Social rörlighet i Sverige och USA

Johan N noterade nyligen Per Skedingers studie av inkomströrlighet uppåt i USA:

"60 percent of Americans on minimum wage have increased their income next year. After three years, only 15 percent still lived on minimum wage"

Jesper Bengtsson spekulerade i att detta kunde bero på att fattiga i USA dubbelarbetar. Men det var fel - ty studien gällde timlöner, inte årsinkomster. (Jämför gärna Johans och Tinos sätt att korrigera Jesper i diskussionstråden.)

Per Skedingers resultat verkar rimligt, jag tror mig ha sett fler studier som påvisar att inkomströrligheten är relativt hög i USA.

En intressant fråga är i vilken utsträckning rörligheten uppåt speglar en motsvarande rörlighet neråt, dvs att många med hyfsade inkomster idag kommer att vara fattiga nästa år. När det gäller att lämna minimilönenivåer är det ganska troligt att rörligheten uppåt är större, eftersom arbetsmarknaden ständigt fylls på av invandrare och ungdomar.

Slutligen kan nämnas att social rörlighet ibland syftar på rörlighet mellan generationer. Och då brukar Sverige komma bättre ut än USA, se exempelvis denna studie varifrån bilden intill är hämtad.

Diagrammet visar effekten av att pappan bara har gymnasieutbildning på sannolikheten för barnen att gå vidare till högre utbildning. Som synes kommer nu Sverige aningen bättre ut än USA.

i? Andra bloggar om: social rörlighet, Sverige, USA, inkomstfördelning

Det alternativa Årets Lobbyist-Priset instiftas härmed

I år blev årets lobbyist Almega som oganiserar tjänsteföretag. Motiveringen:

” Almega har i flera år drivit frågan om skattereduktion för hushållstjänster. De har både gjort det på egen hand och i oförväntade allianser, som till exempel i utspel med HSB. Med den nya regeringens löften om att införa skattereduktionen ser de ut att gå i mål under nästa år.”

"i flera år" alltså. Denna fråga har varit het i den svenska debatten i 12 år sedan ekonomen och moderaten Anne-Marie Pålsson bevistade socialdemokraternas ekonomiska seminarium i Visby 1994. NB: 12 år med socialdemokratisk regering.

Det är ingen vild gissning att de borgerliga skulle genomfört detta ganska oavsett vad Almega gjort de senaste åren.

Årets lobbyist borde väl rimligen bli någon som får igenom något som sannolikt inte skulle genomförts ändå?

Det blir förvisso en litet metodproblem, men jag sticker ändå ut hakan och utfäster ett eget, alternativt lobbyist-pris: Den som lobbar fram införandet av marknadshyror i Sverige, kommer jag att bjuda på en mixed grill. Inklusive rolig fruktdryck.

Nominerade (av mig) hittills:

Jonathan Forsberg

Professor Ståhl (<- saknar hemsida!?)

Diplomat PR (<- uppmanas härmed ta tag i saken)

Två talande citat från svenska journalister

Via Dennis: Så här skriver TT om Milton Friedman:

Han blev en symbol för en ekonomisk politik som förespråkar fri företagsamhet till varje pris [...]

Formuleringen bygger på premissen att fri företagsamhet är något kostsamt, något som har ett pris. Det underliggande resonemanget förefaller vara: "så länge priset är lågt kan man väl fördra lite fri företagsamhet, men Friedman var så extrem att han han förespråkade fri företagsamhet till varje pris."

Det är ingen bra beskrivning av Friedmans syn på företagande. Hur kunde man formulerat sig? Ja, kanske

Friedman är känd bland annat för att han förespråkade en ekonomisk politik som lade stor vikt vid fri företagsamhet.

 Det påminner inte så lite om följande godbit, som Gudmundson hittade nyligen i Journalisten:

Trots att de nya gratistidningarna bara ges ut av kommersiella skäl gör de nytta, anser medieforskaren Ingela Wadbring vid Göteborgs universitet.

"Trots att"? "bara"?

Jag tror inte Ingela Wadbring formulerade sig på detta vis. Texten är skriven av Håkan Lindqvist, journalist på Journalisten. Ära den som äras bör.

