andrum efter kärnvapenkapprustning (Schelling) och globaliseringsdebatt (Stiglitz).

i? Andra bloggar om: ekonomipriset, Phelps, arbetslöshet, inflation, nationalekonomi

Om regeringen och politiken i framtiden

Vad ska man säga om nya regeringen? Niclas och jag hade en kortis om detta i DI, men den finns knappast på nätet (DI verkar tro att lösenordsskyddade debattartiklar är ett bra sätt att nå framgång - jag är tveksam).

Nåväl, Sverige är nu förmodligen på toppen av en högkonjunktur. Troligen hinner det gå ner och vända uppåt igen lagom till nästa val.

Arbetsrätten påverkar arbetslöshetens varians och sammansättning, mer än dess nivå. Av detta skäl vore det bra om LAS kunde vara reformerad inför nästa konjunkturuppgång: Med flexiblare arbetsrätt kan sysselsättningsuppgången då bli betydligt brantare.

Regeringen har alltså tid att invänta stöd från s och facket för sådana reformer. Oppositionen noterar helt riktigt att exempelvis Bildt och Olofsson fortfarande pratar om reformer av arbetsrätten. Men det gör ju även socialdemokrater numera - se punkt 10 på Erik Åsbrinks 12-punktsprogram.

Slutligen: Många spekulerar kring den nya regeringens chanser att bli omvald 2010. Men det politiskt viktiga har nog redan inträffat i och med 2006 års regeringsskifte.

Om Reinfeldt sitter kvar är det för att han övertygat väljarna om att "de nya moderaterna" inte bara var valtaktik. Om s kommer tillbaka, lär det bli för att de skaffat sig en trovärdig politik för jobb och sysselsättning. På den vanliga ekonomiska höger-vänsterskalan lär skillnaderna inför 2010 års val vara mindre än någonsin.

Teoretiskt kan det såklart hända att Alliansen försöka kuppa igenom ett "nyliberalt systemskifte", samtidigt som socialdemokraterna hanterar sin valförlust genom att knyta an till sina socialistiska rötter.

Men det är inte riktigt så det brukar funka i Sverige.

Pratar kvinnor mer än män?

I USA står boken The Female Brain just nu på skyltplats i boklådorna. Visst finns det sannolikt en rad biologiska förklaringar till hur män och kvinnor beter sig - men vissa typer av "fakta" verkar gå lite väl lätt att sälja:

Via Truckandbarter hittas denna artikel i Boston Globe som bland annat diskuterar bokens påstående att kvinnor använder 20 000 ord om dagen, män endast 7 000. Påståendet verkar vara en faktoid som förekommer i olika varianter - samtliga utan stöd i forskningen:

According to a 1993 review of the scientific literature by researchers Deborah James and Janice Drakich, most studies reported either that men talked more than women, either overall or in some circumstances, or that there was no difference between the genders in amount of talk."  

Siffrorna 20 000 och 7 000 verkar helt sakna vetenskaplig källa - däremot förkommer andra sifferuppgifter lite här och var, också helt utan källangivelse.

Något säger mig att även följande böcker skulle må bra av en rejäl faktagranskning: 

"Why Men Don't Listen and Women Can't Read Maps" (amazon)

"Why Men Don't Have a Clue and Women Always Need More Shoes: The Ultimate Guide to the Opposite Sex" (amazon)

"Why Men Can Only Do One Thing at a Time and Women Never Stop Talking" (amazon)

Feministisk finansminister

Då har Sverige - för första gången någonsin, skulle jag tro - en finansminister som är övertygad feminist, som till och med kritiserat H&Ms könstereotyper i Expressen. Häftigt.

Politisk förändring i Sverige - så funkar det.

Gudmundson har sammanställt de första trevarna i socialdemokraternas eftervalsdebatt. Annika Billström gör vad som rimligen kommer att bli standardanalysen:

– Det finns aldrig enkla förklaringar till ett nederlag, konstaterar Annika Billström, men en är att vi under valrörelsen inte målade upp en vision om framtiden som attraherade människor. Jag tänker på jobben och välfärden. I stället för att peka på vår egen politik ägnade vi en stor del av valrörelsen åt att försöka mana fram högerspöket. Men Reinfeldt var inget högerspöke som det gick att skrämmas med.

