Andreas Bergh is associate professor in Economics at Lund university and fellow at the Research Institute of Industrial Economics in Stockholm.

His research concerns the welfare state, institutions, development, globalization, trust and social norms.

He has published in journals such as European Economic Review, World Development, European Sociological Review and Public Choice. He is the author of 'Sweden and the revival of the capitalist welfare state" (Edward Elgar, 2014).

Google Scholar
Ny hem


onsdag
jun152011

Ökar antalet dödade i trafiken kraftigt?

Igår meddelades att antal dödade i trafiken ökar kraftigt. Jag gissade på basis av min livserfarenhet att det förhöll sig precis tvärt om och att nyheten berodde på feltolkning av kortsiktig fluktuation kring fallande trend.

Mycket riktigt: 2010 var antalet döda “rekordlågt”. Gårdagens nyhet bygger på preliminära siffror från januari till maj – inte ens ett halvår – och innebär en ökning med 33 procent jämfört med samma period 2010.

Eftersom 2010 var ett ovanligt år, skulle även en helt normal siffra för 2011 vara en stor procentuell ökning på årsbasis. Den långsiktiga trenden – som inte alls nämns i rapporteringen – ser för övrigt ut så här:

image

Jag undrar om de journalister som är inblandade i denna rapportering medvetet snedvrider, eller bara är inkompetenta. (OBS: Jag undrar verkligen, båda är nämligen högst troliga).

onsdag
jun152011

Blir man sjuk av att titta på TV?

Det rapporteras i DN att “TV-tittande kan orsaka för tidig död”. Det låter underligt, och en metodfråga uppstod genast:

Är det TV-tittandet eller det faktum att man sitter stilla som är hälsofarligt?

DN-artikeln är knapphändig, så jag letade upp forskningsartikeln i fråga (fulltext kostar) för att se vad de egentligen gjort. Det visar sig vara en metastudie av andra studier. Långt in i artikeln, som det sjätte (!) i raden av tänkbara problem med resultatet kommer det:

Sixth, not all available studies controlled properly for physical activity. Appropriate control for physical activity in an analysis with TV viewing as
exposure can be performed using the isotemporal substitution model … Future studies
should consider several displacement options to further explore the influence of TV viewing time on health outcomes.

Svaret är alltså att det kan mycket väl vara stillasittandet som är förklaringen, det har har ännu inte undersökts ordentligt (“properly”). Det rör sig alltså om en meta-studie av 8 studier, men ingen av dessa har uppenbarligen valt att utröna frågan om stillasittandet ordentligt.

En annan ganska uppenbar fråga: Är det TV-tittandet eller det faktum att många äter onyttig mat framför TVn som förklarar sambandet? Detta finns ganska utförligt behandlat i artikeln:

Because TV viewing is often accompanied by concurrent intake of foods and food advertising on TV may promote an unhealthy diet it is possible
that some of the associations reported herein are explained by diet … We attempted to explore whether these associations were mediated by diet and observed a small attenuation of effect estimates for type 2 diabetes but not for
cardiovascular disease or all-cause mortality

I huvudanalysen har alltså inte korrigerats för diet eftersom detta ses som en mekanism: TV-tittande orsakar sämre diet som orsakar sämre hälsa. Så kan det vara. Men det kan naturligtvis också vara en selektion i vilka som tittar på TV, vilket mycket riktigt bekräftas i pappret: När man kontrollerar för BMI, minskar effekten på diabetes. (Jag är inte medicinare, men det var väl knappast helt oväntat?)

Således: Artikeln visar inte att TV-tittande orsakar sämre hälsa. Däremot framgår att folk som tittar mycket på TV är tjockare och äter sämre.

Författarna uttrycker inte sina resultat riktigt så dock.

tisdag
jun142011

Höj flerbarnstillägget

Dags för policyförslag nummer 3 (och här förklaras varför jag lägger policyförslag). Det tog ett tag, men flera gånger jag tänkt skriva det, har det känts mer angeläget att bemöta något annat istället….

Även om man inte kan avskaffa all barnfattigdom för 15 miljarder, kan det finnas goda skäl att fundera kring vilka åtgärder som förbättrar marginalerna i utsatta hushåll utan att vara ohemult dyrt och försämra drivkrafterna för arbete. Mycket talar för att flerbarnstillägget är ett bra verktyg.

Flerbarnstillägget är en förhöjning av barnbidraget som numera startar redan vid barn nummer 2. Eftersom hushåll med små marginaler ofta är hushåll med många barn är det relativt träffsäkert. Eftersom det är knutet till antalet barn är det relativt lättadministrerat och svårt att missbruka.

