Fattigdomsföllan i socialbidraget åtgärdas - men bara för nyanlända flyktingar?

Sällan känner jag mig så tjatig som när jag påpekar att socialbidragets konstruktion innebär en fattigdomsfälla med 100procentiga marginaleffekter.

En klok bloggläsare (som jobbar på UNT) påpekade dock för mig att problemet delvis uppmärksammades Anders Borg och Nyamko Sabuni på DN-debatt förra veckan:

För de nyanländaflyktingar som får sin försörjning via socialbidrag i stället förintroduktionsersättning utgör detta ett stort hinder för drivkrafternatill arbete. I regel förlorar de som börjar arbeta extra vid sidan avintroduktionen krona för krona i avräkning på socialbidraget. Att densom börjar arbeta förlorar motsvarande hela den extra inkomsten ärorimligt.

Enligt artikeln avsätts en knapp miljard åt att mildra problemet from år 2010. Någon gång innan dess kanske ministrarna uppmärksammas på följande: Detta inte ett problem endast för nyanlända flyktingar - det gäller alla som får sin försörjning via socialbidrag.

Bör regeringen vidta specialåtgärder för att mildra lågkonjunkturen?

Keynesiansk stabiliseringspolitik är inte död. I Sverige har Keynesianismen institutionaliserats genom så kallade automatiska stabilisatorer: Utgifterna för akassan ökar exempelvis automatiskt i sämre tider och bidrar till att hålla uppeefterfrågan.

När dessa system finns på plats, är det önskvärt att regeringendessutom genomför specialåtgärder i syfte att jämna utkonjunktursvängningar?

Teoretiskt är det fullt möjligt att lyckas med dylika övningar. I praktiken finns det flera moment som kan gå fel:

• Regeringen missbedömer konjunkturläget, och åtgärderna visar sig otillräckliga eller för starka.
• Regeringen missbedömer hur lång tid som krävs från beslut tills dessatt åtgärderna får effekt. Detta är svårbedömt och risken ärstor att åtgärder som ska kyla av en överhettning istället fördjupar enlågkonjunktur - eller tvärtom.
• Regeringen lockas att snegla på valdatum snarare än påkonjunkturcykeln, och vill att åtgärderna ska märkas lagom tillvalåret, oavsett vad ekonomiska prognoser talar för.

Med problem som dessa är det ganska troligt att goda stabiliseringsambitioner i praktiken förvärrar situationen.

LNB-krönika om ekonomin och stabiliseringspolitiken

Septemberkrönika i bl a Västerbottens-Kuriren 27 sept: Hur illa är det egentligen med den svenska ekonomin?

Slutkläm:

Självklart funderar regeringen nu på att vidta åtgärder som kan fåkurvorna att peka rätt lagom till valet 2010. Det bästa för Sverigevore om de lät bli. Det är just sådant kortsiktigt tänkande somförvandlar måttliga lågkonjunkturer till djupa kriser.

Möjligen låter detta lite väl "hands off" - se nästa inlägg.
(Även i ST, YA)

Bo Lundgren

Ärade läsare,

jag nominerar Anne Wibble till Sveriges mest underskattade minister i modern tid. Folk tycks fullständigt ha glömt bort henne, och enligt NY Times var Bo Lundgren finansminister i Sverige 1992.

Finns det över huvudtaget några konkurrenter om titeln?

Update on 29 sep 2008, kl 11:52 by bergh

Som Johan påpekar i kommentarstråden har de nu lagt till följande:

An article and a picture caption on Tuesday about Sweden’s response to its 1992 financial crisis misstated the position at the time of Bo Lundgren, who described Sweden’s strategy and commented on the United States’ proposals for resolving its own crisis. He was the deputy minister of finance — not the finance minister, a post held by Anne Wibble.

Fölster, Hermele och ironi i text

Så här går det när man sätter Kenneth Hermele på att recensera en bok av Stefan Fölster: en harang av sarkasmer:

En bra sak med växthuseffekten är att halkolyckorna i Sverige kommer att minska när det blir varmare. Det kan man lära sig av Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt Näringsliv, som vill styra miljödebatten åt rätt håll.