Andra bloggar om: svenska journalister, TT, Journalisten

Ekonomer i debatten - en teori om tystnaden

Benny Carlson, ekonomhistoriker från Lund, höll nyss seminarium om ekonomernas roll i debatten för och nu. Budskapet var väl inte så förvånande: Heckscher, Ohlin, Wicksell, Cassel och Myrdal har få motsvarigheter idag. Och de som finns, är i regel inte purunga.

Förklaringar som kom upp var de väntade: det är matematisering och publicering som premieras, forskarutbildningen är krävande, institutionerna uppmuntrar inte debattdeltagande.

En kompletterande förklaring skulle kunna vara rädsla för att ha fel. Nationalekonomi idag är mycket mer utvecklatd och specialiserad än på wicksells tid. Nästan oavsett vad man säger finns det ganska många som kan invända att "det där är inte ALLTID sant", eller "det här resonemanget förutsätter X, Y och Z - och du nämner inte Z!"

Många ekonomer är kanske helt enkelt rädda att en kollega ska säga, "i den här artikeln förenklar du allt lite väl mycket!?"

(denna skeptiska inställning till resonemang som till förenklats för att bli hanterbara, är för övrigt lite ironisk - eftersom nästan all ekonomisk forskning går ut på att förenkla en komplex verklighet så att den blir hanterbar.)

Och visst - I valet mellan en förenklad bild och en fullständig förståelse för ett komplext fenomen, är det senare onekligen att föredra.

Men om alternativet till en förenklad men hyfsat korrekt bild, är groteska och vanligt förekommande missförstånd om sakförhållanden, då kanske även ett förenklat debatt inlägg kan göra nytta.

Exempelvis tror tydligen 41 procent av amerikanska väljare att ulandsbistånd är en av de två största federala budgetposterna (!)

I det fallet skulle även en mycket grov förenkling av vad staten faktiskt lägger pengar på höja debattnivån rejält. (Fler exempel torde inte vara svåra att finna)

i? Andra bloggar om: nationalekonomi, ekonomer, samhällsdebatt, universitet

SOU 2000:86

Någon omtänksam har sett till att SOU 2006:86 hamnade i mitt postfack. Det är Anna Hedborgs socialförsäkringsutredning. Jag tror utredningen är synnerligen viktig: Om man lyckas sy ihop en blocköverskridande enighet kring socialförsäkringsreformer som är lika långtgående som pensionsreformen i att skärpa arbetsincitamenten, tror jag de som väntar på att den svenska välfärdsstaten ska kollapsa under sitt eget skattetryck, får vänta väldigt länge.

En sak jag snabbt kollade upp, var vad man gjorde av den underliga idén (som antytts i en av underlagsrapporterna) att bristande arbetsincitament inte är något problem eftersom svenskar är så arbetssamma ändå - tidigare omskriven här och här:

Inte alltför mycket, visar det sig. Dessutom förstår man att orsakssambandet inte går från höga ersättningar till hög arbetsmoral:

Att mäta och jämföra attityder till arbete i olika länder med olika utformning av sina välfärdssystem är ett nytt forskningsområde. Jämförande attitydforskning är ett komplicerat fält, inte minst därför att frågors innebörd och tolkning blir olika i olika miljöer. I studier som gjorts på nya jämförbara data har visat att inställningen till arbete är mest positiv i de västeuropeiska länder som har de mest utbyggda välfärdssystemen. Det kan vara så, att de nordiska länderna (med mest omfattande välfärd) till skillnad från andra länder har en stark nedärvd arbetsorientering som fortfarande slår igenom i jämförelserna.

Som vetenskaplig referens åberopas också ett papper av Assar Lindbeck med idén att en omfattande välfärdsstat urholkar arbetsmoralen fast med lång eftersläpning.

Nåväl, det kan vara som det vill med detta - det som kostar pengar är ju inte vad folk säger, utan hur de faktiskt beter sig. På den punkten verkar utredningen ha klart för sig - de har till och med letat fram data på bidragsberoende ända från 1970 (jfr den här bilden som börjar 1990):

 

Som synes är det ökande utanförskapet inte något nytt fenomen sedan 90-tals krisen - trenden är mycket äldre än så. Återstår att se vilka slutsatser som dras av detta...