Framför allt är det – till skillnad från socialbidrag och bostadsbidrag – inkomstoberoende och ökar således inte marginaleffekterna. För hushåll med socialbidrag, kommer ett höjt flerbarnstillägg därmed istället att göra det mer lönsamt att ta vissa jobb, eftersom som socialbidraget trappas av krona för krona med ökad inkomst, medan barnbidraget får behållas. För hushåll på marginalen kan flerbarnstillägget vara det som gör att socialbidrag inte behövs.

[NB: Regeringen höjde flerbarnstillägget för ett år sedan, men ganska marginellt]

fredag
jun102011

Podcast-tips

Lyssnar allt oftare på podcasts i mobilen. De två jag återkommer mest till:

Econtalk. Easterlys tankar om tillväxt i demokratier och diktaturer var intressant: De flesta länder med riktigt hög tillväxt har på senaste tid varit odemokratiska. Men de flesta odemokratiska länder har inte hög tillväxt.

Ser nu att det kommit en ny: Barry Eichengreen om "China's currency policy, the state of U.S. monetary policy, the causes of the crisis, the risk of inflation in the United States, and the future of the Federal Reserve." Mumma.

slashat.se Två Göteborgare tuggar Internet, teknik och mjukvara. Det är mycket pladder i början och ordvitsarna får nog ingen att omvärdera sin syn på Göteborgare och ordvitsar - men när de varje vecka diskuterar sådant som huruvida nya iOS verkar vara något att ha, vilka nya funktioner som dykt upp i Google Labs och hur hårdvaran i nya netbooks ser ut, blir det lätt att veta vad som är värt att prova och vad man kan lämna därhän.

torsdag
jun092011

Utmärkt manifest för gladare statsvetenskap

I likhet med Gustav Holmberg (och många andra) gillar jag Johan Karlsson Schaffers och Anders Hellströms "Manifest för den glada statsvetenskapen

Med några enstaka modifikationer gäller det nationalekonomin också. Det är väldigt McCloskey-inspirerat, eller vad sägs om följande:

Ta dig an de stora, svåra frågorna. Nej, du kommer förmodligen inte att lösa dem (i alla fall inte på egen hand), men att misslyckas på ett spännande sätt med något stort är roligare än att lyckas med något obetydligt på ett tråkigt och förutsägbart sätt. Ha medlidande med dem som sysslar med de små, enkla frågorna, ty det går inte att ha roligt jämt

Lite annan klokskap:

 

Våga presentera din forskning i olika publika sammanhang, både i tal och i skrift. Utomakademisk kommunikation bär på ett embryo till ömsesidiga kickar. Dels tvingas du att formulera dig rakare, dels kan de mest begåvade kommentarerna komma från de mest oväntade håll. Upptäck att det finns andra än statsvetare som kan finna att just det som du sysslar med är viktigt, relevant och givande också för dem. Inte minst: njut av att vara egobooster.

 

 

tisdag
jun072011

Timbro vs Arbetarrörelsens tankesmedja om effekten av lägre ingångslöner

Timbro och Arbetarrörelsens tankesmedja (ATS) träter om effekten av lägre ingångslöner. Här är Arbetarrörelsens Tankesmedjas utredningschef Anne-Marie Lindgrens Snabbanalys i frågan.

Argumentationen följer detta mönster:

Timbro: Sänkta ingångslöner skulle ge fler unga jobb. Det är elementär ekonomisk teori.

ATS: Efterfrågan på arbetskraft beror inte bara på priset, utan även på andra faktorer. Timbro behöver en fördjupningskurs.

I det här fallet verkar det inte vara ekonomikurser som behövs, utan ren logik: Det faktum att andra faktorer också spelar roll, utesluter inte att ingångslönerna spelar roll. ATS utvecklar sitt resonemang:

Behövs det, säg, tjugu [sic] personer för ett byggprojekt så anställer arbetsgivaren tjugu personer – och om nu lönerna skulle sänkas, så anställs inte en tjuguförsta person, för den behövs inte.
Det som inträffar är bara att arbetsgivarens vinst blir litet högre.

Helt klart är att detta under standardantagande inte är korrekt: Om arbetskraften blir lite billigare jämfört andra produktionsfaktorer, kommer det vinstmaximerande byggföretaget att vilja använda lite mer arbetskraft relativt andra produktionsfaktorer. Den som inte automatiskt ser kurvor framför sig, behöver bara göra tankeexperimentet att sänka lönen rejält, exempelvis till 10 kronor i timmen: Skulle det verkligen bara behövas 20 personer då, eller skulle företaget vilja producera mer arbetskraftsintensivt?