Jag tar tillbaks allt jag sagt om att det är svårt att få fram ironi i text. Icke desto mindre tror jag Fölsters bok Farväl till världsundergången - trots underlig titel och baksidestext - förtjänar läsas med ett betydligt mer öppet sinne än vad Hermele gör.

Även Fredrik Sjöberg i Svd tar den enkla vägen genom att påpeka för läsaren att Fölster minsann jobbar för Svenskt Näringsliv:

En annan väg är förstås att arbeta kortare tid ochsöka lyckan med mindre att konsumera för – men det alternativetstämplar Stefan Fölster som omoraliskt. Varför? Jo, hör och häpna, fördå blir det mindre skattepengar till ”dagis, skola, äldreomsorg ocha-kassa”. Man baxnar. Det argumentet kan i alla fall inte jag ta påallvar, inte när avsändaren arbetar för Svenskt Näringsliv.

Återkommer nog när jag själv läst mer i boken - någon var nämligen vänlig nog att ge mig den i förrgår (öl och festligt tilltugg bjöds det också på - men vem ska jag tacka? Prime? CUF? Förlaget? ingen aning.)

Skatt och stöld

Är det verkligen så att all PR är bra PR? Ser hos Dennis att MUF polisanmäler Thomas Östros för förberedelse till grov stöld (japp, de syftar på planerade skattehöjningar). Men, som Dennis skriver:

Vän av ordning undrar varför gränsen för stöldgår vid den beskattning som den borgerliga alliansen råkarvilja ta ut.

Räntefria lån hos JAK-banken?

Sveriges Radio rapporterar med jämna mellanrum om JAK-banken, och det finns ingen hejd på dårfinkerierna. Banken beskrivs så här:

SR P4 Örebro: (27 juni)

"Hos JAK-banken får man lån utan att behöva betala ränta."

SR P4 Dalarna, 19 sept

"Helt gratis är det inte låna pengar. En administrationsavgift tas ut av JAK-banken." [som vore detta enda kostnaden...]

Orsa kommun hakar på trenden

Kommunen är eko-kommun och är den första kommunen som sparar pengar i JAK-banken.

Men Boden är inte långt efter: I SR P4 Norrbotten, 2 oktober 2007 berättas att kommunen har svårt att övertyga sina företagare om att lån i JAK-banken är en bra idé:

Erbjudandet går ut på att ge räntefria lån i JAK-banken till de företagare som behöver ett likviditetstillskott för att utvecklas. [...] Kommunens ekonomichef Tomas Pellikkä tror att företagarna inte har upptäckt den här möjligheten än.

På slutet ges ekonomichef Pellikkä utrymme att fundera fritt:

Det enda vi förlorar är räntorna på insatta pengar. Och JAK-banken vinner på samarbetet.

- De tar ju en avgift för administrationen. Och förmodligen finns det nån liten förtjänst de måste göra, för de kan ju inte göra nollresultat, säger Tomas Pellikkä.

Vad är då haken med JAK? Numera måste ju banker ange effektiv ränta, och det gör även JAK-banken. Runt 2,4 procent.

Billigt? Mja, den stora kostnaden med JAK-banken är inte deras avgifter, utan alternativkostnaden för det kapital du binder i det så kallade "eftersparandet" - pengar du måste spara utan ränta i JAK-banken för att få låna där.

De pengarna skulle du kunna sätta in någon annanstans och få ränta. Enligt Wikipedia bemöter JAK detta argument så här:

JAK:s svar på detta är att lagen inte föreskriver någon sådan redovisning, samt att denna alternativkostnad inte går att entydigt beräknas.

