Var det finanspolitik eller strukturella reformer som räddade Sverige?

Jens Henriksson, var på finansdepartementet 1994 - 2006, och har nu skrivit en småtrevlig rapport om den svenska budgetsaneringen. Jens är socialdemokrat, men rapporten är förvånansvärt fri från partipolitik. New Economist nämner fler exempel på den framgångsrika svenska budgetsaneringen.

Vi kommer aldrig att få svaret, men det är berättigat att fråga hur mycket av det förbättrade budgetsaldot som faktiskt beror på de besparingsåtgärder som vidtogs av Wibble och Persson. Perssons temporära sänkning av akassan från 80% till 75%, eller införandet av den så kallade värnskatten, är ganska marginella åtgärder mot ett budgetunderskott på 200 Gkr.

Förvisso gäller att 'många bäckar små...', men jag misstänker att finanspolitiken till stor del mest spelade en symbolisk roll (både gentemot väljare och finansmarknader).

Förklaringen till det förbättrade budgetsaldot är nog samma som förklaringen till underskottet: Automatiska stabilisatorer. När ett land med Sveriges transfereringssystem hamnar i kris, går det snabbt och brant utför med de offentliga finanserna. Men när hjulen börjar snurra igen och skattetrycket alltjämt ligger runt 50%, fylls det snabbt på i statens kassa igen.

Så varför började hjulen åter snurra? pja, konjunkturer går ju alltid upp och ner. Men de kraftiga strukturella reformer som genomfördes framför allt 1985-1997 hjälpte sannolikt till ganska bra, från kreditavreglering, skattereform, telemarknadsavreglering osv.

i? Andra bloggar om: ekonomi, budgetsanering, strukturreformer, finanspolitik, Jens Henriksson

Kommande bok om institutionell konkurrens

Förlaget vill ha nedanstående katalogtext. Är det bara jag som tycker att första meningen är lite underlig språkligt?

Perspectives onInstitutional Competition
Why iscompetition between institutions usually viewed in a negative light, whilebeing considered positive in all other economic contexts? The contributors tothis volume introduce new perspectives on the issue, analytically andempirically exploring the reasons why this has been the case. They then arguethat competition may actually lead to institutions becoming more efficient inallocating resources.

Contributors include: A. Bergh, P. Bernholz, V. CurzonPrice, L. Field, R. Höijer, V. Vanberg, R. Vaubel, E. Weede, M.Wohlgemuth

Re: Public Service, Fronesis

I början av sommaren fick jag av oklar anledning två tidskrifter: Re:Public Service samt Fronesis. Som tack omskrivs de här och nu.

Re:Public Service är riktigt bra. Här finns ett lysande reportage om en japansk tjej som snöat in på svenska nyckelharpor och en svensk tjej som fått samurajer på hjärnan, och ett lika bra reportage om hemliga rum i stockholm. Dessutom kan man läsa (och sucka över) Nina Björks fortsatta åsiktsutveckling och konsumtionsdebatten.

Alldeles för lite av tidningen finns dock på nätet. Men den finns fortfarande i butikerna och duger bra för den som vill ha lagom trevlig samhällsrelaterad semesterläsning.

Så till Fronesis. Det är mer en bok än en tidskrift. Det dräller av fotnoter och referenser till Marx och Weber. Den handlar om borgerlighet och har en kaffekopp på framsidan. Tydligen får även Richard Florida kritik i flera av artiklarna, med det har jag snappat upp genom att läsa andras recensioner. Hittills har jag alltså inte orkat längre än så. Kanske senare i höst.

Små förändringar.

Nu anser jag att semestern är slut. Det firas med ett nytt färgschema och en helt ny ny blogg som får fungera som online-anteckningsblock för min forskning rörande välfärdsstaten, institutioner, sociala normer, mänskligt samarbete, tillväxt och politisk förändring. Fortfarande fritt fram för kommentarer och diskussion.

Notera även att Ratio söker folk igen.

Om så kallad medborgarjournalistik

Det pågår en bisarr debatt om vad som ska räknas som "medborgarjournalistik", exempelvis här. Martin Karlsson lyckas här med konststycket att faktiskt få ironi att fungera i text.

Vad kan sägas om denna underliga debatt? Naturligtvis är det så att de som skriver/bloggar om politik ofta varit aktiva i ett ungdomsförbund och kanske fortfarande jobbar med politik på ett eller annat sätt. Det gör dem inte till medborgare i mindre utsträckning.

Debatten om medborgarjournalistik tycks stundom bygga på föreställningen om en partipolitiskt obesudlad skogsarbetare som på sin fritid gör bländande politiska analyser och avslöjanden helt utan andra agendor än att uppdaga sanningen. Men om den som har sin komparativa fördel i politisk journalistik ägnar sig åt detta på heltid är det väl bara bra - även om hon då blir en del av etablissemanget?

Anledningen till att det var bra när Magnus Ljungkvist skrev om Maria Borelius, eller när Friktion skrev om Sven Otto Littorin, är inte att gräsrötter tog upp kampen med etablissemanget. Det var bra för att journalister numera allt oftare får nyttig konkurrens av andra yrkeskategorier som likväl presterar god journalistik.

Goda sakkunskaper, skrivkunnighet och ett gratis bloggverktyg fungerar ibland bättre än en en professionell journalistutbildning och heltidsjobb på en papperstidning.