ATS påstående kan vara korrekt under några omständigheter: Om det på kort sikt är svårt att få tag i mer arbetskraft. Om företaget redan producerar väldigt arbetskraftsintensivt, exempelvis för att arbetskraft i utgångsläget är väldigt billig relativt andra produktionsfaktorer, kan effekten av billigare arbetskraft vara mycket liten. Dessa faktorer är dock knappast uppfyllda i Sverige.

Till sist: Man kan naturligtvis tycka att en sammanpressad lönestruktur är normativt önskvärt även om det skulle innebära lite högre ungdomsarbetslöshet. Den senare kan då bekämpas på andra sätt.

måndag
jun062011

Ett fattigdomsgap på 15 miljarder betyder inte att fattigdomen kan avskaffas för 15 miljarder.

Här kan man läsa Tapio Salonens (professor i socialt arbete vid Malmö högskola) artikel i SocialPolitik. Det inleds med ett förbluffande påstående,

Det aviserade femte jobbskatteavdraget skulle i stället kunna eliminera
barnfattigdomen.

som fick spridning redan innan artikeln publicerats:

-Om det nu är så att man är väldigt överens om att barnfattigdom egentligen borde tillhöra det förgångna och att man vill avskaffa detta så har vi nu satt en prislapp på barnfattigdomen. Det skulle kosta 15 miljarder att avskaffa den.

Vad Salonen faktiskt visat är att det så kallade fattigdomsgapet – det summerade avståndet mellan fattiga hushålls faktiska inkomster och fattigdomsgränsen – är 8 miljarder vid en fattigdomsgräns på 50 procent av medianinkomsten, och 15 miljarder om gränsen dras vid 60 procent av medianen.

I en någorlunda realistisk politisk kontext är detta något helt annat än att det skulle kosta 15 miljarder att avskaffa fattigdomen: Man skulle då få dela ut till varje hushåll ett bidrag som exakt motsvarar avståndet mellan dess nuvarande inkomst och fattigdomsgränsen (vilket är nog så svårt), och sedan trappa av detta bidrag krona för krona om hushållet ökar sin inkomst för egen maskin.

Höga transaktionskostnader och underliga incitament är tillräckliga för att diskvalificera detta sätt att “avskaffa” barnfattigdomen. För alla som gillar idén bakom en generell, snarare än behovsprövad, välfärdsstat (hör inte Salonen till dessa?) torde också finnas en del normativa invändningar.

En annan illustration: Av Salonens artikel framgår också att de fattiga hushållen hade inkomster på knappt 54 miljarder år 2008. Det är inget orimligt antagande att det på dessa inkomster betalas en tredjedel i skatt, vilket innebär att skatteinbetalningarna överstiger fattigdomsgapet. En motdebattör på Salonens nivå skulle kunna hävda att om de bara finge behålla sina pengar skulle barnfattigdomen kunna avskaffas. Det är naturligtvis också tokigt.

Det centrala problemet i denna del av välfärdspolitiken är att hjälpa rätt grupper utan att låsa in dem i fattigdomsfällor och ingående behovsprövning. Tapio Salonens bidrag till debatten är begränsat eftersom han i sin artikel inte ens antyder att detta problem finns.

fredag
jun032011

Om (borgerliga) politikers samröre med näringslivet

Finns det inte ett trovärdighetsproblem när [moderaten] Christer G Wennerholm i egenskap av lobbychef tar emot pengar från samma företag som han sedan i rollen av landstingsråd kanske köper varor och tjänster av?

Den frågan ställde Eric Erfors nyligen med anledning av upphandling av spårvagnstrafik, något som nyligen visat sig misstänkt dyrt, orsakat kritik från landstingsrevisorerna;

Revisionskontoret har inte gjort någon egen juridisk prövning av
motiven till att delvis frångå intentionerna i lagstiftningen i LOU/LUF (Lagen
om Offentlig Upphandling/Lagen om Upphandling i Försörjningssektorn), 
men bedömer att förfarandet och tidplaneringen leder till bristande konkurrens
och därmed en sämre affärsmässighet vilket i sin tur med stor sannolikhet leder
till onödigt stora kostnade

och fått kritik från oppositionen.