Det stämmer bra med vad man får upp om man är djärv nog att söka på "Effektiv ränta" på www.jak.se:

DN hade den 14 oktober en artikel om JAK-lån. I artikeln har man beräknat en ”alternativ sparränta”. Där inkluderar man, som en kostnad, den ränta DN tror att du skulle ha kommit att få under de kommande 10 – 30 åren om du hade lånat och samtidigt sparat i en alternativ bank istället för att ta ett sparlån på JAK. Frågan är - hur de kan veta vilka banker jag kan tänka mig och vilken ränta jag skulle ha kommit att få där?

Motfrågan till JAK är uppenbar: Hur kan de veta att de pengar man sparar där annars skulle sparats i madrassen till 0 procents ränta?

Mer för den hugade: Interest-free Lending from JAK in Sweden, Stefan Yard, Forum Financier/Revue Bancaire et Financière, Vol. 5, pp 319-325. 2002 (ej på nätet vad jag kan se)

i? Andra bloggar om: JAK-banken, ränta, räntefritt, skojeri

Update on 22 sep 2008, kl 15:47 by bergh

OBS: PSW hade en bra post om detta i somras, som jag missat - där finns kul räkneexempel

Hur blev Sverige rikt och jämlikt?

Bergh, A. (2008) Hur blev Sverige rikt och jämlikt?, Ekonomisk Debatt 5-2008. Länk.

Abstract:

Från 1870 till 1970 utvecklas Sverige till att bli världens fjärde rikaste land. Under samma period blir Sverige världens förmodligen mest jämlika land när det gäller inkomsternas fördelning. I denna artikel används ny forskning om institutioner, tillväxt och jämlikhet för att förklara Sveriges framgångar. Sveriges ekonomiska framgångar kan endast förstås om institutionella faktorer beaktas: Sverige fick tidigt de grundläggande kapitalistiska institutioner som ny forskning visat är centrala för tillväxt. Den svenska jämlikheten är svårare att förklara. En slutsats är att höga, progressiva skatter eller omfattande arbetsmarknadsregleringar är dåliga förklaringar. Bättre kandidater finns längre tillbaka, exempelvis skiftesreformerna, sparbanksrörelsen, folkskolestadgan och kollektivavtalen.

Lästips och lite gnäll på DN

PSW är i osedvanligt fin bloggform just nu: Vad sägs om följande godbit för oss som tycker det blir allt svårare att skilja och DN och kvällspressen:

Tyvärr tycks det inte bara vara rubriksättaren som är förvirrad (artikel här). Vad som händer nu är alltså att staten säljer statsskuldväxlar för 150 miljarder trots att staten inte har något upplåningsbehov.

Mer från PSW: Vem kom egentligen på hur vårdnadsbidraget skulle skjutas på framtiden och räddade krisuppgörelsen mellan s och de borgerliga på 90-talet? Olika memoarer är inte helt eniga - men sanningen finns där!

Ny recension av DKV

Så gott som samtliga recensioner hittils av Den kapitalistiska välfärdsstaten har varit ganska ordentliga sammanfattningar av hela boken, stundom med några vänliga ord på slutet. Kanske hade det varit kul med mera mothugg, men å andra sidan kan konstateras att bokens huvudbudskap tycks gå fram, utan att skapa särskilt mycket irritation vare sig till vänster eller höger.

Tills nu. Börje Henningsson har recenserat Den kapitalistiska välfärdsstaten i Dala-demokraten och lyckats få det till att bokens "huvudhypotes" är "att storleken på Sveriges offentliga sektor är ett av våra största samhällsproblem"

Avslutningsklämmen är också besynnerlig:

Om boken riktar sig till ekonomistuderanden tycker jag som avslutning att priset är väl högt. Över 300 kronor för en pocket på 150 sidor.

Dagsnoteringen är 189 på Bokus, upp rejält från all time low på 120, men knappast över 300. Högsta pris enligt pricerunner är 238 kr.