Gudmundson noterar:

Slående är dock att ingen uttalar exakt hur de nya idéerna om jobbtillväxten ska se ut. Kanske saknas det helt enkelt nya tankar (som Jan Andersson antyder)?

Det tror jag inte. De vet alla vad som måste göras. Men det finns förmodligen normer inom socialdemokratin (svårbegripliga för utomstående) rörande vem som först får lov att säga det:

Att regelverket på arbetsmarknaden måste förändras, och kanske även att ingångslöner för unga måste få lov att vara lite lägre.

Således:

De borgerliga får regera på villkor att de inte rör LAS.

Under tiden får rörelsen fyra år på sig att vänja sig vid tanken på att bland annat just LAS måste förändras.

En rejäl utredning och en symbolisk detaljstridstrid senare, trummas förändringarna igenom i kammaren.

Vänstern röstar nej och miljöpartiet lägger nog ner sina röster. Resten röstar för en svensk flexicuritymodell. Alldeles oavsett färgen på den då sittande regeringen.

i? Andra bloggar om: socialdemokraterna, eftervalsdebatt, jobb, LAS, politisk förändring

Update on 4 okt 2006, kl 19:41 by bergh

...och vill man frossa i socialdemokratisk eftervalsdebatt, rekommenderas Josefin Deiving och Jonas Morian.

Update on 6 okt 2006, kl 10:22 by bergh

... och den som först sade de magiska orden "se över arbetsrätten" blev Erik Åsbrink. Men undantag för vårdnadsbidraget påminner Åsbrinks punkter väldigt mycket om regeringsförklaringen som nyss lästes upp i riksdagen... (synd att man inte kan få gamla högersossar i regeringen, men unga vänstermoderater är kanske det näst bästa)

Bloggenkät om ideologi, bloggregering, fotboll

Nils har skickat mig en intressant radda personliga frågor om ideologi och politik. Min vana trogen svarar jag i hans kommentarfält.

Jag är med på ett hörn i den bloggskuggregering som startats i syfte att granska och kommentera den borgerliga regeringen ur liberalt perspektiv. Egentligen inte något jag har tid med, men jag tycker i princip att det är en mycket bra idé. Plus att jag fick bli välfärdsminister... ;-)

Slutligen vill jag uppmärksamma fotbollsintresserade läsare på den nya fotbollsbloggen.

Update on 4 okt 2006, kl 1:29 by bergh

Och nu ser jag att Gudmundson är tillbaka! Trevligt! Dessutom med en blogg inriktad på valet 2010 (!).

Diskussion om stora välfärdsstater och ekonomisk frihet på MR

Bloggandet har inte helt ersatt träffar IRL. Men när man över kinamaten lovat skicka någon ett papper, är bloggen ett utmärkt forum för den fortsatta diskussionen.

På marginalrevolution diskuteras nu mitt papper om stora välfärdsstater, ekonomisk frihet och globalisering - med en del intressanta kommentater:

I've nothing to complain about concerning this paper's analytic content. My only complaint would be its use of the propaganda term "economic freedom", which is why it's promoted in this blog.

samt:

There is this general knee jerk reaction out there that Sweden et al are about to collapse (I have been hearing that they are "about to collapse" from certain parties for decades) for their "socialism." But they indeed have never had comprehensive central planning and very little state ownership. They have long had free trade, and they have surprisingly few business regulations, with the ones they have carefully targeted. It is easier to establish property rights in most of those countries than it is in the US.

Tankar efter en vecka vid GMU

Efter snart en vecka på George Mason University har jag gjort tre spaningar om skillnader i det akademiska livet mellan usa och sverige. På de två första punkterna har sverige en del att lära.

1. Biblioteket hyser tidskrifter från alla ämnen i alfabetisk ordning. Paris Review, Political Studies, Nature och Science finns alla i samma korridor. Det känns väldigt annorlunda jämfört med Lund, där inte ens tidskrifter i nationalekonomi, statsvetenskap och sociologi finns på samma bibliotek.

2. Diskussionen på seminarier är både hårdare och trevligare på samma gång.

3. Brown bag seminarium innebär här inte baguette, det innebär pizzaslice. Ett vanligt eftermiddagsseminarium innebär också pizzaslice, fast efteråt. Lunchutbudet består mestadels av Burger king, Taco Bell och liknande. Läskautomaterna hyser inte mineralvatten - det nyttigaste verkar vara iste med hallonsmak. Folk åker bil nästan överallt.