Billström om migrationspolitiken

För den som minns diskussionen före valet om regimskifte och flyktingpolitik, kan det vara intressant att läsa Sydsvenskans intervju med migrationsminister Tobias Billström.

När det gäller kortare handläggningstider och insikten om att humanitära flyktingskäl inte alls är så bra som det låter, verkar Billström vara på rätt väg.

Men han skulle kunna vara tydligare med att Sverige ska ta emot fler. Och när det gäller vaktslåendet om den svenska modellen, verkar Billström inte vara den som tänker gå främst i förändringståget:

[...] när han som ny migrationsminister ska propagera för arbetskraftsinvandring, blir det definitivt med klang av de nya moderaterna.
– Detta ska inrymmas inom ramen för den svenska modellen. Vi ger inte avkall på kollektivavtal, arbetsrätt eller frågan om likalön. Dessa saker ska ligga fast. Men det är fortfarande viktigt att uppmuntra människor att komma hit. 

Tullberg om liberalismen och människors värde

Vänstra stranden refererar vad som verkar vara en mycket intressant artikel av Jan Tullberg i Filosofisk Tidskrift: (ej på nätet sedan 2005)

Tullberg menar att likavärdestesen står handfallen inför utvidgandet av värdecirkeln till djur och även växter. Något som i förlängningen ger absurda konsekvenser. En liberal grundsyn betonar istället olikheten i människovärdet, rätten att värdera sig själv och sina egna högre än andra.

Av detta följer (mycket förenklat) att det är friheten att värdera varandra olika som är liberalismens grundvärde. Jämlikhet är endast ett underordnat instrumentellt värde, skriver Tullberg. Han går så långt att han t o m menar att likavärdestesen har antiliberala implikationer.

Ett tips till Stockholms alla filosofi-debattföreningar är ordna ett samtal mellan Tullberg och Ulf Öfverberg, som för några år sedan gav ut skriften Liberalism som Jämlikhet på Bertil Ohlin-institutet.

Makroprognoser, Gunnar Andrén och Vin&Sprit

Via Dennis: Riksrevisionen har utvärderat de makroekonomiska prognoserna i budgetarna 1995-2005. I snitt är faktiskt prognosfelet 0, med två undantag: Regeringen har systematiskt underskattat arbetslösheten, och Svenskt Näringsliv har systematiskt underskattat tillväxten. (rapporten)

Johan har grävt fram en debattartikel från 2001 av Gunnar Andrén (fp), i vilken det krävs att 8-procentsspärren för personvalskryssen avskaffas. Festligt, ty om Andrén fått sin vilja igenom hade han själv åkt ur riksdagen i år: egenföretagaren Metin Hawsho från Södertälje skulle slagit ut Gunnar om det inte vore för 8-procentsspärren.

Johanna noterar att Statliga Vin&Sprit inte förnekar sig. Absolut Herbertstrasse? 

Krönika om Hem-PC-systemet och rent seeking

Ny krönika, denna gång spys galla över hem-PC-systemet, i bl a Kristianstadsbladet och EskilstunaKuriren.

Tesen: reformen har bisarra resursallokeringskonsekvenser (<-- mustigt ord, eller hur?). Många har mycket kraftigare dator hemma än på jobbet. Men de har bara delvis betalat den själv.

Vad jag inte fick med i krönikan: Regeringens halvmesyr, att förmånsbeskatta HemPCn, kommer att snedvrida resursallokeringen ytterligare, ty förmånsbeskattningen är oberoende av hur dyr datorn är, vilket får branschen att gnugga händerna:

Eftersom förmånsskatten är densamma oavsett vad den anställde i fortsättningen betalar i månadskostnader innebär det att de anställda väljer allt dyrare datorer för att minska följden av skatteeffekten. De billigaste datorerna kan därmed försvinna ur hem-pc-hanteringen.