Ekonomer och fångarnas dilemma

I Varians bok "Intermediate microeconomics" dyker fångarnas dilemma upp på sid 509, avsnitt 28.4. Efter att ha beskrivit spelet noterar Varian:

The prisoner's dilemma applies to a wide range of economic and political phenomena

Onekligen. Omedelbart efteråt följer:

Consider, for example, the problem of arms control. [ja, det ligger ju nära till hands för ekonomer]

nästa exempel (som för övrigt är det sista ur denna "wide range of economic and political phenomena") följer några rader längre ner:

Another good [verkligen?] example is the problem [sic!] of cheating in a cartel

Problem? Efter att ha spenderat uppemot 500 sidor på att med gängse mikroekonomisk teori förklara varför konkurrens är samhällsnyttigt, antas det plötsligt vara ett problem att företag som ingår i en kartell har incitament att bryta kartellen genom att sänka priset?

För säkerhets skull ägnas ett helt eget stycke åt detta "problem", under rubriken "28.6 Enforcing a Cartel".

När får vi se mikroböcker med rubriker som "Enforcing competition" eller "Enforcing property rights"?

Den riktiga godbiten finns dock mellan dessa avsnitt: "28.5 Repeated games" med Robert Axelrods "The evolution of cooperation" som enda (!) referens och inspirationskälla.

För som alla vet, är ju Axelrod (1984) fortfarande state of the art inom spelteori (går ironin fram?)

Notera slutligen att boken jag citerat är 7e upplagan som kom 2006. Första upplagan kom 1987, och avsnitten om fångarnas dilemma skulle mycket väl kunna vara exakt detsamma.

Hur orolig ska man vara för lågkonjunkturen?

Den bästa statistikproducerande myndigheten just nu är förmodligen Konjunkturinstitutet. Deras rapport Konjunkturläget i augusti varje år är bland det bästa man kan läsa om svensk ekonomi. På webben finns dessutom alla siffror tillgängliga i excel-format för den som vill göra egna diagram och bearbetningar.

Så vad säger statistiken om det stora samtalsämnet - den stundande lågkonjunkturen? Kika på följande indikatorer:

• Notera hur lågkonjunktur numera betyder att BNP bara växer med en dryg procent 2009. Trist - men knappast katastrofalt: Under 90-talskrisen föll BNP tre år i rad: 1991-1993.
• Notera hur det offentliga sparandet kommer att vara positivt. Budgetöverskottet blir ännu större pga intäkter från aktieutförsäljningar. Staten kommer alltså att fortsätta gå med överskott. Under 90-tals krisen var budgetunderskottet över 10 procent av BNP.

Men nog kommer det att svida i plånböckerna? Nix, de disponibla inkomsterna utvecklas i själva verket starkt:

Efter 10 år av ständigt ökad real köpkraft, räknar KI med fortsatta inkomstökningar under 2009 och 2010. Orsak: Lönerna stiger, skatterna sänks och pensionerna ökar.

Förvånad över att pensionerna ökar? Notera följande:

1. Pensionerna är numera inkomstindexerade. Pensionärerna får därför del av den goda inkomstutvecklingen. I gamla ATP-systemet var pensionerna prisindexerade, och med de senaste 10 årens låga inflation hade det inneburit betydligt lägre pensioner för många. (se tidigare inlägg)
   
2. Någon så kallad penisonärsskatt finns inte. Den är ett retoriskt påfund och syftar på att jobbskatteavdraget gäller förvärvsinkomster. Men om jobbskatteavdraget ökar tillväxten, kommer detta alltså pensionärerna till del genom inkomstindexeringen.
   

KI har också vett att mäta sysselsättning med antalet arbetade timmar (Detta säger mycket mer än exempelvis kvoten mellan antalet arbetande och antalet i arbetskraften men icke arbetande).

Nästa år kommer antalet arbetade timmar att minska något. Men som synes i diagrammet nedan är minskningen marginell jämfört med minskningen 2001-2004. Den minskningen var i sin tur en västanfläkt jämfört med kraschen 91-93.


Relaterat: Sven-Arne Svensson på Erik Penser verkar hålla med.
i? Andra bloggar om: lågkonjunktur, ekonomi, kris