Svenskan ringde nyss, jag kommenterade (jo, det finns ett trovärdighetsproblem) och berättade att arenor där politik och näringsliv knyter informella band som sedan sätter konkurrensen och opartiskheten ur spel är ett genomgående drag i kommunala skandaler. (Här är f ö en hel bok om detta upplyftande ämne…)

Sedan slog det mig att det kanske finns ytterligare ett intressant mönster: Den här typen av problem tycks vara vanligare i länder med borgerligt styre, på grund av dessa partiers kopplingar tillnäringslivet – i varje fall enligt ett papper jag stötte på på konferens i Rennes nyligen.

On the Link Between Government Ideology and Corruption in the Public Sector av Zohal Hessami.

Abstract:

This paper studies whether corruption in the public sector is more likely to
prevail when right-wing parties are in power, which is a question that has so
far not been investigated in the existing literature. The underlying theoretical
link between government ideology and corruption relies on the observation
that politicians of right-wing parties maintain closer ties to representatives of
the private sector in conjunction with the fact that corruption is more likely to
occur in a long-term relationship characterized by mutual trust and reciprocity.
The empirical analysis for 110 countries over the 1984 - 2005 period provides
support to this hypothesis.

fredag
jun032011

Badplatser uppstår där folk badar: Om sociala normer och institutionell förändring

Stadsplanering får nästan alltid ge sig om den konflikterar med hur folk faktiskt beter sig. Bilden nedan (från vhamnen.com) visar vad som formellt sett inte varit badplats, men där folk lik förbaskat badat sålänge jag kan minnas.

Hur man kan bygga en trätrappa ned till havet, gjuta ett antal betongfundament i ythöjd och sedan insistera att det inte är en badplats, är förvisso en intressant fråga. Men varför lyckades kommunen inte upprätthålla sina egna regler? Denna sommar har tillkommit en badstege och ett ytmaterial som ska minska risken för halkolyckor (alger gjorde betongblocken förädiskt hala).

För att upprätthålla regler, måste öveträdelser på något sätt straffas. I straffandet måste människor vara inblandade. Visst kunde ett batteri av ordningsvakter ha anställts i syfte att hänvisa badande till de officiella badplatserna bara några hundra meter söderut eller norrut. Det skulle ha blivit dyrt, lett till dagliga konflikter, och framför allt: badvakterna skulle blivit starkt ogillade.

Kommunen försökte ett tag istället med en nästan lika orimlig lösning: Badvakterna vid Scaniabadet gavs explicita instruktioner om att inte badvakta vid sundspromenaden. (Som tur är testades mig veterligen aldrig exakt vad vad detta innebar).

Vad är slutsatsen? Man skulle kunna konkludera att det är svårt för en offentlig makt att upprätthålla formella regler som merparten av medborgarna uppfattar som orimliga, men det stämmer inte riktigt. Det finns sannolikt lagar och regler som de flesta finner orimliga, men samtidigt inte har något uppenbart egenintresse av att motverka.

Dessutom: En avgörande faktor i detta och liknande fall är förmodligen att regeln saknade ett uppenbart förnuftsbaserat motiv. Många som försöker upprätthålla en regel vädjer till en kombination av förnuft och social effektivitet genom att resa frågan "Hur skulle det se ut om alla som ville badade här?"

Efter som svaret på den frågan ('alla som vill badar redan här, och det ser idylliskt ut'') i det här fallet var uppenbart för alla inblandade, var det nog bara en tidsfråga innan sundspromenaden skulle bli en officiell badplats.

Jag skulle därför snarare formulera slutsatsen så här: Regelbrott som kan försvaras av många med förnuftsbaserade argument, och som har ett egenintresse i frågan, föregår förändring av de formella institutionerna.

måndag
maj302011

Vad är ett etiskt företag?

DN skriver idag om “fondernas oetiska placeringar” och frågar läsarna “Har du oetiska innehav?” Som oetiskt tycks räknas “tillverkning av kärn­vapen, brister i livsmedelstillverkning, miljö­förstöring och antifackligt agerande”

Uppdelningen i etiska och oetiska företag och fonder är (förhoppningsvis) en barnsjukdom. Den intressanta frågan är ju inte om man bör agera etiskt (det bör man väl per definition?) utan vad som är etiskt (vad det innebär att “göra gott” som mina föreläsare i praktisk filosofi frågade så entusiastiskt...)

Moralfilosofin har ännu inte nått enighet om vad det är att göra gott.

När det gäller vapen: Visst låter det bra att inte tillverka vapen, men hållningen att allt som har med vapen att göra med nödvändighet är oetiskt är ingen självklar normativ hållning (en vanlig uppfattning förefaller vara att radikalpacifism är sympatiskt men en smula naivt).