De anställdas fysiska omfång är en logisk följd av dessa vanor. CNN uttryckte det målande och vad jag kunnat se skrämmande korrekt:

Americans are not just getting fatter, they are ballooning to extremely obese proportions at an alarming rate.

Hur mycket förklaras av IQ?

Efter en lunch med den sympatiskt galne Bryan Caplan, kommer här ett politiskt inkorrekt forskningstips: Hur mycket av existerande ekonometri har felaktiga estimat för att de inte inkluderar IQ?

Enligt Bryan är utbildningspremien kraftigt överskattad just för att IQ inte inkluderats.  Andra studier (denna av Gottfreson och Deary) visar att hög IQ är korrelerad med hälsa och långt liv.

Bryan går längre och menar bland annat att resultat som visar att långa människor är mer framgångsrika faller när IQ inkluderas.

I sig kanske det inte är jätteintressant att forska om vad IQ förklarar. Men om andra allmänt accepterade resultat måste omvärderas för att estimaten blivit felaktiga just för att IQ utelämnats, ter det sig genast som ett mer angeläget forskningsprojekt.

En minst lika intressant uppgift blir att klartlägga varför detta ämne är så grymt politiskt inkorrekt. Fritt fram för våghalsiga doktorander i alla möjliga ämnen således!

LNB-krönika om Sverigedemokraterna

Denna bloggpost har nu uppgraderats till tidningskrönika och finns exempelvis i Eskilstunakuriren.

Miljötänk den amerikanska vägen: marknad och politik

Fairfax, Virginia: Här finns en särskild fil på motorvägen, avsedd för motorfordon med minst två personer. Syfte: att uppmuntra samåkning. Kör man ensam där blir det böter.

Ur USA today: Wal-Mart ska fila upp sin miljöprofil rejält. Hybridbilar, minskad bränsleanvändning, 100 % fisk inköpt från "sustainable fisheries" utvalda av non-profit organisationen Marine Stewardship Council, lågenergilampor och ökad återvinning, och mindre förpackningsmaterial är bara några av nymodigheterna.

Samarbete med miljögrupper som tidigare kritiserat företaget är såkart också en del av strategin.

Vidare vill förtaget ha handel med utsläppsrättigheter:

[wal-mart] is even actively supporting the idea of a system for companies to "trade" carbon dioxide credits. Wal-Mart believes it can save lots of credits by saving energy, and it can sell them for millions of dollars to companies that can't.

WakeUpWalMart är kritisk och menar att företaget bara vill tjäna pengar på att ha en grön profil. Självfallet är det så. Men effektivare förpackningar sparar onekligen både pengar och naturresurser, så varför sura över det?

En annan aspekt är ju att alla produkter som miljömedvetna konsumenter tror vara självklart etiska och bra, inte nödvändigtvis är det.

Det struntar dock Wal-Mart i, sålänge folk är beredda att betala extra för Biodynamiskt odlat (även kommenterat i UNT) och Fair Trade (mer ).

Utesluter en jämn könsfördelning att ministrar rekryteras efter kompetens?

I likhet med Isobel och Joel, förbryllas jag över att folk går i taket över Maud Olofssons utspel om att kommande regering bör ha ungefär lika många kvinnor som män. Reinfeldt borde rekrytera ministrar efter kompetens, heter det. (se länkarna för länkar till utspelet och alla upprörda)

Men: om män och kvinnor i snitt är lika kompetenta, då är kompetensrekrytering och jämn könsfördelning inte bara kompatibla: En väldigt ojämn könsfördelning signalerar då i själva verket att rekryteringen förmodligen inte skett efter kompetens.

Både kristdemokraternas och vänsterpartiets riksdagsgrupper ter sig misstänkt skeva enligt siffror i DN. (Det vore nördigt skoj om någon räknar ut sannolikheten att ett slumpmässigt urval ur en jämn fördelning ger 64% kvinnor hos vänstern resp 37.5% hos kd)

Kanske beror upprördheten beror på att de som upprörs tycker att kompetensrekrytering och jämn könsfördelning är oförenliga. Då borde de förklara varför.

i? Andra bloggar om: feminism, jämställdhet, könsfördelning, Maud Olofsson