Hela historien är ett skolboksexempel på rent seeking. Var det kampanjen som gav resultat? Illa i så fall:

Många företag har nått framgång genom att vara konkurrenskraftiga på marknaden. Om de nu lär sig att det lönar sig att skrämmas med helsidesannonser för att bevara politiskt beslutade förmåner, är risken stor att de i framtiden satsar mer på politisk lobbying än på produktutveckling. Då dröjer det inte länge innan krisen är oundviklig.

 Se även diskussionen hos jonas

Mer om IQ än vad vi kanske vill veta...

Via the light horse hittar jag denna artikel (ur British Journal of Health Psychology som inte verkar ingå i vad forskare vid LU unnar sig).

Tänkt så politiskt korrekt den hade varit om kommat varit en punkt i abstractets sista mening:

The data collectively suggest that individuals in wealthier and more egalitarian societies live longer and stay healthier, not because they are wealthier or more egalitarian but because they are more intelligent.

(tidigare inlägg i samma ämne).

Calmfors läxar upp landets ekonomijournalister (och regeringen)

Sverige är så litet att nivån på den offentliga debatten stundom står och faller med en enda person. När det gäller ekonomi och arbetsmarknad är Lars Calmfors förmodligen den personen.

I dagens DN läxar han upp Sveriges upp Sveriges ekonomijournalister så raffinerat att de inte ens lär märka något (rubriken handlar naturligtvis om något helt annat.)

Som jag tolkar Calmfors säger han följande:

• Ekonomijournalisterna har helt misslyckats med att förklara de förändringar regeringen nu genomför av akassan, både vilka de är och hur de är tänkta att fungera.
• Artiklarna skrivs typiskt ur ett fackligt perspektiv, utan att kompletteras med arbetsgivarperspektivet eller med vad forskningen säger.
• Eftersom den grundläggande förståelsen saknas, ställs inte ens de rätta kritiska frågorna till regeringen. Calmfors hjälper till med även detta. 

Om själva politiken säger Calmfors följande:

• Åtgärderna kommer sannolikt att leda till högre sysselsättning men till priset av ökad lönespridning.
• Akasseavgifter som är differentierade beroende på arbetslöshetsnivå är en god idé, men bör (precis som regeringen aviserat) kombineras med att akassan görs obligatorisk (för att undvika advers selektion).
• Eftersom obligatoriet ändå ska utredas borde avgiftshöjningarna skjutas upp och infogas i utredningen i stället för att skyndas igenom.

Tack vare Calmfors förstår nu vänstra stranden vad som är i görningen. Men det gillas inte:

de nya jobbens innehåll, deras löneprofil, den ökade lönespridningen och effekterna på de människor som ändå inte får jobb får mig att säga nej till den här förändringen. Jag tror att klassamhället förstärks och att det leder till konflikter, kriminalitet och ökat utanförskap.

Istid eller växthuseffekt: Har klimatforskarna gjort helt om?

I senaste Independent Review skriver Randall G. Holcombe om klimatfrågan, och påpekar att för bara 25 år sedan var det självklart att klimatfrågan syftade på den stundande istiden och hur mänskligheten skulle klara sig. Hans slutsats: 

Had we acted on their [scientists] recommendations back then, we would have implemented policies that today’s scientists view as harmful.

Bland de tokigare exempel som nämns, var att Nixon var nära att bygga en damm som skulle förhindra att arktiskt vatten kylde av stilla havet. Och man diskuterade om kärnkraft kunde användas för att värma världshaven.

Detta lät lite väl bisarrt, är det verkligen representativt för klimatforskningen 1980?

Låt se. Holmcombes referens för dessa förslag är Lowell Pontes bok The Cooling. Den analyseras systematiskt här, och verkar vara rena skämtet, populärvetenskap när den är som sämst.

Förutom att boken saknar en normal referenslista, har den ett förord där forskaren Bryson faktiskt påstår att det finns konstigheter på nästan varje sida i boken:

There are very few pages that, as a scientist, I could accept without questions of accuracy, of precision, or of balance...

Således: Om någon låter påskina att forskarna runt 1980 var lika eniga kring hotet från en stundande nedkylning, som de idag är kring växthuseffekten, skulle jag förhålla mig skeptisk. I synnerhet om de använder The Cooling som exempel på att de har rätt.

i? Andra bloggar om: klimatfrågan, växthuseffekten, global uppvärmning