När det gäller miljöförstöring: De flesta företag förstör naturen i den bemärkelsen att naturen omvandlas till en kombination av sådant vi efterfrågar och avfallsprodukter som ingen vill ha. (Detta gäller exempelvis nästan all tillverkning av mat). Huruvida nyttan överväger kostnaderna (skadorna på naturen är ofta irreversibla) är en bedömningsfråga från fall till fall. Hållningen att vara emot miljöförstöring ger vägledning endast i de fall någon förstör miljön på pin kiv utan att också tillverka något som efterfrågas, och det är ganska sällsynt.

När det gäller antifackligt agerande: Man kan ha massor av synpunkter på hur produktionsvärdet (som alltså i regel förutsätter miljöförstöring) ska delas mellan kapitalägare och arbetskraft, och man kan ha synpunkter på vilka metoder båda parter stundom tar till för att få så stor del som möjligt. Det är knappast självklart att det alltid är rätt att ställa sig på fackets sida (minns Vaxholms-konflikten).

2008 skrev Sydsvenskan om civilekonomen Joakim Sandbergs avhandling i frågan. En rad bra poänger tas upp i artikeln:

Företag har aktier i andra företag och tjänar pengar på bankernas räntor, som investerar i till exempel vapen … [etiska fonder] använder sig av luddiga mål och definitioner, som att pengarna investeras i företag som har mindre än tio procent av sin verksamhet i tobak, alkohol, vapen och pornografi … Frågan är om det går i samklang med vad svenskarna tycker är de största synderna. Definitionen kommer från USA och den kristna högern. …
Om fondförvaltarna hade sålt alla aktier på en gång hade det kunnat göra skillnad. Men istället säljer de av små mängder under en längre tid. Det blir tandlöst.

Slutligen kan noteras att diskussionen om etiska fonder och etiska företag tycks förutsätta att företag bör avhålla sig från vissa näringar, hållningar och verksamheter. Tanken att det skulle kunna vara god etik att investera i fattiga länder, fortbilda personalen och bistå med vaccination och hälsovård, verkar inte ha slagit igenom i de knapphändiga etikdefinitionerna än.

Slutsats och prognos: Diskussionen om etiska företag/fonder lider ännu av en rad barnsjukdomar. Men den kommer att mogna, och då lär vi se en oväntad arbetsmarknad för filosofer i det privata näringslivet.

måndag
maj302011

Läs och videotips om världshistorien

Har letat historiska jättehistorier från tänkare som inte menar att institutioner förklarar allt. Följande två böcker verkar intressanta:

Ian Morris: Why the West Rules – For Now

Gregory Clark: A Farewell to Alms

Morris föreläser om sin bok här – och menar att geografi förklarar “allt”. NYT-recension här.

JEL-recension av Clarks bok här, och en mängd andra recensioner här.

Recensenten Robert C. Allen tycks anse att Clarks förklaring –middle class values – har tveksamt empiriskt stöd:

Information  and  anecdotes are assembled to show that the world exemplifies Clark’s  ideas. … has a clear story line that makes for an engaging read. But is it true?

Intressant öppning på denna kritiska recension – böcker av detta slag har ju alltid ett betydande inslag av storytelling. Clarks bok är väl annars mest känd som invänding mot North & Weingast (1989), efter som Clark menar att industriella revolutionen inte hade särskilt mycket med institutioner att göra.

Någon som läst någon av dessa redan? Är de något för hängmattan i sommar?

onsdag
maj252011

Undersök hur bostadspolitiken påverkar makroekonomin

Även policyförslag två är ett utredningsförslag. Bakgrunden är det sätt på vilket den ekonomiska utvecklingen i Sverige tycks vara koncentrerad till storstäderna. Nyligen kom nyheten att vart tredje nytt jobb kommer i Stockholm. Möjligheterna för sysselsättning, skatteintäkter och växande företag tycks alltså bero på människors möjligheter att flytta till jobben i Stockholm.

Om bostadssituationen utgör ett betydande hinder, betyder det att människor avstår från att flytta dit jobben finns för att det är svårt att hitta boende. I så fall ger det arbetskraftsbrist i storstäderna – med risk för löneglidning och inflation – samtidigt som vi ser onödigt hög arbetslöshet på andra håll i landet.

I klartext: Bostadspolitiken kan vara en avgörande faktor för jämviktsarbetslösheten.

Det är inte svårt att hitta anekdotiska bevis för att bostadssituationen i Stockholm är problematisk. Men i brist på en fungerande hyresmarknad har finns en bostadsrättsmarknad och ett informellt (och delvis olagligt) system av andrahandsuthyrningar. Hans Lind menar att problemet i praktiken inte är så stort som stundom görs gällande, men ingen vet!