Kräv folkomröstning om monarkins framtid

Republikanska föreningen vill ha en folkomröstning om huruvida Sverige ska införa republik eller behålla monarkin. Skriv under här!

Mobilen ersätter plånboken i ärlighetstest

(uppsnappat från Therese) DN refererar Reader's Digest ärlighetsundersökning, där de borttappade plånböckerna numera ersatts av mobiltelefoner (hela listan finns här).

Ett nyckelcitat:

He was happy to get it back, and I felt good about returning it. I alsohoped that my good deed would be repaid the next time my teenage sonmisplaced his own cell phone.

Benedikt Hermann, biolog som blev samhällsvetare/experimentell ekonom, skulle förklara känslan av välbehag med hormoner som utsöndras efter att vi gjort en god gärning. Betyder detta att skillnaderna i ärlighetsligan motsvaras av skillnader i hormonutsöndring?

Hermann har forskning på detta, men har inte fått något publicerat (ännu).

Cecilia Wikström åberopar Florida

ur dagens DN-debatt:

Men i globaliseringens tidevarv måste vi sätta högrevärde på kreativa och kunskapsintensiva jobb. Internationell forskningav bland andra Richard Florida visar att samhällen som är toleranta förnya kulturyttringar attraherar de mest nyskapande entreprenörerna

José Carreras i Karlstad och utförsäljning av allmännyttan som Gerrymandering

Joel Malmqvist är ofta rolig att läsa. Här konstaterar han exempelvis att Karlstad kommun betalar sopranen Carreras 750 000 kr för en konsert i höst. Syfte: "att sätta Karlstad på kartan". Joel menar att liknande slöseri sker i Stockholm i form av att allmännyttans lägenheter ombildas till bostadsrätter som säljs under marknadspris. Stämmer det?

Carrera kräver alltså 750 000 för att ge en konsert i Karlstad. Det faktum att någon konsert inte hållits tidigare betyder att människors samlade betalningsvilja understiger 750 000. När kommunen likväl betalar denna summa med skattemedel uppstår en samhällsekonomisk förlust.

I fallet med de nybildade bostadsrätterna är situationen annorlunda. Kommunen säljer en fastighet, och de första bostadsrättsinnehavarna får i regel köpa till ett pris som understiger marknadspris på bostadsrättsmarknaden. Skillnaden beror på att bostadsrätter marknadsprissätts, vilket inte gäller för hyreskontrakt. När Joel här talar om slöseri menar han att kommunen kunde fått in mer pengar. Även om så är fallet, är detta inget samhällsekonomiskt slöseri, utan en fråga om fördelning mellan kommunen och de första säljarna.

Joel går vidare och hävdar att utförsäljningarna är ett slags Gerrymandering:

Genom att rensa Stockholms innerstad på hyresrätter vill Kristina Axén Olin och alliansstyret garantera framtida valsegrar. De som bor i hyresrätter röstar statistiskt sett mer vänster än bostadsrättsinnehavarna och genom försäljningen koncentreras de mer välbeställda i Stockholm medan de som köpts ut får söka lyckan i kranskommunerna

Två faktorer talar för att Joel har rätt: Selektionseffekten (de som köper nybildade bostadsrätter är mer borgerliga än de som flyttar in i hyresrätter) och inkomsteffekten (folk blir rikare av att plötsligt äga och ev sälja en bostadsrätt vilket också ökar sannolikheten att rösta borgerligt).

Därmed inte sagt att detta är syftet med politiken, men det är en bieffekt som sannolikt inte bekymrar de borgerliga särskilt mycket.

IQ, samarbete och tillväxt

Har skrivit om IQ som förklarande variabel tidigare, här och här. Nu, ett nytt tips från Niclas om Garett Jones forskning i frågan, trevligt sammanfattad här. Mest intressant är nog följande:

By combining data from many previous experiments, and looking up theaverage SAT scores of the schools where the experiments were conducted,Garett answers a big question on the cheap.  Result: “A meta-study ofrepeated prisoner’s dilemma experiments run at numerous universitiessuggests that students cooperate 5% more often for every 100 pointincrease in the school’s average SAT score.”

Vidare: Garett menar även att IQ blir signifikant positivt tillväxtregressioner (apropå tidigare diskussioner om hur talang ska mätas).

För mediaspelaren i solen

Semester. Några tips:

EconTalk med David Weinberger (författare till Everything is Miscellaneous) om hur ny sökteknik gör att vi numera kan lägga allt i diverse-lådan, sortera beroende på vad vi letar efter.

Filips och Fredriks sommarprat om USA. Briljant när de träffar en amerikansk redneck och (till skillnad från svenska kulturskribenter) finner honom intressantare än dalai lama.

West Wing, Säsong 5, avsnitt 19. Här avhandlas frihandelns flytt av programmeringsjobb från USA till Indien, med referenser till Schumpeters kreativa förstörelse och en vikingakonung vid namn Knut. Subploten om mediakoncentration är också bra. (Ovanligt med riktigt bra avsnitt i säsong 5, för övrigt: lista1, lista2)

LNB-krönika om skattepolitik

Lite diskussion om valet mellan selektiva och generella skattesänkningar samt värnskattens utdragna avskaffande i denna krönika från politikerveckan i Visby.